På söndag tar min kollega Staffan Pehrman (tidigare Björkell) över budkavlen som chefredaktör för Landsbygdens Folk och som ansvarig utgivare. Det här är alltså sista gången jag skriver ledare som chefredaktör. Från och med måndag sköter jag specialuppgifter tills jag snart går i pension. Troligtvis kommer dock någon text av mig att synas i Landsbygdens Folk också framöver, skriver Micke Godtfredsen

För en vecka sedan satte marknadsdomstolen stopp för Keskos köp av livsmedelsgrossisten Heinon Tukku. Inom så kallad food service har Heinon Tukku en ganska stor betydelse, det gäller alltså närmast matleveranser till hotell, restauranger, daghem, servicestationer med mera. Det är stora volymer som avsätts, man handlar med såväl importvaror som inhemska dito och priset torde vara en hård konkurrensfaktor.

Den kommunala ekonomin är ansträngd och det finns inte tecken på någon betydande lättnad inom den närmaste framtiden. Det gäller åtminstone för de flesta kommunerna. Dessutom fortsätter skillnaderna mellan kommunerna att öka.

I insändaren kommenterar producent Heidi Grandell-Sonck vid Yle Spotlight den uppmärksamhet som programmet "De tysta skriken" har väckt och som Landsbygdens Folk har återgett.

I onsdags publicerade naturresursinstitutet de senaste uppskattningarna av våra skogars avkastnings- och användningsmöjligheter, i praktiken hur mycket vi kan avverka inom hållbarhetens gränser. Det gäller nationellt och i våra regioner. I motsats till en del tidigare utredningar om var gränserna går för att vi ska kunna idka hållbart skogsbruk, så brukar den här uppskattningen åtminstone i viss mån ha konkreta siffror så att man har något att hålla sig till – så känns det i alla fall.

I insändaren kommenterar Heidi Grandell-Sonck som är producent vid Yle Spotlight, Micke Godtfredsens ledarstick "Påhopp på våra husdjursbönder".

Regeringen och regeringspartierna enades i början av den här veckan om en färdplan för ett klimatneutralt Finland senast 2035 jämte bilagan Färdplan för hållbar beskattning. Regeringen har en massa ambitioner i och för sig i en förnuftig och rätt riktning. De berör också jord- och skogsbruket. Även om det vid en första anblick inte är riktigt lätt att få grepp om vad som hänger ihop med vad så klarnar det så småningom att regeringen har försökt balansera utvecklingen så att de önskade åtgärderna verkställs stegvis och på ett kontrollerat sätt.

Det håller på att bli en nästan kronisk förhoppning att jordbruket ska få vara i fred i den offentliga debatten någon dag så man skulle få ägna sig åt en konstruktiv diskussion om hur näringen kan utvecklas. Så blev inte fallet den här veckan. I programmet Spotlight utsattes vår djurproduktion för ett grovt vinklat program med en propagandistisk agenda.

Enligt Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC finns de största möjligheterna i att öka kolbindningen i skogen och marken samt i att anpassa lantbruket till klimatförändringen.

Man kan säkert tala om en avvärjningsseger med tanke på att de 2.500 blårävar i Vittsar i Karleby, som skulle ha varit avelsdjur i Kina i dag, aldrig åkte iväg. De finländska pälsuppfödarna protesterade kraftigt mot exporten och vaktade den aktuella kinesiskt ägda farmen i Vittsar tills de litauiska lastbilarna lämnade orten tomma. Men var fanns alla landets djurskyddsaktivister då projektet ännu var aktuellt? De skulle ha haft ett ypperligt tillfälle att markera sin åsikt utgående från djurens välmående. Men det blev inte till mer än några späda yttringar.

Trots sega förhandlingar hos riksförlikningsmannen hade inte parterna i arbetskonflikten inom skogsindustrin nått någon överenskommelse i början av veckan. Parterna uppgav att förhandlingarna återupptas fredag. Då har konflikten pågått en arbetsvecka. Det är arbetstagarnas deltagande i konkurrenskraftsavtalet som överenskommelsen nu hänger på.

Många jordbrukare såväl som forskare och andra som är intresserade av miljö och klimat håller under de här tiderna på att kolla in och diskutera regenerativt jordbruk eller conservation agriculture, som det också kallas. Bland åtgärderna hör ingen eller minimal bearbetning av jorden och att hålla marken täckt av en mångfald av botten- och fånggrödor så länge som möjligt under året, helst hela året.