Ibland kan man inte annat än le åt sensationella nyheter. Som åt helsidesinlagan i de österbottniska tidningarna (3.1) som hävdar att det kan bli en riktigt lönande verksamhet att plantera träd på åkrarna jämsides med annan odling. Träd gör lantbruket grönare, kungör rubriken.
Alla har väl sett att de grödor som växer i skuggan av skog är grönare på hösten, därför att den inte hinner mogna. Men det är väl ingenting att eftersträva.
En forskare på LUKE talar sig i alla fall varm för att vi skall gå in för att plantera träd bland odlingsväxterna enligt centraleuropeisk modell. Det skulle hindra erosionen. Men terrassodling förekommer nog inte på de österbottniska slätterna.
Enligt texten skulle det vara mycket lönsamt: i stället för 100 kan man vänta en intäkt på 140 med träd. Inte begriper jag hur man får fram denna lönsamhet.
Den som minns hur det såg ut på en del åkrar för ett halvsekel sedan eller mera, med öppna diken och buskar och träd i dikena, blir nog inte så lätt övertygad om att det skulle vara lönsamt ekonomiskt att återgå till något liknande.
Påståendet att träd tillför näring stämmer förstås inte: där trädrötterna breder ut sig brukar växtligheten vara klen därför att de suger ut både vatten och näring.
Inte heller tänker den goda forskaren särskilt praktiskt med förslaget att träd skulle planteras längs med utfallsdiken, på skyddsremsorna. Detta skulle bara innebära att utfallen måste rensas oftare då mängder av löv samlas och bidrar till att de snabbare slammas igen. Och det vill man väl inte sträva efter.
För biodiversiteten skulle det naturligtvis vara bra att ta några steg tillbaka och återgå till gräfta, lie och skära. Men att försöka få det att verka som något nytt och lönsamt sätt att producera mat är rena galenskapen.
Att detta skulle ha någon betydelse i kampen mot klimatförändringen, är ungefär lika sannolikt som en som vid några tillfällen i radion upplyst oss om att vi skall ha krukväxter i våra hem.
För klimatets skull skall vi hålla våra åkrar i skick, väldränerade, kalkade och gödslade, så de ger en god skörd. Då rotsystemet är välutvecklat binds mera kol i marken.
Och skogen skall vi sköta och gallra så att träden växer maximalt och binder kol i både kronor, stammar och rotsystem. Mindre lönsamma åkrar passar som naturvårdsåkrar, för biodiversitetens skull.
Man kan anta att några får forskningspengar och sysselsättning med att fundera på sådant. Forskaren säger att det med god planering skall gå att kombinera träd (som normalt först nästa generation kan dra nytta av) med produktion av mat som är det primära.
Teori och praktik spretar åt olika håll. Är det möjligen känt att man numera använder skördetröskor och andra stora maskiner?
Per-Eric Anderson