I den offentliga debatten diskuteras ofta hur skogen ska användas. Betydligt mindre uppmärksamhet ägnas åt frågan om vem som ska äga den. Ändå är ägandet avgörande, påpekar Staffan Pehrman.

Målet ska inte vara att utrota vildsvinen, men stammen måste hållas på en nivå där skadorna förblir hanterbara. Det kräver ett nära samarbete mellan markägare, jägare, myndigheter och lantbrukare, påpekar Staffan Pehrman.

Vissa gårdar klarar torra perioder bättre än andra. Skillnaden handlar sällan om tur. Jordbrukaren kan påverka mer än man ibland vill erkänna, påpekar Staffan Pehrman.

När rubrikerna återigen fylls av misstankar om exploatering, människohandel och nu kartellverksamhet riskerar också jordbruks- och trädgårdsbranschen att dras med i samma misstro, påpekar Staffan Pehrman.

EU:s handlingsplan för gödselmedel är i grunden ett erkännande av att Europas livsmedelsproduktion är strategisk infrastruktur. Men om den insikten ska bli trovärdig krävs mer än nya strategier och handlingsplaner, konstaterar Staffan Pehrman.

Statistikcentralen visar att antalet jordbruksföretag fortsätter sjunka och att gårdarna blir större. Det betyder också att riskerna koncentreras till färre företagare. Om bankerna i det läget blir allt försiktigare riskerar utvecklingen att leda till att också livskraftiga investeringar uteblir, påpekar Staffan Pehrman.

Kärnkraft till havs väcker förstås frågor om säkerhet och regelverk, men tekniken är inte ny, påpekar Staffan Pehrman.

Det osäkra världsläget påverkar direkt primärproducenterna och vardagen på landsbygden, påpekar Henrik Wickström från Ingå, riksdagsledamot för SFP.

För de flesta jordbrukare handlar stöden inte om ett extra tillskott, utan om en grundförutsättning för att verksamheten ska kunna fortsätta långsiktigt, påpekar Staffan Pehrman.

De stigande produktionskostnaderna inom lantbruket kan inte längre hållas enbart på gårdsnivå. Situationen börjar nu nå en punkt där kostnadstrycket ofrånkomligen måste synas i såväl producent- som konsumentpriser, påpekar Staffan Pehrman.

När ett direktiv som ursprungligen var avsett att skydda arter i hotade miljöer i praktiken börjar styra brukandet av ekonomiskog i norra Europa så förändras dess funktion. Det blir inte längre enbart naturvårdslagstiftning, det blir en slags strukturpolitik, påpekar Staffan Pehrman.

Man kan fråga sig om vi har råd med betesdjur i landskapet, men man kan också fråga sig om vi har råd att vara utan dem, påpekar Staffan Pehrman.