Just nu är flera infrastrukturprojekt aktuella och en gemensam nämnare är att de alla i olika utsträckning byggs på bördig åkermark, någonting som kanske inte i teorin men definitivt i praktiken är en ändlig resurs i dagens Finland, påpekar Staffan Pehrman.
De senaste siffrorna visar att 38 procent av produkterna med Gott från Finland-märket är helt inhemska och ytterligare 32 procent är nästan helt inhemska. Endast några få procent ligger nära märkets miniminivå på 75 procent, konstaterar Anni-Mari Syväniemi, verksamhetsledare för Föreningen Matinformation rf.
Agrarkommissionär Christophe Hansen vill att varje medlemsland investerar minst sex procent av sina jordbruksutgifter i åtgärder som främjar generationsskiften. Det låter bra på papperet, men den avgörande frågan är hur pengarna används. Det räcker inte med ännu ett program, ännu en rapport eller ännu en byråkratisk stödfond. Det behövs en politik som faktiskt gör det möjligt för unga att ta över i praktiken, påpekar Staffan Pehrman.
Ett litet jordbruk, i synnerhet med en lönsam nisch, kan fortsättningsvis avkasta bra i framtiden, påpekar Staffan Pehrman.
Men frågan är inte bara hur bonden ska få mer betalt, utan hur hela systemet ska börja fungera bättre – från politiska beslut till praktiska vardagslösningar. För i dag agerar många aktörer var för sig medan lönsamheten långsamt tynar bort, konstaterar Staffan Pehrman.
I år har kraftiga algblomningar observerats ännu i oktober. Onekligen ytterligare ett varningstecken gällande klimatförändringen och övergödningen, konstaterar Staffan Pehrman.
Europaparlamentets talman Roberta Metsola intygar att man är helt seriös med avbyråkratiseringssträvandena, dock ”utan att sänka ribban”. Likaså handlar den rena given enligt EU fortfarande om att ”göra utfasning av fossila bränslen till en drivkraft för tillväxt”. Det är här skon klämmer, för det är inte bara olönsamt att investera i gröna värderingar, utan inbillningen om att detta leder till tillväxt är orsaken till EU:s stagnerande ekonomi, påpekar Nicolas von Kraemer.
En faktor som starkt försämrar jordbrukets verksamhetsförutsättningar är den centraliserade dagligvaruhandeln i Finland, påpekar riksdagsledamot Henrik Wickström (SFP). Ingå
Fackorganisationen Akava har gett sig in i diskussionen om företagsstöd med en ny rapport skriven av professorn i nationalekonomi Timo Kuosmanen. Kuosmanens slutsats är att det skulle vara mer lönsamt att låta jordbruket koncentreras där marken är bördigare och transporterna kortare. Det nordliga stödet borde enligt honom stegvis dras in, vilket i bästa fall skulle spara staten 900 miljoner euro per år. Men verkligheten på landsbygden följer sällan de modeller som går att rita upp på ett universitet, påpekar Staffan Pehrman.
Den organiserade jakten av älg och vitsvanshjort behövs och i de kustnära regionerna i Finland är den en nödvändighet, konstaterar Staffan Pehrman.
Undertecknarna av detta öppna brev upplever att Vasa skulle vara den naturliga placeringsorten för de svenskspråkiga skogsbruksingenjörs- och agrologutbildningarna och tycker att det nuvarande beslutet tagits utan att all fakta granskats objektivt.
Det räcker inte att sucka över marknadskrafterna. Spannmålsodlingen måste förändras, inifrån. I decennier har både handeln, industrin och konsumenterna kunnat räkna med en sak: att den finländska bonden, i synnerhet då det kommer till vissa spannmålslag, alltid producerar mer än marknaden behöver. Oavsett pris, oavsett prognoser. Att överproducera. Nu måste det ta slut, säger Staffan Pehrman.
