Många jordbrukare såväl som forskare och andra som är intresserade av miljö och klimat håller under de här tiderna på att kolla in och diskutera regenerativt jordbruk eller conservation agriculture, som det också kallas.
Det är viktigt att minnas att det inte handlar om en enskild åtgärd utan det är en helhet av flera åtgärder som bonden vidtar, eller en process som hon eller han väljer att gå in i.
Bland åtgärderna hör ingen eller minimal bearbetning av jorden och att hålla marken täckt av en mångfald av botten- och fånggrödor så länge som möjligt under året, helst hela året.
Trots att vi kanske inte använt de här termerna allmänt så värst länge ännu, så är flera av åtgärderna, till exempel plöjningsfritt jordbruk eller reducerad markbearbetning beprövade under många år.
Oberoende av vilken term man använder så verkar forskarna inte riktigt överens om huruvida regenerativt jordbruk är bättre för miljö och klimat än andra alternativ. Avkastningen av produktionen, men samtidigt graden av utsläpp och urlakning, varierar med jordmån samt gröda och i stor utsträckning vädret. Vilket ju i övrigt är fallet med så gott som allt jordbruk.
Vid Knudstrupgaard i Danmark pågår för närvarande flera större och långvariga projekt i fält kring regenerativt jordbruk, conservation agriculture. Husbonden på gården Sørern Ilsøe är själv väldigt engagerad i verksamheten. Det danska mediet för förmedling av nyheter om vetenskap och forskning, Videnskab.dk, har varit med på en fältvandring på Knudstrupgaard och bekantat sig med verksamheten.
Man mäter skördeutbytet, men också artrikedom och markens skick.
Som en av de involverade forskarna säger: för småkrypen i och på marken motsvarar en plog som vänder jorden ett jordskalv med 12-14 på Richterskalan (jordbävningar på mer än 9 inträffar sällan, ungefär 1 på 20 år). Det är i synnerhet större daggmaskar, spindlar och skalbaggar som tar skada. Utan det här jordskalvet verkar jorden må bättre, mera levande.
Också många jordbrukare har erfarenheter av att skörden småningom repar sig och att den biologiska aktiviteten i jorden ökar. Det gäller även naturens mångfald ovanjords, till exempel har fågellivet med olika arter berikats betydligt på Knudstrupgaard.
Här spelar i alla fall också växttäcket, som ingår i helheten, in. På Knudstrupgaards marker försöker man ha grönt växttäcke så länge som möjligt under året. Mycket av småkrypet lever och bor i växtresterna. Också det ger mat åt en del fågelarter.
Daggmaskarna för sin del luckrar upp jorden och gör mylla när de omsätter växtrester som blandas med jord. En del tyder på att man kan observera ett par tre gånger så mycket daggmaskar i jord som inte plöjs.
Huruvida det plöjningsfria är bra för miljön och urlakningen av skadliga ämnen i naturen är forskarna i alla fall än så länge osäkra, de är åtminstone inte överens. Det finns de som anser att plöjningsfritt medför ökad risk för att växtskyddsmedel sipprar ner i grundvattnet, åtminstone när det gäller vissa jordar, exempelvis styv lera.
Det skulle närmast bero på de kanaler som stora daggmaskar gräver, och som kommer att bilda hela kanalsystem längre ner i marken. De hålls intakta, när inte plogen kommer och ödelägger dem med plogsulan.
Andra säger åter att de rotkanaler, bioporer som uppstår efter växternas rötter samt kanalerna från de små daggmaskarna hinner suga i sig eventuella skadliga ämnen innan de når ner i grundvattnet. De här små, tunnare kanalerna hålls ju också intakta när man inte plöjer.
Till saken hör säkert att det här handlar om ett jordbruk i Danmark. En av de större skillnaderna till oss är att danskarna tidvis har hittat rester från jordbrukets växtskyddsmedel i grundvattnet.
Urlakningen i vattendragen från ytan kan emellertid också öka när man plöjer eller efter plöjning. Det gäller till exempel när snön smälter på våren eller vid kraftiga regn.
Här kommer vi till en annan stötesten: Tidigare var det en allmän tes att marken inte skulle plöjas i ekologiska odlingar. Åtminstone här i Norden var ekologerna bland dem som var först ute med plöjningsfritt.
I dag åter vill många jordbrukare som praktiserar conservation agriculture ha kvar möjligheten att exempelvis använda glyfosat. Också husbonden på Knudstrupgaard hävdar att man är helt beroende av glyfosat i början av övergångsperioden, men anser att han har lyckats minska givorna, allteftersom ogräset och ogräsfröna minskar. Han räknar själv med att så småningom kunna fasa ut växtskyddsmedlen helt.
Det är inte ännu bevisat att conservation agriculture bättre än vanligt jordbruk skulle medföra att kol lagras i marken. Många, också inom sakkunskapen lutar i alla fall åt det hållet, i och med att växttäckets organiska material som hålls på marken året runt ombildas till humus.
I vilket fall som helst tyder mycket på att näringen hela tiden lyckas utveckla metoder som bidrar till minskade utsläpp av både kol och näringsämnen samt växtskyddsmedel, samtidigt som marken förbättras och mångfalden ökar. Det behövs, eftersom vi ska kunna idka jordbruk också i fortsättningen, än så länge är vi beroende av jorden.
Det här en viktig orsak till att näringen måste få pröva olika metoder under längre perioder för att kolla vilka som tjänar sitt syfte.
Videnskab.dk:s artikel på danska:
https://videnskab.dk/naturvide...
Läs också:
Ökad humushalt med regenerativ odling
Grant och Dawn återfann glädjen i odlingen med regenerativt jordbruk