Den här gången kan man säkert tala om en avvärjningsseger med tanke på att de 2.500 blårävar i Vittsar i Karleby, som skulle ha varit avelsdjur i Kina i dag, aldrig åkte iväg.
De finländska pälsuppfödarna protesterade kraftigt mot exporten och vaktade den aktuella kinesiskt ägda farmen i Vittsar tills de litauiska lastbilarna lämnade orten tomma.
Men var fanns djuraktivisterna?
Det var inte pälsuppfödarnas protest som stoppade transporten utan det visade sig att de litauiska lastbilarna inte får utföra körningar i Finland när de kommit tomma till landet.
Men det är tydligen också ett faktum att hela projektet alltså stod och föll med en i det här sammanhanget liten detalj. I annat fall hade rävarna troligtvis varit i Kina nu.
Även om det var annat som stoppade transporten, så har landets pälsfarmare i vilket fall som helst visat att de kan sätta ned foten.
Frågan är vad den kinesiskt ägda farmen kommer att göra framöver och hur. Det finns nog alla skäl att anta att nya försök kommer att utföras och att de blir mer genomtänkta än det projekt som nu gick i stöpet.
I förra veckans LF är ordföranden för Svenska Österbottens Pälsdjursodlarförening Kaj Wik inne på möjligheterna att skydda inhemska avelsdjur mot export. Det är knappast möjligt att kräva ett totalförbud. Den politiska vägen måste man dock kunna kräva att de som tar emot djuren och ska arbeta vidare med dem fyller samma krav som vi har i Finland ur djurskydds- och kvalitetssynvinkel.
Lika viktigt är det att produktionen är genomskinlig, att den fyller normal praxis i ett öppet rättssamhälle. Då blir det redan frågan om andra ens kan producera så mycket konkurrenskraftigare än vi kan i Finland.
En fråga måste man i övrigt ställa: Var fanns alla landets djurskyddsaktivister då projektet ännu var aktuellt? Pälsuppfödarna klarade naturligtvis galant aktionen på egen hand, men djurskyddsaktivisterna skulle ha haft ett ypperligt tillfälle att markera sin åsikt utgående från djurens välmående.
Eller är aktivisterna så inne i sin egen missions upphöjda helighet att de inte kan samarbeta eller kommunicera med pälsfarmarna, som de väl anser vara en motpart till vardags?
Nu blev djuraktivisternas manifestationer inte till så mycket annat än några späda uttalanden från grundaren av djurrättsgruppen Finland Fur Animal Save, Niina Kuorikoski, som ändå valde att stöda pälsdjursuppfödarnas försök att stoppa transporten. Bra så!
Hon skulle dock ha med att hennes grupp lyfter fram djurens synvinkel, medan pälsdjursuppfödarnas motiv är ekonomiska. Men att man har ekonomiska motiv utesluter väl inte att man också har andra. Har inte pälsuppfödarna just visat det med sitt initiativ?
Många av de pälsfarmare som kom till tals i anslutning till aktionen mot exporten berättade om sin oro för djurens öde i ett land där den allmänna synen kring djurvälfärd är en helt annat än den vi är vana med i Norden.
Men djuraktivisterna vill tydligen inte heller se det goda för dem själva och djuren med att vi har pälsdjursuppfödningen inom räckhåll i Finland, där uppfödarna öppnar portarna och visar fram sin verksamhet när man ber om det. Här finns också möjlighet att påverka lagstiftarna direkt och att kontakta myndigheterna i fall man misstänker att något inte är som det ska.
Är orsaken till att aktivisterna höll sig på avstånd månne att det skulle försvara den finländska pälsnäringen? Tillfället hade varit ypperligt att bygga broar och skapa en dialog om det bara hade funnits lite intresse.
Det finns skäl att påminna djurskyddsaktivisterna om allt detta när de försöker genomföra följande räd mot pälsnäringen.
Bästa aktivister, hur skulle det vara att använda lite förnuft någon gång, till exempel försöka lägga gemensamma strategier för att stoppa export av livdjur till Kina? Men det är kanske inte ”cool”?