Regeringen och regeringspartierna enades i början av den här veckan om en färdplan för ett klimatneutralt Finland senast 2035 jämte bilagan Färdplan för hållbar beskattning. Regeringen har en massa ambitioner i och för sig i en förnuftig och rätt riktning. De berör också jord- och skogsbruket. Även om det vid en första anblick inte är riktigt lätt att få grepp om vad som hänger ihop med vad så klarnar det så småningom att regeringen har försökt balansera utvecklingen så att de önskade åtgärderna verkställs stegvis och på ett kontrollerat sätt.

Det håller på att bli en nästan kronisk förhoppning att jordbruket ska få vara i fred i den offentliga debatten någon dag så man skulle få ägna sig åt en konstruktiv diskussion om hur näringen kan utvecklas. Så blev inte fallet den här veckan. I programmet Spotlight utsattes vår djurproduktion för ett grovt vinklat program med en propagandistisk agenda.

Enligt Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC finns de största möjligheterna i att öka kolbindningen i skogen och marken samt i att anpassa lantbruket till klimatförändringen.

Man kan säkert tala om en avvärjningsseger med tanke på att de 2.500 blårävar i Vittsar i Karleby, som skulle ha varit avelsdjur i Kina i dag, aldrig åkte iväg. De finländska pälsuppfödarna protesterade kraftigt mot exporten och vaktade den aktuella kinesiskt ägda farmen i Vittsar tills de litauiska lastbilarna lämnade orten tomma. Men var fanns alla landets djurskyddsaktivister då projektet ännu var aktuellt? De skulle ha haft ett ypperligt tillfälle att markera sin åsikt utgående från djurens välmående. Men det blev inte till mer än några späda yttringar.

Trots sega förhandlingar hos riksförlikningsmannen hade inte parterna i arbetskonflikten inom skogsindustrin nått någon överenskommelse i början av veckan. Parterna uppgav att förhandlingarna återupptas fredag. Då har konflikten pågått en arbetsvecka. Det är arbetstagarnas deltagande i konkurrenskraftsavtalet som överenskommelsen nu hänger på.

Många jordbrukare såväl som forskare och andra som är intresserade av miljö och klimat håller under de här tiderna på att kolla in och diskutera regenerativt jordbruk eller conservation agriculture, som det också kallas. Bland åtgärderna hör ingen eller minimal bearbetning av jorden och att hålla marken täckt av en mångfald av botten- och fånggrödor så länge som möjligt under året, helst hela året.

Per-Eric Anderson ifrågasätter nyttan i Finland med s.k. skogsjordbruk.

Ett större antal blårävshannar för avel lastas för tillfället i Karleby. Djuren kommer att exporteras. I den anledningen protesterar pälsdjursuppfödarna och deras föreningar.

Skärgårdsdelegationen med SLC-medlemmen och riksdagsledamoten Sandra Bergqvist (sfp) som ordförande har nu tillsatt en arbetsgrupp som ska komma med förslag till nya kriterier för skärgårdskommuner. På ett tydligt sätt ska de nya kriterierna beskriva skärgården och dess kommuner. Delegationen lovar att utredningsarbetet ska göras i ”tätt samarbete” med de berörda kommunerna, vilket är jätteviktigt. Skärgården ska vara en integrerad del av vårt samhälle med så jämlika villkor som möjligt också i fortsättningen.

Helsingfors brukar få statsmaktens välsignelse när staden vill ha mer mark. Så var det senast med tvångsannekteringen av Östersundom, som tidigare var en del av Sibbo kommun. 2008 tog Helsingfors över Östersundom mot Sibbos vilja. Också de flesta invånarna i området var emot annekteringen. Och varför, frågar man sig nu efteråt.

Finns det liv utan tillväxt, frågar Hufvudstadsbladet på fjolårets sista dag. Frågan rubricerar en analys av Patrik Harald. Frågan är relevant med tanke på att vi ska lära oss leva återhållsamt men samtidigt höja sysselsättningsgraden. För att kunna göra det måste produktionen växa. Det gäller visserligen inte bara produktion av varor utan också tjänster, service.