En god jordhälsa i åkermarken är grunden för allt lönsamt jordbruk. Åkrarnas vattenhushållning och struktur måste vara i skick för att odlingen ska kunna bedrivas produktivt, men också miljövänligt. Under de senaste årtiondena har åkrarnas jordhälsa försämrats till följd av monokulturer och korta, ensidiga växtföljder. En mångsidigare växtföljd förbättrar jordhälsan.
Där passar fånggrödarna bra in och gör nytta för jordhälsan redan under sin första växtperiod. När bestånden bearbetas in i marken får åkern nytt organiskt material och den biologiska aktiviteten i marken ökar fort. Förhållningssättet till fånggrödorna ska vara det samma som till produktionsgrödorna. Kostnaderna ska vara jämförbara med nyttan, men på nyttosidan måste man faktiskt beakta alla de fördelar som fånggrödorna ger.
Betydande fördelar av fånggrödorna är assimilationen och den biomassa som ökar mängden organogent material i marken och ger en effektivare kolbindning. Ökningen av organogent material i åkerjorden förbättrar med tiden också växternas kväveupptagning ur marken. Tiden när marken har ett växttäcke är av största betydelse med tanke på just kolbindningen och näringsbalansen i åkern. Denna tid kan förlängas med hjälp av fånggrödor, som tar upp näringsämnen sent på hösten efter att produktionsgrödan har skördats och som fortsätter att assimilera efter att produktionsgrödan mognat.
När två eller flera växter växer på samma plats konkurrerar de ohjälpligen om näring, vatten och ljus. För att konkurrensen ska bli så liten som möjlig borde bottengrödans tillväxt vara måttlig fram till dess att produktionsgrödan skördas. Fånggrödan kan sänka produktionsgrödans skörd mycket, lite eller inte alls, beroende på växtarter, odlingsteknik och förhållanden. Fånggrödans kväveeffekt för följande gröda kan vara antingen positiv eller negativ, beroende på om man använder balj- eller gräsväxter. Uppskattningsvis kan kvävegödslingen under nästa år minskas med 20-60 kilo per hektar.
Fånggrödorna låter vattnet avdunsta från marken under hösten och, om beståndet sparas över vintern, också under våren. Avdunstningen gör å ena sidan att marken torkar upp snabbare, men å andra sidan skyddar beståndet ytjorden från en alltför snabb upptorkning. En åker som torkar upp jämnt kan bearbetas tidigare, risken för markpackning till följd av bearbetningen minskar och den för sådden otroligt markfukten bevaras i ytjorden. De flesta av de här aspekterna är av betydelse på all slags jordar, men speciellt viktiga på lerjordar. Därför blir det ännu viktigare att beakta fånggrödan som en essentiell pusselbit i växtodlingen i de trakter där styva lerjordar dominerar, som i Nyland och delar av Åboland.
Fånggrödor blir allt vanligare inom växtodlingen. I veckans LF har vi en intervju med Tony Hydén som är den första pristagaren från den nyländska ”Fonden för hållbar odling”. Hydén uppmanar till ett helhetstänk inom jordbrukandet och en av hans käpphästar är just fånggrödor. Han föredrar att kalla dem för mellangrödor, närmast för att peka på att deras funktion är så mycket bredare än att enbart fånga upp näringsämnen.
Fånggrödorna är här för att stanna. Nu gäller det för myndigheterna att möjliggöra en flexibel användning av fånggrödor, med allt vad det innebär, också under nästa CAP-förbindelseperiod. För oss odlare gäller det att inte stirra oss blinda på eventuella stödeuron, utan att helhjärtat ta till oss fånggrödorna så att användningen av dem blir en del av det helhetstänk som jordbrukandet egentligen alltid varit.