Det brukar sägas att det finns tre sorters lögner: lögner, förbannade lögner och statistik. Frasen är en översättning av motsvarande uttryck på engelska och beskriver hur statistik kan användas för att stärka svaga eller direkt felaktiga argument.
I veckan twittrade Sannfinländarnas partisekreterare Simo Grönroos en bild med en tomat och en gurka. Bilden berättar att invandrarnas andel av det utkomstöd som betalas ut i Närpes är 54,6 procent och att invandrarnas andel av den arbetslöshetsersättning som betalas ut i Närpes är 47,6 procent. Partiordförande Jussi Halla-aho twittrade också vidare samma budskap. Övriga siffror som har med saken att göra och som eventuellt kunde ge en tydligare helhetsbild låter Grönroos och Halla-aho bli att delge i sammanhanget.
I bakgrunden till utspelet på Twitter finns en nyligen lanserad sannfinländsk pamflett där Sannfinländarnas tankesmedja ”Suomen perusta” hävdar att invandringen kostar för Finlands kommuner. Enligt pamfletten är den relativt sett dyrast i de österbottniska kommunerna Korsnäs, Vörå, Närpes, Kaskö, Nykarleby, Kristinestad och Larsmo. Pamfletten är partiets giv inför kommunalvalet och i samband med lanseringen säger Halla-aho: ”När människor från fattiga länder forslas till Finland för att plocka tomater är deras konkurrensfördel det billiga priset, att de jobbar för en lägre lön”. När Sannfinländarna antyder att växthusföretagarna betalar lägre lön till människor med utländsk härkomst missar de rejält. Arbetskraften inom växthusnäringen får lön enligt kollektivavtal vilket betyder att lönen är lika för alla arbetstagare, oavsett härkomst.
Grundläggande utkomststöd betalas i Närpes till 0,4 procent av befolkningen. I staden med 9500 invånare är arbetslösheten 4,3 procent och sysselsättningsgraden 83 procent. Man kan med fog konstatera att skulle alla Finlands kommuner ha samma sysselsättningsgrad som Närpes så skulle vi inte ha många av de samhällsproblem som är anknutna till låg sysselsättning och arbetslöshet. Och i den grad vi fortfarande hade dem så skulle vi ha de ekonomiska musklerna att hantera dem bättre. Som jämförelse kan vi notera att Helsingfors betalar grundläggande utkomststöd till 6,1 procent av befolkningen och då är Helsingfors inte någon kriskommun.
Sannfinländarna går åt invandringen och integrationen i tid och otid. Integrationen lyckas inte överallt men nu är det ändå så att Närpesregionen är ett exempel på lyckad integration. Närpes har ett brett näringsliv och uttryckligen växthusnäringen har varit en inkörsport till det finländska arbetslivet för nyanlända. I staden har man sedan 1990-talet målmedvetet stött integrationen också på många andra sätt, det är inte ett sammanträffande att den varit lyckad där.
Och det är inte heller ett sammanträffande att Sannfinländarna går åt just Närpes och vissa andra starkt svenskspråkiga österbottniska kommuner. Där har partiet nämligen inget att förlora i fråga om väljare och samtidigt fungerar det hela som ett utmärkt retoriskt slagträ på de orter där de kan vinna väljare. På motsvarande sätt har Sannfinländarna tidigare angripit Åland. Genom att saluföra olika, för deras syften lämpliga hatobjekt och så split bland oss alla, försöker Sannfinländarna än en gång vinna politisk makt och inflytande. Såtillvida skiljer sig inte kommunalvalet i april från andra val partiet kampanjerat för.