Ledaren: Österbottens landsbygd behöver pälsdjursnäringen också i morgon

Det är oroväckande besked som vi fått ta del av under den senaste tiden gällande pälsdjursnäringen i Norden. Norge fattade i juni 2019 ett politiskt beslut om att förbjuda pälsdjursuppfödning. Där pågår övergångstiden som bäst och alla pälsfarmer ska vara stängda senast i februari 2025. I Sverige har myndigheterna redan för länge sedan med sträng lagstiftning gjort det besvärligt och olönsamt att föda upp andra pälsdjur än mink. I Danmark verkar det vara coronaepidemin som blir sista spiken i kistan för pälsdjursnäringen. För en vecka sedan blev det klart att den danska regeringen trots allt kommer att avliva landets alla 14 miljoner minkar. Det första beslutet visade sig sakna laglig grund, men en snabb lagändring har nu möjliggjort beslutet och det betyder att landets auktionshus, Kopenhagen Fur, avslutar sin verksamhet. Kopenhagen Fur har varit stora på just mink och förutom den danska så har till exempel den norska produktionen av mink sålts vid Kopenhagen Fur i Köpenhamn. Då det kommer till räv har igen de norska producenterna ofta sålt sin vara till finländska Saga Fur.

Både coronaepidemin med den uppenbara smittorisken och den nedläggning som nu drabbar pälsdjursnäringen i Danmark väcker oro bland pälsfarmarna här hemma. Kopenhagen Fur har varit ett stort auktionshus och inom branschen den givna motpolen till Saga Fur i Vanda. Kopenhagen Fur har främst varit stora inom mink vilket återspeglar pälsnäringen i just Danmark. Den relativt nytillträdda danska producentordföranden Søren Søndergaard vid Landbrug & Fødevarer sammanfattar den danska regeringens minkpolitik med orden ”kaos och galenskap”. Han kräver samtidigt snabba besked från regeringen om farmarnas ekonomiska framtid. Förutom en massa löpande kostnader är det förstås hela yrkeskarriärer som nu går i stöpet. Søndergaard framhåller också att Danmark förlorat en av sina kronjuveler.

Avlivningen av minkarna i Danmark påverkar inte finländska Saga Furs resultat på kort sikt, eftersom marknadspriset på päls överlag är dåligt just nu. Volymerna som Saga Fur, som enda kvarvarande auktionshus i Norden, säljer kommer trots allt att gå upp tack vare det här. På sikt gynnas alltså sannolikt Saga Fur och de finländska pälsfarmarna. Hur det ser ut på ännu längre sikt är oklart på motsvarande sätt som läget under de senaste åren varit oklart för pälsdjursnäringen också i andra nordiska länder. Pälsdjursnäringen är trots allt större här i Finland, inte minst i förhållande till landets BNP, och därmed svårare att angripa.

Enligt den framtidsredogörelse som riksdagen beställt är pälsdjursnäringen den enda bransch inom primärproduktionen som har en samhällsekonomiskt betydande potential. Det är fråga om en exportindustri och sådana har vi inte alltför många av i det här landet. Största delen av skinnen, de facto nästan alla, når en slutkund utanför Finlands gränser. Den senaste tiden har kunderna framför allt funnits i Kina, Ryssland och Ukraina, i den ordningen. Sedan finns det förstås kunder i en del andra europeiska länder också.

2019 producerade pälsdjursnäringen i Finland 116 euro per capita för de åtta största producentkommunerna. Nykarleby gynnades mest av skatteintäkterna från pälsdjursnäringen, som 2019 fick 364 euro skatteinkomst per capita. Hos övriga betydande producentkommuner utgjorde skatteintäkterna från pälsdjursnäringen 3,7-12,4 procent av samtliga kommunala skatteintäkter. Tack vare det här är många österbottniska landsbygdssamhällen livskraftiga och kan lättare tillhandahålla grundläggande service som daghem, äldreomsorg och skolor.

I de österbottniska landskapen och inte minst i svenska Österbotten är pälsdjursnäringen en viktig och integrerad del av det lokala näringslivet. Det handlar inte enbart om pälsfarmerna utan även om alla kringtjänster som byggts upp i anslutning till farmerna eller sådan infrastruktur som betjänar industrin som helhet. Österbottens landsbygd behöver pälsdjursnäringen också i morgon.