Folkfrontsregering, rödmylleregering, vår nya regering har redan lanserats under åtminstone de här beteckningarna. I många andra länder skulle man antagligen ha talat om en arbetar- och bonderegering med hänvisning till de två dominerande partierna, socialdemokraterna och centern, låt vara att man får hålla kvar glimten i ögat. Kanske folkfrontsregering ändå är det mest täckande namnet, eftersom regeringen har en bred sammansättning, eller kanske det skulle vara enklare att bara tala om en koalition.

Vår finländska matproduktion är hållbar och säker. Hur ska vi kunna garantera att det också i framtiden finns ett inhemskt alternativ i butikerna? Svaret ligger i en stark gemensam jordbrukspolitik i EU (CAP) som uppmärksammar också små medlemsländer, påpekar Max Schulman.

Följderna av det brittiska utträdet ur EU, Brexit, har lett till sänkta priser på nötkött som de irländska bönderna levererar för export till Storbritannien. Detta alltså trots att Storbritannien inte ens har lämnat EU ännu och importvillkoren fortfarande är de samma. De irländska bönderna har därför krävt att få kompensation, inte av Storbritannien, vars irrationella beteende är orsak till det läge som uppstått, utan av EU och sitt eget land, Irland. Man talar om en kompensation på 100 miljoner euro varav hälften ska finansieras via EU-kommissionens krisåtgärder och den andra hälften av irländska staten.

PÅ LF var vi visserligen lite förhastade då vi förra veckan skrev att förhandsröstningen skulle pågå ännu lördag för en vecka sedan, ursäkta för det. I själva verket kunde man åtminstone på de flesta ställena rösta ännu i tisdags.

Litet överraskande gick centern ändå med på att delta i regeringsförhandlingarna, låt vara att partiordförande Juha Sipilä inte var lika kategorisk som hans företrädare Mari Kiviniemi för åtta år sedan. Sipilä sade ändå nej till en början.

Förhandsröstningen i EU-valet pågår ännu till och med tisdag (på några röstningsställen avslutas förhandsröstningen tidigare) och på söndag om en dryg vecka är det dags att rösta. Det finns en hel del som tyder på att det EU-val vi står inför är viktigare än på länge ur jordbrukets och landsbygdens synvinkel. Det nuvarande parlamentet har motsatt sig EU-kommissionens föreslagna nedskärningar av stöden i den kommande programperioden för den gemensamma jordbrukspolitiken CAP. Det gäller både de direkta stöden från EU och de stöd som kommer via landsbygdsutvecklingsprogrammet. De senare är av yttersta vikt för Finland, det är via landsbygdsutvecklingsprogrammet, den andra pelaren, som vi bland annat får LFA-ersättning, miljöersättning, ersättning för djurvälfärd och ersättning för ekoproduktion med mera.

Olika förslag har under årens lopp lagts fram hur man kunde förenkla beslutsfattandet inom dödsbon. Ett av dessa går ut på att en enkel majoritet skulle räcka för att besluta om skogsskötsel och löpande ärenden. Lagstiftningsmaskineriet mal emellertid långsamt är det är inte säkert att man någonsin kommer till skott med förändringarna, konstaterar Mårten Lövdahl, näringslivschef på Finlands skogscentral.

Det känns ibland ganska outgrundligt hur vi i Finland ska ha så svårt att uppnå samförstånd om användandet av resurserna från våra skogar. Vi drar till och med åt olika håll utanför landets gränser, inte minst i Bryssel. Trots att vi från skogsägarhåll ständigt försöker framhålla att vi inte kommer att avverka mer än vad skogens tillväxt ger rum för och därmed tryggar skogen som kolsänka, fortsätter skällorna: Vi ska avverka ännu mindre, vi ska låta träden bli äldre och sedan när de har blivit äldre, är de gammal skog som ska skyddas.