Jordbruk Opinion

Gynnsam jordbrukspolitik på Åland, tack!

Rättad 19.12. kl 9.43
Ålands nyutnämnde näringsminister Fredrik Karlström (Moderat samling för Åland) har gett sin jordbrukspolitiska programförklaring på ÅPF:s höstmöte på Luciadagen.
Minnena från lagtingsperioden 2011-2015, då samma Fredrik Karlström (då Obunden samling) var näringsminister är ännu färska hos många bönder.

Det gäller inte minst husdjursproducenterna som bland annat måste genomleva hur den åländska avbytarservicen i praktiken smulades sönder. I stället för Finland jämfördes de åländska jordbrukarnas förmåner med förhållandena i Sverige, dit Åland inte ens hör, och det under en tid då svensk djurhållning genomlevde en av sina svåraste kriser på många år.

Nu verkar det i alla fall som om näringsminister Fredrik Karlström i det närmaste vill sluta pakt med bönderna. Han ber om ursäkt, han talar för närproducerat och om lantbruket som en åländsk framtidsbransch.

– Politiker har till uppgift att skapa så bra förutsättningar som bara är möjligt med de begränsade resurser som vi förfogar över för alla näringsgrenar, säger han till de åländska jordbrukarna.

I och för sig är det behjärtansvärt när Fredrik Karlström erkänner att en gynnsam politik för jordbruket är en förutsättning för näringens framgång. Lika viktigt är att ministern verkar erkänna den småskaliga strukturen inom det åländska jordbruket, som för sin del rymmer många initiativ till olika former av specialproduktion.

Stordrift har möjligen fördelar, men det viktiga är att dimensionerna är optimala för de enskilda gårdarna, det vill säga areal, djurbesättning och maskinpark är i de rätta proportionerna för att ge optimalt utbyte.

Bland utmaningarna som väntar är bevakningen av örikets intressen när Åland inför den följande programperioden för den gemensamma jordbrukspolitiken inte längre har ett eget landsbygdsutvecklingsprogram. I stället kommer fastlandets program att täcka också Åland.

Det torde ge en viss garanti för näringen så att villkoren inte blir sämre än på fastlandet. Frågan är närmast hur man kan beakta örikets speciella förhållanden och tyngdpunktsområden. Åland har ju fortfarande enligt självstyrelselagen egen behörighet inom vissa områden som berör jordbruket.

Förväntningarna är nu att näringsministern kan visa på en politik som gynnar de åländska basnäringarna. Det gör sig näringsidkarna och hela det åländska samhället förtjänta av. Inom det åländska jordbruket råder en envis framåtanda, en vilja att satsa och massor av uppfinnarglädje. Det förtjänar att stödas och uppmuntras.