Skogsbruk Opinion Tema

Kommentaren:
Relevans viktigare
än känslor i skogsbruket

Vår nuvarande skogslag trädde i kraft 2014 och nu håller en utvärdering på att beredas i jord- och skogsbruksministeriets regi. Samtidigt utvärderas också lagen om bekämpning av skogsskador och så småningom torde även lagen om finansiering av hållbart skogsbruk stå inför en uppdatering.

Det är bra att man utvärderar och uppdaterar lagstiftningen så att den motsvarar nya förhållanden. Som skogsägare är det ändå bra att vara på vår vakt och bevaka våra intressen.

Under de här tiderna då ett slags fälttåg pågår mot gängse arbetsmetoder i skogsbruket kan vi räkna med ett tryck i riktning mot det som vi till vardags skulle kalla kontinuerligt eller kalhyggesfritt skogsbruk. På fackspråk torde kontinuerlig beståndsvård vara den termen som används.

Möjligheten att idka kontinuerlig beståndsvård vidgades betydligt i den skogslag vi har nu. Det är ändå inte många privata skogsägare som använt sig av den. Inte heller i samfundsägda skogar har kontinuerlig beståndsvård slagit igenom i större utsträckning. Situationen är den samma i vårt västra grannland där skogsägarna har haft motsvarande friheter betydligt längre än vi.

Under den tid som gått sedan vår nuvarande skogslag trädde i kraft har initiativ fötts för att stoppa kalhyggen i statliga och andra offentligt ägda skogar. Mindre grupper har gått längre och krävt slut på kalhyggen också i de privata skogarna.

Att de privata skogsägarna får välja är en bra sak, och det betyder naturligtvis också att de ska få välja bort den kontinuerliga beståndsvården om de inte vill ha den.

Frågan är emellertid om vi ska söka principiella antagonismer eller koncentrera oss mer på den praktiska skogsvården. Flera metoder kan användas av samma skogsägare eller till och med inom samma skogsskifte beroende på omständigheterna.

På torvmarker lär exempelvis den kontinuerliga beståndsvården vara ett ypperligt alternativ under förutsättning att marken inte blottläggs när man avverkar och driver virke.

När skogen skadats av stormar eller snöfall kan också luck- och plockhuggning som används i den kontinuerliga beståndsvården vara helt gångbara och praktiska alternativ.

Min egen uppfattning är att det är bra så här. Vi behöver inte blåsa upp skogsskötseln så att det blir totalfokus på kalhyggen kontra kontinuerligt. Vettigast är att använda sig av det alternativ som anses bäst under rådande omständigheter på ort och ställe.

Då bör det också sägas att de metoder vi använt under ett antal decennier med slutavverkning, det vill säga kalavverkning, och förnyelse med efterföljande röjningar och gallringar har främjat skogens tillväxt som aldrig tidigare.

När det gäller förnyelsen av vår skogslagstiftning borde vi emellertid rikta fokus mycket mer på att främja skogarnas och skogsbeståndens mångfald. Gör vi inte det kan vi i värsta fall få problem i framtiden med sårbara monokulturer, oavsett om vi har jämnåriga eller olikåldriga bestånd.

En av avsikterna med vår nuvarande skogslag var att främja mångfalden och mångsidiga bestånd. Det har vi inte haft någon större framgång med hittills, utan barrträden och då i synnerhet granbestånden med sina ytliga rötter blir bara vanligare.

Vi behöver björk med det stora rotnätet samt al och asp med sin gynnsamma inverkan på marken. Träden i blandade bestånd stöder varandra. Lövträdens fällda blad bildar humus och inverkar positivt på markens pH-värde.

Vi bör se till relevansen mer än till känslorna.


Micke Godtfredsen
micke.godtfredsen@slc.fi