Försörjningsberedskapen är Finlands livförsäkring och primärproduktionen dess hjärta

I en värld där kriser avlöser varandra – från pandemier till krig i vårt närområde – har begreppet försörjningsberedskap gått från att vara en abstrakt byråkratisk term till att bli en konkret fråga om trygghet, överlevnad samt nationellt ansvar och försvar. För just Finland är det här inte en valmöjlighet, det är en nödvändighet. Och i denna beredskap spelar det finländska lantbruket en avgörande roll.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina skakade om vår världsbild. Det visade hur snabbt internationella leveranskedjor och logistiksystem kan brytas, hur livsmedelspriser kan skjuta i höjden, och hur beroende vi är av att andra länder ska fortsätta exportera bränsle, gödsel och spannmål. Finland, med sin långa landgräns mot Ryssland, måste dra lärdom av detta. Ett självförsörjande och motståndskraftigt samhälle börjar inte i hamnarna eller supermarketarna – det börjar på åkern.

Försörjningsberedskap handlar om att ha kapacitet att klara sig när omvärlden inte längre fungerar som vanligt. Det gäller energi, mediciner, vatten – men framför allt mat. Det är de finländska lantbrukarna som producerar den. Utan dem finns ingen nationell livsmedelstrygghet. Att värna om lantbruket är alltså inte nostalgi eller landsbygdspolitik. Det är säkerhetspolitik. Ett livskraftigt inhemskt jordbruk är vår livförsäkring i orostider. Men den försäkringen måste vi vara villiga att betala för – genom rättvisa stöd, rimliga producentpriser och fungerande lönsamhet. 

Att bygga försörjningsberedskap kräver långsiktighet. Det handlar om att trygga tillgången till produktionsinsatser som gödsel, foder och energi – men också om att säkra kompetens, infrastruktur och generationsväxling i jordbruket. Ett lantbruk som går på knäna klarar inte av att vara det nav vi behöver när krisen kommer.

Finland behöver därför inte bara lager av bränsle och spannmål, utan ett system som håller lantbruket vid liv, men också konkurrenskraftigt året om, i fredstid. Ett konkurrenskraftigt lantbruk är den bästa garantin för en fungerande försörjningsberedskap. Och en fungerande försörjningsberedskap är i sin tur den bästa garantin för ett fungerande totalförsvar. Det här kräver förstås politisk vilja, men också förståelse hos allmänheten för lantbrukets roll som samhällsbärare.

Försörjningsberedskap är inte något som bara angår myndigheter eller experter. Det är ett gemensamt ansvar – för politiker, konsumenter och näringsliv. Men det börjar med att vi erkänner att den mat vi äter inte är en självklarhet. Att trygga Finlands försörjningsberedskap är att trygga det finländska jordbruket. Det är där vår motståndskraft gror – bokstavligen.