SLC höll en lyckad kongress i Österbotten tidigare i sommar. Diskussioner och reflektioner kring olika teman fördes i varierande format – mellan kongressdelegater, producenter, inbjudna gäster, samarbetsorganisationer och företag. Alla var representerade och fick sin röst hörd – nästan.
Jag vill här lyfta mina tankar kring hur LF, vår egen medlemstidning, valde att rapportera från kongressen. Jag ifrågasätter varken besluten som togs eller argumenten bakom dem, utan fokuserar på hur LF informerade de medlemmar som inte deltog men som med intresse följde med på håll.
Min upplevelse är att LF misslyckades med att vara den oberoende röst som ett medlemsorgan bör vara. Jag har därför kontaktat redaktionen för att reda ut frågan. Svaret jag fick var i sak korrekt, men lämnade mycket osagt mellan raderna.
I rapporteringen om diskussionen kring Novias agrologutbildning skriver LF att debatten var livlig – vilket stämmer. Man nämner också att flera inlägg gjordes till förmån för att placera utbildningen i Vasa – även det korrekt. Det som däremot saknas är att det också framfördes motstridiga åsikter, där fokus låg på utbildningens kvalitet snarare än geografisk placering.
Jag vill åter understryka att jag inte tar ställning till utbildningens placering, utan belyser att LF inte levde upp till rollen som oberoende media i detta fall. Detta bekräftas till viss del av det svar jag fick från chefredaktör Staffan Pehrman: ”I den här typens mötesdiskussioner försöker jag att i tidningen återge diskussionen så långt det går. I debatter med många inlägg kommer ändå sällan riktigt alla inlägg med och inte heller denna gång. Jag försöker också balansera mellan olika åsikter och, som är så viktigt inom SLC, mellan olika regioner.”
Hade LF följt sin egen målsättning – som uttrycks i svaret ovan – borde det ha framgått att det fanns skilda åsikter i salen. Som rapporteringen nu står, ges medlemmarna en ensidig bild som inte speglar verkligheten.
Konsekvensen blir att medlemmar på fältet nu ifrågasätter om intressebevakningen verkligen motsvarar deras synpunkter. För om SLC framställs som enigt – varför är då så många oeniga i de dagliga samtalen? Jag var en av dem som framförde en avvikande åsikt, och hade gärna sett att den region och de medlemmar jag representerar hade fått veta det. LF valde annorlunda, med kommentaren:
”Därför var det särskilt olyckligt att både din och xxxx kommentar föll bort.”
Att kalla det "olyckligt" är i underkant, när en oberoende publikation utelämnar alla avvikande röster i en viktig fråga.
Själv fortsätter jag arbeta för odlarkårens bästa och föra medlemmarnas röst där det behövs. Jag hoppas att LF framöver säkrar en rättvis och representativ rapportering, så att medlemmarna får ta del av vad som faktiskt sker – och inte behöver knyta näven i onödan.
Thomas Lindroth,
SLC Åboland, ordförande
Redaktionens svar
När man refererar en debatt i en tidning är man tvungen att prioritera och en grund för prioriteringen är om den som uttalar sig säger i stort sett samma sak som föregående talare.
I det här fallet var det också andra som inte refererades i Landsbygdens Folk, personer från andra landskapsförbund inom SLC. I debatten gällande agrolog- och skogsbruksingenjörsutbildningarnas placeringsort på SLC:s kongress lämnades de facto kommentarer bort från företrädare av SLC:s samtliga landskapsförbund, förutom ÅPF. Det här eftersom ålänningarna enbart hade en kommentar vid debatten, den stod ÅPF:s ordförande Birgitta Eriksson-Paulson för.
SLC Åbolands ordförande Thomas Lindroth skriver i sin insändare att det i mötesreferatet i LF saknades att det också framfördes motstridiga åsikter, där fokus låg på utbildningens kvalitet snarare än geografisk placering. Tidigare nämnda Birgitta Eriksson-Paulson är inne på just det i sin kommentar i mötesreferatet, likaså SLC Nylands Peter Österman och även SLC Åbolands Christer Jägerskiöld. Jag återger inte deras åsikter här, men de är samtliga återgivna i mötesreferatet på sidorna 12–13 i LF 27.6. Deras kommentarer hittas under mellanrubriken ”Divergerande åsikter”.
Mitt ordval ”olyckligt” i den senare e-postkorrespondensen med Thomas Lindroth gäller det faktum att om tre företrädare för SLC Åboland uttalade sig i en viss debatt och bara en togs med i mötesreferatet i LF så är det just olyckligt, det kunde gärna varit till exempel två.
Jag hoppas mig förstå mötesreferatets betydelse för att synas och dess funktion i att förmedla budskapet till de medlemmar som inte är på plats vid kongressen, inte minst till de egna leden.
Staffan Pehrman
,
chefredaktör, ansvarig utgivare
Landsbygdens Folk