Hur det än går så vill Orpo och Samlingspartiet leda nästa regering. Mycket talar också för att man gör det med just den uppsättning av partier som nu förhandlar på Ständerhuset, dramatiken till trots, konstaterar Staffan Pehrman.
Landets första producentorganisation inom spannmålsbranschen, Suomen Vilja-Aitta, håller på att grundas. I bästa fall kan Suomen Vilja-Aitta visa vägen för många fler och leda till att producenterna får bättre betalt för sina produkter, konstaterar Staffan Pehrman.
Visst, om man ser på det hela ur ett riktigt kort perspektiv så kunde kanske EU:s bönder vinna på att konkurrensen från den ukrainska exportspannmålen uteblir. Det är ändå inte alls säkert att EU:s bönder får bättre betalt för sin spannmål trots att så skulle ske, påpekar Staffan Pehrman.
En stor del av årets intäkter kommer på de flesta gårdar via stöden, på många växtodlingsgårdar kan det handla om hela 40-50 procent av årets intäkter. Därför gäller det att vara noggrann med ansökan, påpekar Staffan Pehrman.
Det är närmast för Kristdemokraterna som regeringsförhandlingarna nödvändigtvis inte blir så svåra, varken i sak på Ständerhuset eller att sälja in till de egna partimedlemmarna. För alla andra inblandade partier blir det sannolikt utmanande på sätt eller annat, konstaterar Staffan Pehrman.
Alldeles för låga producentpriser i kombination med högre produktionskostnader och när det dessutom i nya CAP finns en regel om att man nu måste förbinda sig för minst fem år som ekoproducent så blir den risktagningen alltför riskfylld för många, konstaterar Staffan Pehrman.
SFP vet att det redan finns en splittring inom partiet; både den ekonomisk-politiska klyftan, och den konservativ-liberala klyftan. Ändå beslutar man att utsätta partiet för en så motsättningfull situation som Orpos regeringssondering innebär, skriver Hanna Backända och Nina Forssell. Fredrik Guseff, partisekreterare för SFP besvarar kritiken.
Skogsägarna skulle gärna få ersättning för kolbindningen, men nästan inga finländska skogsägare vill att skattemedel ska användas för det. Det är marknadskrafterna som borde finansiera kolbindningen, konstaterar Staffan Pehrman.
I sämsta fall är det här ett lovvärt initiativ och en positiv signal. I bästa fall en konkret åtgärd som i förlängningen höjer utbildningsnivån inom det finlandssvenska jord- och skogsbruket, konstaterar Staffan Pehrman.
Det är värdefullt att det finns en samsyn över partigränserna för åtgärder som förbättrar jordbrukets lönsamhet och utveckling. Samtidigt skulle man gärna ha sett att arbetsgruppen också tagit ställning till de merkostnader som finländsk lagstiftning förorsakar och som höjer jordbrukets och livsmedelskedjans kostnader samt försvagar vår konkurrenskraft i förhållande till övriga länder, konstaterar Staffan Pehrman.
Under de senaste årtiondena har de finländska gårdarnas antal halverats samtidigt som de kvarvarande gårdarnas omsättning fördubblats. Kunskapsbehovet och kravet på kompetens kommer att öka ytterligare i framtiden, konstaterar Staffan Pehrman.
Jord- och skogsbruksminister Antti Kurvinen (C) lyckades alltså med det som länge sades vara omöjligt, att tidigarelägga stödutbetalningstidtabellen. Det är inget underverk, men det var ett viktigt slag att vinna, påpekar Staffan Pehrman.