I mitten av juli presenterade EU‑kommissionen sitt förslag till EU:s nästa långtidsbudget för 2028–2034. Budgetförslaget ligger på nästan 2 miljarder euro, eller 1,26 procent av EU:s BNP, vilket innebär en kraftig upptrappning jämfört med föregående period på 1,2 miljarder euro. Pengarna ska möta nya prioriteringar som försvar, konkurrenskraft, forskning och stöd till Ukraina via särskilda krisfonder.
För EU-jordbruket är det hela ändå oroväckande i och med att resursfördelningen där går åt motsatt håll. CAP (Common Agricultural Policy), som historiskt sett stått för en tredjedel av EU‑budgeten, hotas av nedskärningar på 20 procent eller mer av den nuvarande budgetramen på cirka 387 miljarder euro.
Europeiska jordbruksföreträdare som Copa‑Cogeca, Farm Europe samt nationella organisationer som SLC och MTK här i Finland signalerar därför starkt motstånd. Många menar att det här skulle vara den största reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, på över trettio år.
Ett centralt element i budgetförslaget är att slå ihop CAP och de så kallade sammanhållningsfonderna till ett enhetligt "Single Fund" med nationella och regionala lösningar. Den här omstruktureringen riskerar att urholka CAP:s gemensamma karaktär och leda till att stödet varierar kraftigt mellan medlemsländer. De nya prioriteringarna innebär att en del av CAP‑pengarna kan omfördelas till försvarsinvesteringar och stöd till Ukraina.
EU:s jordbrukskommissionär Christophe Hansen har varnat för att det är svårt att bygga en kontinent på tom mage. Med andra ord får CAP enligt Hansen inte offras till förmån för militära ändamål. I samband med denna förändring riskerar olika miljö- och klimatkrav att tonas ned. Kritiker menar att CAP:s ettåriga miljö-, klimat- och djurvälfärdsersättningar samt övriga miljövillkor riskerar att urvattnas, vilket hotar EU:s ambitioner för grön omställning. En annan sak är att utan indexkoppling till inflationen så riskerar CAP att förlora över hälften av sitt realvärde till 2034, vilket givetvis försvagar jordbrukarnas inkomster.
Finlands regering har tagit en förhållandevis tydlig och kritisk hållning. Finland anser att det totala budgetförslaget är för högt, och kräver att nivån ska vara moderat och välmotiverad. Samtidigt stöder man stärkta prioriteringar i försvar, konkurrenskraft och stöd till Ukraina, men ändå inte på bekostnad av jordbrukets finansiering. Om Ukraina någon gång i framtiden blir EU-medlem så kommer trycket på EU-jordbrukets finansiering att öka ytterligare.
Finland motsätter sig också införandet av permanenta EU‑låneinstrument liknande pandemifonden, och vill inte se att en gemensam skuld ska finansiera krisstödsfunktioner utöver mer begränsade försvarsändamål. För jordbruket kräver Finland att CAP:s centrala delar – särskilt direktstöd och miljöinsatser – förblir öronmärkta, stabila och skyddade. SLC och MTK har krävt att Finland och andra medlemsländer kraftfullt motsätter sig nedskärningar och omfördelningar i CAP‑budgeten. Samtidigt ställer Finland krav på måttlighet i budgetens omfattning, skydd av jordbruksstöden och förbud mot nya skuldinstrument utanför befintliga ramar.
Jordbrukets intressen, livsmedelstrygghet och landsbygdsutveckling står i skottgluggen och Finlands strategi är att agera för att CAP förblir ett robust och självständigt instrument även efter 2028. I de kommande förhandlingarna krävs onekligen vaksamhet från jordbruksföreträdarna i EU. Det handlar om att kräva tydliga garantier, inflationstillräcklighet och att CAP inte utsätts för nedprioritering när nya EU‑projekt tar plats i budgeten.