Producentpriserna är som bekant låga för våra växtodlingsprodukter. Samtidigt är insatserna dyra, särskilt i fråga om konstgödsel. Detta leder till att det är svårt att nå lönsamhet för de allra flesta grödor som bärgas med skördetröska. Vad kan vi göra åt situationen?
Då man försöker förutspå framtiden, lönar det sig ofta att känna till det som har skett tidigare. Det är sällan på det sättet, att vi får ett särskilt mycket annorlunda utfall om vi gör liksom vi gjorde senast. Idag är vi alltför många som sår någonting i förhoppning om att någon ska köpa skörden till något pris. Vi vet inte för vems behov vi sår och ännu mindre till vilket pris vi kommer att sälja vår skörd. Vi fyller marknaden med handelsduglig vara utan adress. Det måste inte vara så.
Jag har också tidigare pratat varmt för att vi ska sälja vår skörd i god tid före sådd. Det säger sig självt att det inte alltid finns goda anbud att tillgå. Priserna för den kommande skörden är ibland låga.
Lösningen är då inte att så någonting mera eller mindre på måfå och hoppas att det går bättre än året innan. Lösningen är att låta bli att så för en okänd marknad. Visst, ibland finns det lägen då man kan förvänta sig prishöjningar innan höstens skörd även om inga prissignaler pekar på det, men det inträffar sällan.
I en marknadsekonomi fungerar det så, att köparen fastställer priset, då utbudet är större än efterfrågan. Priset stannar vid det högsta alternativa priset, dvs. den internationella marknadens pris minus kostnader för export.
För egen del har jag framledes i huvudsak tänkt göra så, att jag odlar sådant som någon visar beredskap att betala för. Detta med randvillkoret att det pris som erbjuds är sådant, att det också är lönsamt att odla.
Variationerna i industrins behov av spannmål, ärter och oljeväxter varierar relativt lite mellan åren. Det innebär med vår nuvarande produktion att industrin i de allra flesta lägen kan lita på att den har råvara att tillgå. Priset definieras då av den goda tillgången, helt enligt marknadsekonomiska mekanismer.
Det säger sig självt, att mina göranden och låtanden inte påverkar marknaden överhuvudtaget. Marknaden påverkas om en tillräckligt stor andel av bönderna sitter på sina händer tills det dyker upp tillräckligt goda prisnoteringar.
Vi kommer inte att få till stånd en förändring så länge vi fortsätter odla på måfå för en mättad marknad. Köparna måste få veta, att de får råvara endast om de i god tid kan erbjuda ett tillfredsställande pris.
Det är dags att göra någonting mera än att ojas och vojas över de låga priserna. Det kan vi tillsammans göra.
Thomas Antas
Ordförande, SLC Nyland