När kostnaderna stiger och lönsamheten pressas är det lätt att skjuta upp beslut på obestämd tid. Men just nu, när investeringarna inom jord- och skogsbruket minskar kraftigt, måste vi påminna oss om en grundläggande sanning. Utan satsningar på framtiden, investeringar eller andra, stannar utvecklingen upp.
Statistik visar att jordbruksinvesteringarna har fallit med omkring en femtedel på kort tid. Det handlar inte bara om siffror utan om ladugårdar som inte förnyas, maskiner som körs tills de går sönder och unga lantbrukare som tvekar att ta över gårdar därför att osäkerheten blivit för stor.
I södra Finland, och speciellt i Nyland, är jordbrukets djurhållning inte så betydande längre, men inte heller i Österbotten där djurhållningen har stor betydelse, har det byggts särskilt många nya djurstall. I skogen märks utvecklingen i minskad plantering, i uppskjutna skogsvårdsåtgärder och i en oro över hur vi ska kunna bibehålla skogsägarnas intäkter på en rimlig nivå.
Varje satsad euro i jord- och skogsbruket är en signal om framtidstro. Den bonde som bygger en ny lösdriftsladugård för mjölkkor räknar inte med snabba vinster, utan med ett uthålligt företagande i decennier framåt. Den skogsägare som röjer sin ungskog gör det för att nästa generation ska kunna avverka en värdefull skog, kanske först om femtio år.
När investeringarna uteblir får det därför långsiktiga konsekvenser. Vi ser redan nu hur generationsväxlingar försvåras när unga tvekar inför att skuldsätta sig. Samtidigt ställs jord- och skogsbruket inför nya krav. Klimatutsläppen ska minska, produktionen ska bli ännu kostnadseffektivare och den biologiska mångfalden måste tryggas. Allt detta kräver satsningar och know-how.
Investeringsstöden är en någonting av en nödvändig katalysator. När stödnivåerna sjunker, handläggningen fördröjs eller utbetalningarna dröjer till mitten av december så skapar det en osäkerhet som i praktiken fungerar som en bromskloss för gårdarna.
Om EU och staten menar allvar med att Finland ska vara självförsörjande på livsmedel och en föregångare i den gröna omställningen, då måste jord- och skogsbruket ges förutsättningar att investera. Det handlar om ekonomiskt stöd, men också om att regelverken är långsiktiga och förutsägbara. En lantbrukare kan inte fatta investeringsbeslut på flera miljoner om spelreglerna riskerar att ändras över en natt.
Att investera i jord- och skogsbruket är att investera i hela samhället. Det handlar om vår matproduktion och försörjningsberedskap, våra arbetstillfällen på landsbygden samt vår möjlighet att klara av den enorma utmaning som klimatförändringen utgör.
När investeringarna avtar eller upphör riskerar vi att undergräva både konkurrenskraften och försörjningsberedskapen.
Därför måste signalen vara tydlig. För den bonde som idag tvekar inför att bygga nytt eller plantera skog bör beskedet vara klart. EU och Finland behöver dina investeringar och samhället står bakom dig.