Äggsektorn ökar i Finland. Ifjol producerades hela 80 miljoner kilo ägg i landet och prognoserna för i år talar om en ny toppnotering på 82 miljoner kilo. Samtidigt ökade konsumtionen till nästan 65 miljoner kilo och trenden pekar fortsatt uppåt under detta år. Vi äter alltså mer och producenterna levererar mer, men paradoxalt nog får producenten allt mindre betalt i jämförelse med kolleger i övriga Europa.
Producentpriset vid packerierna har under de senaste månaderna legat på i medeltal 2,04 euro per kilo. I EU som helhet är motsvarande siffra 2,54 euro. Skillnaden är betydande.
När efterfrågan växer, borde det finnas utrymme att också förbättra lönsamheten. Men verkligheten är att de finländska äggproducenterna pressas av höga kostnader för foder, energi och investeringar och det här utan att marknadspriset kompenserar det. En sådan obalans kan inte bestå i längden.
Strukturrationaliseringen i branschen, äggsektorn, har redan varit brutal. Antalet gårdar minskar stadigt, enheterna blir större och de små burarna försvinner. Enligt Kantar Agri kommer antalet gårdar med mer än 100 höns i år att sjunka till enbart 190 i hela Finland. Ett fåtal gårdar producerar alltså en allt större del av landets ägg. Det stärker effektiviteten, men gör också försörjningsberedskapen mer sårbar. Färre producenter betyder i allmänhet större risker om någonting går snett.
Samtidigt är ägg en av de mera klimatsmarta animalieprodukterna, med hög proteinhalt och låg klimatpåverkan, i varje fall jämfört med många andra alternativ. När konsumenterna efterfrågar inhemska, närproducerade livsmedel borde det vara självklart att också producentledet får en rimlig ersättning. Att öka konsumtionen av ägg är i sig positivt för folkhälsan och livsmedelssäkerheten, men den ökningen måste återspeglas i producentens plånbok.
När man diskuterar med konsumenter framkommer det också att just ägg är en produkt som man med rätt så låg tröskel är beredd att betala lite mer för eller att välja en premiumversion av. När det gäller ägg så handlar det närmast om ägg från frigående höns eller ekologiskt producerade ägg.
Det handlar alltså inte om Finland kan producera ägg, det kan vi och det gör vi, för tillfället mer än under de senaste fyrtio åren, utan om vi ska ha en långsiktig och hållbar äggproduktion. Producentpriserna måste upp, annars riskerar vi att de små marginaler som finns raderas ut och att ytterligare gårdar försvinner. Det vore ett dråpslag mot den inhemska livsmedelsförsörjningen som helhet.
Politiskt och marknadsmässigt krävs det en kraftsamling. Handeln har ett ansvar för att betalningen når producenten och branschen måste hitta nya sätt att skapa mervärde – genom förädling, ursprungsmärkning och tydlig kommunikation om djurvälfärd och kvalitet. Konsumenterna måste i sin tur inse att det billiga ägget inte är självklart. Det verkliga priset betalas annars i form av förlorade gårdar och försämrad livsmedelssäkerhet.
Finland har alla förutsättningar att fortsätta vara starkt på ägg. Men då måste vi våga erkänna det uppenbara, nämligen att en livskraftig produktion kräver rättvisa producentpriser. Vi behöver en bransch som inte bara levererar rekordmängder, utan också kan ge äggproducenterna framtidstro.