SLC:s fullmäktige:
Dålig lönsamhet är ett tecken på jordbrukarnas svaga position

SLC höll höstens fullmäktigemöte under måndagen och tisdagen i Vanda. SLC:s pågående stadgeändring fick nu sin andra behandling. För personvalens del blev det återval på alla ledande poster.

SLC:s fullmäktigeordförande Kristian Westerholm inledde med att minnas Henrik Sandberg som gått ur tiden för en tid sedan.

– SLC:s tidigare och långvariga fullmäktigeordförande Henrik Sandberg har gått ur tiden. Sandberg var ordförande för SLC-fullmäktige 1980-1998 och gjorde en lång karriär som lantbrukare och förtroendevald inom ÖSP och SLC. Sandberg var mjölkproducent och en oerhört omtyckt person och lätt att ha att göras med, säger Westerholm.

SLC:s fullmäktige höll en tyst minut för att hedra minnet av Henrik Sandberg.

SLC:s fullmäktigeordförande Kristian Westerholm tog sedan vid med sitt inledningsanförande.

– Odlingssäsongen är över och på de flesta håll kan man glädja sig över hyggliga skördar för såväl vall som spannmål. Tyvärr har den stora spannmålsskörden medfört lägre spannmålspriser och utsikterna för nästa säsong indikerar på fortsatt låga priser då de inhemska lagren är fyllda. Det är lätt att förstå spannmålsodlarnas frustration över fortsatt dålig lönsamhet trots bra skörd med låga avräkningspriser och fortsatt stigande kostnader. På husdjurssidan har prisutvecklingen varit bättre än på spannmål. Den senaste tiden har särskilt nötköttspriserna stärkts betydligt. På mjölk har prisutvecklingen efter sommaren stannat av och nu kommer rapporter från de stora mejerierna i Europa att priserna till följd av ökad produktion sjunker dramatiskt, säger han.

Svag position på marknaden

En orsak till jordbrukets dåliga lönsamhet beror enligt Westerholm på jordbrukarnas svaga position på marknaden. I regeringsprogrammet finns ändå skrivningar för att stärka jordbrukets position.

För tillfället är livsmedelsmarknadslagen på utlåtanderemiss. Lagen är ett steg i rätt riktning med bland annat markeringar mot handelns egna varumärken, men är inte tillräckligt kraftig.

Uppenbart är att också konkurrenslagen borde ses över och att onödiga regler, så som kadmiumgränserna på handelsgödsel, måste bort. Oroväckande är därtill att vi ser väldigt lite aktivitet kring regeringens ambitiösa planer på att livsmedelsexporten ska fördubblas.

– Att förbättra näringens lönsamhet är ingen enkel match, i annat fall skulle problemet ha varit löst för länge sen. Klart är att vi inte enbart kan förlitas oss på att ny lagstiftning kan helt korrigera situationen, vi måste också själva bli bättre att agera på marknaden. Särskilt på spannmålssidan är vi allmänt taget dåliga på att planera vad vi odlar och till vilket pris. Vi måste skapa bättre marknadskunskap var och en och vi måste skapa större och bättre odlarbaserade marknadsföringsorganisationer. Det är synd och skam att vi inte har kunnat bibehålla en stark bondeägd aktör på lantbrukshandeln i detta land, säger Westerholm.

En positiv nyhet är att äntligen ser det ut som om jaktlagen kan ändras så att stamvårdande jakt på varg kan bli möjligt efter årsskiftet. Klart är att vargstammen i västra och södra Finland vuxit sig onormalt stor och att vargen måste jagas för att stammen inte ska kunna växa ännu mer.

I ett första skede ser det ut som om hundra vargar skulle kunna fällas, en del av dem i Närpes-Kaskö området.

Varför bygga på den bästa åkermarken?

Ett ständigt återkommande gissel för markägare är stora infrastrukturprojekt. För tillfället dískuteras det bland annat mycket om vätgasröret från Torneå via Österbotten till södra Finland, om Fingrids många nya kraftlinjer och om Östbanan.

– En del av dessa projekt är en del av den gröna omställningen och vi behöver kunna bygga ut samhällsinfran för att landet skall utvecklas. Alla infraprojekt är inte helt realistiska och blir knappast av, men det att planeringen på någon nivå startat och eventuellt fått en reservering i landskapsplanerna kan medföra stor förtret då möjligheten att bo och bygga på dessa områden omöjliggörs. Dessutom känns det som om man helst vill bygga på den bästa åkermarken. Viktigt är att man inte för säkerhets skull gör markreserveringar för tiotals år framöver till projekt vars realistiska förverkligande ännu är högst osäkra och att man respekterar en tidig dialog med markägarna. Viktigt är också att alltid komma ihåg att åkermark är en begränsad resurs, säger Westerholm.

På SLC:s kongress i Vasa i somras var den hetaste frågan den om Yrkeshögskolan Novias agrolog- och skogsbruksingenjörsutbildning. SLC har framfört kongressens linjeringar till ledning och styrelse för Novia. I oktober har Novia beslutat att utbildningen i Raseborg flyttar från hösten 2026 till Åbo.

– Vi får hoppas att flytten ger ett lyft för utbildningens attraktionskraft, men klart är att också ytterligare satsningar för att höja utbildningens kvalitet måste göras. SLC kommer aktivt att vara med för att se till att utbildningen får en bra nystart i Åbo. Glädjande kan man konstatera att det hörs positiva signaler från Novia, från såväl lärare, studerande som samarbetspartner att yrkeshögskolan tagit ett bättre grepp om utbildningarna och att de studerandes upprop på våren gav resultat, säger han.

Westerholm berörde också handlingsplanen, resultatet av det pågående utvecklingsarbetet inom SLC.

– Handlingsplanen når nu åtminstone ett delmål då vi nu behandlar den idag. Jag tycker själv att vi är på rätt väg – vi tar nu ett steg mot en bättre organisationsstruktur och vi börjar jobba mer effektivt. Jag hoppas dock att vi inte nöjer oss med detta, att vi nu satt bollen i rullning för att skapa en ännu bättre organisation som kan ta sig an framtidens utmaningar. Klart är att antalet jordbrukare kommer att minska kraftigt framöver samtidigt som skogsägarna blir eventuellt blir fler och med mer differentierad inställning till sin skog. Klart är också att medlemmarnas förväntningar på oss ökar och att de förutsätter att våra resurser används till intressebevakning och inte till onödig byråkrati i våra egna led. Jag hoppas därför att vi orkar hålla ångan uppe inom SLC, i producentförbunden och lokalavdelningarna och i skogsvårdsföreningarna, för att ytterligare se över våra strukturer och förbättra vårt sätt att arbeta, jag tror att medlemmarna förväntar sig det av oss, avslutar Westerholm.

Stadgeändringens andra behandling

SLC:s fullmäktige höll också en andra behandling av den aktuella stadgeändringen. Stadgeändringen omfattar en ändring av syftesparagrafen, där det står att vi inte är en arbetsmarknadsorganisation, ett förtydligande att SLC:s medlemmar är antingen producentförbund eller skogsvårdsföreningar samt en utökning av de ordinarie styrelseplatserna med en representant från skogsvårdsföreningarna.

Jan Salmén från Åland kommenterade.

– Jag tycker det är bra att de demokratiska aspekterna beaktas för skogsvårdsföreningarnas del och att deras representation utökas. Jag skulle vilja se mera, men det här är definitivt ett steg i rätt riktning så jag godkänner den andra behandlingen, säger Salmén.

Den av SLC:s fullmäktige tillsatta arvodesarbetsgruppen föredrog resultatet av sitt arbete och fullmäktige justerade arvodena enligt det.

SLC:s styrelseordförande Mats Nylund föredrog budgeten. Fullmäktige ställde en del frågor, om medlemstidningen Landsbygdens Folk, ungdomsarbetet och annat. Fullmäktigeledamöterna Robert Lillhonga och Henrik Holm underströk ungdomsarbetets betydelse.

Mest återval i personalvalen

Sedan tog personvalen vid. Kristian Westerholm från Ingå återvaldes till förbundsfullmäktiges ordförande för 2026. Niclas Sjöskog från Pedersöre återvaldes även enhälligt till fullmäktiges första vice ordförande och Lars-Johan Mattsson från Sund, Åland, till andra vice ordförande för fullmäktige 2026.

Förbundsfullmäktige valde också centralstyrelse för SLC. Mats Nylund från Pedersöre återvaldes enhälligt till centralförbundsordförande 2026. Jonny Kronqvist från Nykarleby återvaldes till personlig suppleant för Nylund. Thomas Antas från Lappträsk fortsätter som centralstyrelsens första vice ordförande (personlig suppleant Nina Långstedt från Ingå) och Thomas Lindroth från Kimitoön (personlig suppleant Mats Vesterlund från Pargas) fortsätter som andra vice ordförande för centralstyrelsens under 2026.

I och med den stadgeändring som fullmäktige godkände utökas SLC:s styrelse med en plats. Till ledamöter i SLC:s centralstyrelse för 2026 valdes Tomas Långgård, Malax (suppleant Tommy Ehrs, Vörå), Anders Lillandt, Kristinestad (suppleant Emma Granö-Ring, Närpes), Ingrid Träskman, Ingå (suppleant Gustav Hildén, Ingå), Birgitta Eriksson-Paulson, Lumparland (suppleant Johan Holmqvist, Hammarland) samt Otto von Frenckell, Ingå (NY) (suppleant Bo-Gustav af Hällström, Kristinestad, NY).

Träskman och Marttila fick guldmärke

Till följande delade man ut förtjänsttecken, SLC:s guldmärke gick till Ingrid Träskman och Juha Marttila.

– Ingrid Träskman har gjort en gedigen insats inom producentrörelsen och jobbat med framför allt ungdomsfrågor och trädgårdsfrågor. Dessutom har hon varit aktiv inom kommunalpolitiken i hemkommunen Ingå, säger Nylund.

Han fortsätter med Marttila.

– Juha Marttila är bonde och nötköttsproducent i Simo i södra Lappland och långvarig ordförande för MTK. Samarbetet mellan SLC och MTK har alltid varit friktionsfritt, säger han.

– Jag började tidigt med förtroendeuppdragen inom producentrörelsen. Jag var femton år gammal när pappa tog med mig på möten. Det känns som om jag gjort det här hela livet, säger Träskman.

– Det här är fint och mycket, alldeles för mycket. Samarbetet med SLC har alltid gått bra, för att inte säga perfekt. SLC är en organisation som är större än sin storlek, inte minst internationellt, i det nordiska och europeiska samarbetet, säger Marttila.

Läs också:
Fullmäktige diskuterade utvecklingsarbetet inom SLC
EU:s budget växer – jordbrukets andel minskar
Aktias chefsekonom talade om Finlands ekonomiska läge