Tema
Lpx 00144945
Utan CAP-politiken skulle jordbrukens inkomster i EU reduceras dramatiskt. FOTO: Landpixel
Jordbruk EU

Dramatiska följder om CAP skulle skrotas

SLC - Peter Karlberg

TEXT: Peter Karlberg

news@peter-karlberg.com

Hur skulle EU:s jordbruk förändras utan den gemensamma jordbrukspolitiken CAP? Analyser inom EU:s forskningscentrum JRC visar tydligt hur ömtåligt systemet skulle bli utan CAP-stöden. Lägre jordbruksinkomster och dyrare mat vore fallet.

EU:s jordbrukspolitik CAP har ett dåligt rykte och kritiseras från alla håll. Både jordbrukare och konsumenter upplever CAP som en broms som förhindrar raka rör utan byråkratiska hinder på åkrar och i ladugårdar.

EU spenderar tiotals miljarder euro på CAP varje år. Trots reformer och försök till avbyråkratisering förefaller problemen inom jordbruket att skärpas varje år. Konsumenterna klagar på dyr mat och skyller kostnaderna på EU.

EU:s gemensamma forskningscentrum JRC har tagit en titt på problematiken. Med utgångspunkt i EU:s agerande på jordbruksmarknaderna och de nuvarande strategiska planerna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

En ny analys från JRC försöker analysera CAP från olika politiska riktningar. Hur skulle det gå om EU:s gemensamma jordbrukspolitik faktiskt skulle avskaffas?

Skulle bönder och konsumenter få det bättre, hur skulle naturen påverkas?

Utan CAP minskar jordbruksinkomsten

Enligt studien skulle inkomsterna hos mindre jordbruk minska dramatiskt och detta skulle också gälla EU:s jordbruksproduktion i sin helhet. Prisnivåerna skulle stiga medan livsmedelssäkerheten skulle försämras.

I studien ”Scenar 2040” undersökte JRC tre politiska scenarier på uppdrag av kommissionen. NoCAP-scenariot medför betydande och heterogena ekonomiska, miljömässiga och sociala förändringar inom EU:s jordbrukssektor.

Jordbruksinkomsterna skulle minska avsevärt, vilket oproportionerligt skulle drabba mindre gårdar, öka sårbarheten och öka riskerna för utträde från jordbruket. EU:s totala jordbruksproduktion minskar avsevärt och den utnyttjade jordbruksarealen (UAA) minskar.

Boskapsproduktionen minskar avsevärt, särskilt inom köttsektorn, med betydande variationer mellan kategorier. Handelsdynamiken förändras och försämrar EU:s handelsbalans för jordbruk och livsmedel, konsumentpriserna stiger.

Miljömässigt minskar jordbrukets utsläpp av växthusgaser, men läckage leder till en nettoökning av de globala utsläppen. Det totala kväveöverskottet minskar men ligger kvar långt över kritiska nivåer. EU-odlingen minskar men övergår i ökat högintensivt jordbruk.

Sammantaget understryker resultaten den gemensamma jordbrukspolitikens omfördelande roll och avslöjar dess inverkan på inkomstfördelningen mellan gårdar, medlemsländer och territorier.

Förändring på gott och ont

De två alternativa CAP-scenarierna presenterar kontrasterande utfall. Producent- och investeringsscenariot resulterar i högre konkurrenskraft och produktion, drivet av högre investeringar och förbättrade avkastningar.

Detta ökar EU:s självförsörjning och handel, men också kväveöverskottet och utsläppen av växthusgaser från jordbruket ökar något.

I gengäld minskar de globala nettoutsläppen av växthusgaser i takt med den mer utsläppseffektiva EU-produktionen.

Dessutom indikerar scenariot en minskning av grödans mångfald i många jordbrukstyper. Detta ökar i sin tur behovet av insatser.

Lägre produktivitet

Omvänt lägger miljö- och klimatscenariot större vikt vid miljömässig hållbarhet.

Följderna kan visa sig i form av lägre produktivitet, minskade produktionsnivåer i EU och högre priser. EU:s handelsbalans riskerar att försämras.

Enligt forskarna skulle detta ändå inte direkt hota självförsörjningsgraden.

Samtidigt som miljöförbättringar i EU uppnås, till exempel via lägre utsläpp av växthusgaser och minskande kväveöverskott, kan det öka de globala utmaningarna, såsom högre utsläpp av växthusgaser från jordbruket utanför EU.

Forskarna vid JRC tror inte på en universell lösning för EU:s jordbrukspolitik. Enligt rapporten kräver detta en politisk strategi som beaktar komplexa avvägningar mellan ekonomisk bärkraft, matsäkerhet och miljöskydd på både lokal och global nivå.

Därför borde den gemensamma jordbrukspolitiken framöver byggas på en bättre förståelse mellan konkurrerande krav. Detta skulle möjliggöra en motståndskraftig och hållbar framtid för det europeiska jordbruket.