Kongressen i Österbotten behandlade de nio motioner som kommit in. Motionerna 1, 2, 4 och 7 godkände kongressen enligt centralstyrelsens svarsförslag och de gav heller inte upphov till någon diskussion. Motionerna 3 och 9 behandlades på en och samma gång. Motionerna handlar om placeringsorten för de svenskspråkiga agrolog- och skogsbruksingenjörsutbildningarna.
Ann-Charlott Kjerp kommenterade och kom med ett tillägg till centralstyrelsens svar.
– När agrolog- och skogsbruksingenjörsutbildningarna flyttades från Åbo till Ekenäs var vi många som oroades för att kvaliteten på utbildningen skulle sjunka och så gick det. Nu önskar jag att utbildningen skulle flytta till Vasa, säger hon.
Erik Strandberg kommenterar.
– Som läget är idag så kan det inte fortsätta. Vi behöver en förändring och vi behöver det nu. Här i Österbotten finns elevunderlag och ett livskraftigt lantbruk, säger han.
Steven Frostdahl kommenterar också.
– Det här är en fråga som handlar om att vi ska försörja Finland med svenskspråkiga agrologer.
Niclas Sjöskog kommenterar också.
– Vi vet var elevunderlaget finns och vi måste våga ta ställning. Jag understöder Lotta Kjerps förslag.
Divergerande åsikter
Christer Jägerskiöld kommenterar.
– Jag ber Novias styrelse att beakta det att det också finns en social dimension i det här. Det är viktigt att det finns ett dynamiskt studieliv och att de studerande har möjlighet till att bygga nätverk, säger han.
Peter Österman kommenterar också.
– Jag tycker inte att studieorten i sig har så stor betydelse. Det viktigaste är att man har lärare och föreläsare med hög kunskap som de förmedlar till de studerande.
Stefan Saaristo kommenterar vidare.
– Studieorten har betydelse. Och Vasa har många fördelar. Här finns Vasek, här finns ett energikluster så här kunde absolut finnas ett bioekonomiskt kluster också, säger han.
Tomas Långgård kommenterar för sin del:
– Kvaliteten på agrologutbildningen i Ekenäs har blivit sämre och sämre. Det här har varit en långkörare överlag och diskuterats vid upprepade tillfällen i SLC:s styrelse. Det här har hållit på så hopplöst länge. Det är beklämmande att tala med föräldrar till barn som fått en dålig utbildning, säger han.
Henrik Strandberg kommenterar också.
– Det här är sista chansen att rädda agrologutbildningen på svenska i Finland. Det får inte gå fel, säger han.
Anton Broända kommenterar vidare.
– Om agrologutbildningen flyttar från Ekenäs så lider samarbetet mellan Agro-forst och Skuffis, men jag tycker att vi måste se framåt. Vasa har bra förutsättningar för att fungera som studieort för utbildningar inom jord- och skogsbrukets näringar, säger han.
Birgitta Paulson-Eriksson kommenterar också.
– Från en åländsk horisont är det allra viktigaste att det ska vara en bra utbildning, bra studieort och bra nätverk, säger hon.
Kongressen kunde inte enas om att anta centralstyrelsens svar. Därför vidtog en omröstning där centralstyrelsens svar ställdes mot Ann-Charlott Kjerps förslag. Och Ann-Charlott Kjerps förslag vann. Centralstyrelsens förslag kompletterades sedan med Kjerps förslag.
Övriga motioner och frågor
Motion 5 handlar om att kontrollerad jakt på vitkindad gås för att skydda jordbruksproduktionen bör tillåtas så fort som möjligt. Stefan Thölix kommenterar:
– Jag är nöjd med svaret från SLC:s centralstyrelse och att arbetet så att säga fortgår, men vad kan man göra mera? Jag skulle vilja att både vitkindad gås och skarv inkluderas i SLC:s arbete för att underlätta jakten på dessa fåglar. Jag anser att man definitivt borde kunna ta tillvara köttet från bytet, säger Thölix.
Sakkunnig Cecilia Nyholm från SLC svarade:
– SLC jobbar för att underlätta jakten på båda arterna, men eftersom motionen enbart tar upp viktindad gås så ingår inte skarven här. I den e-skrivelse som gått till kommissionen för Finlands del så ingår att man vill kunna utnyttja köttet från bytet för livsmedelsbruk. SLC har också påtalat att det inte kan vara ett krav på det, på grund av risk för fågelinfluensa.
Anders Norrback kommentar också.
– I regeringsprogrammet står att den vitkindade gåsen och skarven ska börja lyda under jaktlagen i stället för naturskyddslagen. Skyddet är detsamma, men då kan bytet användas som livsmedel, så är inte fallet med naturskyddslagen, påpekar han.
Axel Store kommenterar också.
– I Sverige har man bättre tagit i bruk de undantagsregler som finns för jakt via EU-kommissionen. Hur är det här möjligt med jakt på säl och inte på vitkindad gås?
Cecilia Nyholm svarade:
– Högsta Förvaltningsdomstolen är den som sätter käppar i hjulen i Finland. Vi skulle ha möjligheter att utnyttja EU:s undantagsregler också i Finland. HFD vill att andra metoder än jakt förklaras otillräckliga innan jakt är möjlig. SLC fortsätter att försöka lösa den här problematiken, säger hon.
Stora dikningsprojekt viktiga i Österbotten
– Staten borde ta större ansvar för dränering av de stora vattendragen. Vi kan ta ett exempel från Toby å. Kommunerna, Vasa stad och Korsholm, kan tänka sig att stå för femton procent, men ändå är det flera hundratusen euro som vi måste ordna ihop, för att inte tala om all koordinering som oftast göra på talko. Staten borde sköta alltihop, säger Bjarne Mara.
Fredrik Ström kommenterar också.
– Dränering av de stora vattendragen är besvärliga, men grundproblemet är att den gällande vattenlagen är föråldrad, säger han.
Mats Nylund kommenterar.
– Vattenlagen borde absolut revideras, men det är inte så lätt att det gjort i riksdagen. Vi jobbar på det, säger han.
Henrik Holm kommenterar också.
– Jag understöder varmt den här motionen. Det här, alltså dikning, dränering och undvikande av översvämningar, är – om någonting – en miljögärning, säger han.
Motion 6 handlar om att underlätta godkännandeprocessen av växtskyddsmedel i Finland. Dennis Grönroos kommenterar.
– Den här motionen är jätteviktig, vi behöver smidigare processer för godkännande av växtskyddsmedel på myndighetsnivå. Enskilda odlingsgrödor riskerar att helt slås ut i Finland om vi inte får smidigare processer för godkännande av växtskyddsmedel, säger han.
Samarbete krävdes redan på 1980-talet
Kongressen avslutades med en allmän debatt där endast Stefan Thölix, tidigare fullmäktigeordförande för SLC, steg upp och tog till orda.
Han konstaterade att samhällsutvecklingen fört med sig stora projekt som påverkar primärnäringarnas förutsättningar.
– Redan på 1980-talet hade vi stora samhällsprojekt som bevakades. Det jag lärde mig då var att det inte går att kämpa ensam utan det krävs samarbete. I fortsättningen är det viktigt att medlemmarna känner att de har ett starkt behov från våra organisationer i de här frågorna, säger han.
Thölix konstaterade också att skogsbrukets frågor har försvårats under senare år. På den punkten är det viktigt att SLC är fortsatt alert.
– Det är viktigt att besluten grundar sig på fakta och att skogsbruket inte begränsas innan vi har fakta. Vi ska inte binda ris på egen rygg i de här frågorna. Först måste vi veta vad vi gör gällande skogspolitiken.
Thölix oroar sig också över läget inom nötköttssektorn.
– Jag har inga lösningar på den problematiken, men nötköttssektorn är ytterst viktig för hela SLC:s verksamhet.