Dsc05657
Pernilla Weckman vill satsa på att mångsidigt utveckla skogen som hon tagit över efter sina föräldrar. Här står hon på myren som är ett bra exempel på en livsmiljö där hon som skogsägare skulle få full ersättning för inkomstbortfall ifall Åland får ett eget METSO-program. Hunden heter Freja och är en west highland white terrier.
Skogsbruk Tema

Vill fira åländska självstyrelsen
med 100 skyddade skogsmiljöer

Ålands skogsvårdsförening efterlyser i ett brev till landskapsregeringen ett åländskt METSO-program med målsättningen att fira självstyrelsens 100-årsjubileum genom att på fem år bilda 100 områden för skyddsvärda biotoper.

Verksamhetsledaren Torbjörn Björkman beskriver METSO-programmet som ”väldigt framgångsrikt” på fastlandet och påpekar att även Åland bör leva upp till EU:s målsättningar för att stärka skogsskyddet.

I skrivelsen konstaterar skogsvårdsföreningen att det också på Åland finns behov av ett utökat skydd för värdefulla skogsbiotoper samtidigt som skogsägarna ges möjlighet till ersättning för sina frivilliga insatser när det gäller att bevara skogarnas naturvärden och den biologiska mångfalden.

Via METSO-programmet skyddades i fjol 5.500 hektar skog i Finland och som en del av den åländska självstyrelsens 100-årsfirande vill Ålands skogsvårdsförening att landskapet nu slår fast en målsättning att på fem år bilda 100 nya METSO-områden på Åland.

– I  det av landskapsregeringen år 2017 godkända programmet SkogsÅland föreslås att ett stödsystem utvecklas för bevarandeåtgärder. Men ett skyddsprogram bör genomföras utgående från den småskalighet och mosaikartade natur som präglar vårt landskap, framhåller skogsvårdsföreningen.

Vill gärna medverka

Som ganska nybliven skogsägare skulle Pernilla Weckman i Mariehamn gärna medverka i ett program för att skydda värdefulla åländska skogsbiotoper.

I februari i år tog hon över sitt föräldrahem Jussböle gård i Sund Jussböle. Gården är ett hemman på 217 hektar, varav 15 hektar åkermark och 42 hektar impediment.

Impedimenten består bland annat av vackra och speciella områden med höga naturvärden längs Västra Kyrksundet, som är Ålands landskapsjö. Pernilla tycker att impedimenten är det roligaste.

– Men jag vill förvalta och utveckla skogen och hela hemmanet med förhoppningen att någon av mina barn en dag vill ta över. Och under tiden hoppas jag också ha roligt i min skog!

Dsc05689
Pernilla Weckman får råd om skogsskötsel av Ålands skogsvårdsförenings verksamhetsledare Torbjörn Björkman.

Skogen har blivit familjens intresse

Pernilla är vd och delägare i kommunikationsbyrån April Kommunikation och beträffande skogen utstrålar hon en entusiasm som tydligen smittat av sig. Hela familjen ställer upp med röjning, plantering och annan skogsvård.

– Varje tisdag kväll träffas vi med sonen som är 25 år och röjer i den skog som han var med och planterade tillsammans med min far när han var 13 år. Flickorna som är 13 och 14 år lastar gärna stock med den lilla skogsvagnen.

Ändå är barnen uppvuxna i stan till skillnad från sin mor som bodde i den avsides belägna byn Jussböle ända tills hon slutade grundskolan.

När skogsvårdsföreningens verksamhetsledare Torbjörn Björkman kommer på avtalat besök för att titta på lämpliga skyddsområden och ge praktisk tips om röjning och annat blir han närmast bombarderad med frågor. Men Pernilla får lugnande besked på alla punkter.

– Här har plantorna tagit sig bra, konstaterar han på en dikad myrmark där familjemedlemmarna i våras planterade gran och tall.

Gick ner sig i myren men räddningen kom

Men Björkman påpekar också att det just nu beträffande myrmarker blåser andra vindar bland skogsfackmännen än för bara några decennier sedan.

– Då rekommenderades utdikning av i stort sett alla myrar, men nu är trenden att fylla igen dessa diken.

Men Pernilla påpekar att man inte ska vara ensam när man går på myrmarker.

– Här var det en gång en vuxen man som gick ner sig. Han skulle inte själv ha kommit upp om inte min pappa Karl-Johan Johansson hade varit där och räddat honom.

Dsc05717
Här finns mycket sly att röja, men skogsbruksingenjören Torbjörn Björkman tipsar att man kan försöka skydda de värdefulla barrträden genom att runt omkring lämna kvar lövplantor som mat åt älgar och rådjur.

Beröm för röjningen

På ett gallrat område med många aspar får Pernilla rådet att vid kommande röjningar spara barrträd.

– Asparna har inget skogligt värde, men särskilt på hösten är de ju vackra att titta på med sina färggranna darrande löv, kommenterar Torbjörn.

Men alla aspar som har en stam med över 170 centimeters omkrets är skyddade enligt lag.

– Och 170 cm är mindre än man tror, säger Pernilla och måttar med händerna.

Hon får beröm för ett ungskogsområde som familjen röjde i somras.

– Det här är bra gjort, tycker skogsbruksingenjören och påpekar att det ibland kan vara motiverat att låta flera barrträd stå kvar ganska nära varandra för att se vilket träd som växer bättre.

Jakt och svamp kan ge extrainkomster

Med sitt vana skogsöga ser Torbjörn Björkman överallt spår av älg- och rådjursskador på tall- och granplantor. På ett område som växer tätt med aspar och björkslanor får Pernilla rådet att låta små lövträd stå kvar som skydd runt barrträden, som då förhoppningsvis blir skonade när hjortdjuren söker lämpliga träd för att feja sin horn.

– På många ställen kan man också se hur älgarna har betat av aspar och björkar nästan som om man skulle ha gått över området med slåttermaskin, påpekar Björkman.

Pernilla Weckman har också andra planer än direkt skogsbruk för sina marker. Bland annat tänker hon ta emot gästjägare eftersom Jussböle gård med sina 217 hektar är ett av få hemman på Åland som ensam kan erbjuda tillräckligt stora jaktarealer.

– Det finns en färdig jaktstuga att hyra ut och jag har redan diskuterat jaktmöjligheter med en del hugade jägare. Bland annat några kvinnor som jobbar på ett arkitektkontor i Helsingfors har visat intresse.

Dessutom odlar hon svampen sprängticka, som har blivit en populär hälsoprodukt för att stärka kroppens immunförsvar.

– Alternativa användningsmöjligheter för att få inkomster från skogen är ett bra alternativ eftersom virkespriserna på Åland är betydligt lägre än på fastlandet, poängterar Torbjörn Björkman.