Inhemsk humle väcker allt större intresse både bland odlare och bryggeribranschen. Växten drabbas dock lätt sjukdomar och skördarna är fortfarande blygsamma. Detta är något Naturresursinstitutet Lukes försök skall försöka åtgärda.
Pålarna sträcker sig 6 meter upp mot himlen i v-formation. Humlen hänger i rader fastspänd i stödtrådar som vajar i vinden.
– Den här humlegården är byggd år 2020, så det är nu fjärde sommaren vi gör försök med det man kunde kalla specialgrödornas specialgröda.
Saara Tuohimetsä är forskare på Luke med inriktning på växters genetik och genomik. Hon leder ett projekt vars huvudmål är att lansera olika finska humlesorter på marknaden.
Den arktiska humlen skall kunna användas i kommersiellt syfte av den inhemska bryggeriindustrin.
Kampen mot bruna kottar
I odlingsförsöken ingår sammanlagt 21 olika sorter varav de bästa utväljs till Lukes elitplantproduktion. För tillfället är tröskningen i full gång.
Skördetiderna varierar mellan de olika sorterna, och humlens aromer beror långt på hur exakt man lyckas med tröskningstidpunkten.
När det närmar sig gäller det för odlaren att börja snusa på kottarna och bedöma när de bör skördas.
I år ser dock i kottbeståndet mera brunt än grönt ut.
– De växte snabbt i början av sommaren då det var varmt och torrt. Vi använder oss av droppbevattning och lövträdsflis för ogräsbekämpning. Problemet är dock att bekämpningsmedel för humle inte är tillåtna i Finland, medan man i Centraleuropa har diverse kemiska bekämpningsmetoder till förfogande.
I år har bladmögel farit fram vilket gjort att kottarna tagit skada. Enligt Tuohimetsä gjorde den först kalla och sedan torra försommaren att sjukdomen spreds systemiskt och senare under sommaren ledde fukten till uppkomst av sporer.
– Blomningen satte igång i samma tider vilket gjorde att kottarna smittades.
Många odlare är intresserade – men Finland ligger efter
Enligt Lukes förfrågningar finns dock ett stort intresse för humle bland odlare på olika håll i Finland. En av de främsta odlarna i Finland är Heikki Huhtanen, som även deltog i evenemanget.
Huhtanen äger en två hektars humlegård i Ilmola i Södra Österbotten som han drivit sedan 2018. Humlen har han sålt till mindre bryggerier och ölentusiaster.
På grund av den våta hösten och hårda vintern har tillväxten inte kommit igång ordentligt, men bladmögel har Huhtanen inte drabbats av. Han känner dock igen fenomenet.
– I år har vi inget bladmögel men något år har nästan hela skörden gått då kottarna blivit bruna. Vi har bekämpat möglet med ekometoder och tagit kisel, mjölksyrebakterier, soda, bakpulver, växtolja och tallsåpa till hjälp.
Huhtanen odlar den inhemska sorten Suntti samt de svenska sorterna Hullanorrgård och Svalöf S. Han påpekar att det inte går att odla humle slentrianmässigt, men att det nog finns ett intresse för inhemsk humle på småbryggeriområdet.
– Vi har fått önskemål om fler odlingar mera utspritt i landet så att bryggerierna skulle få en mera säker tillgång på humle oavsett skörderesultaten på en viss ort.
Bryggerierna vill ha råvaran i pelletformat. För detta behövs en tork för torkning av kottarna, samt utrustning för att kunna producera pellets. Enligt Huhtanen fungerar processen väl, men på odlingssidan finns det ännu mycket att ta till sig, och här väntar han sig resultat också från Lukes försök.
– I Tyskland får de skördar på upp till 2.500 kg kottar per hektar. Jag har som ambition att komma upp till 500 kg, så man har en del att lära sig ännu.
Viktigt med rätt kottsnusningsteknik
Dagen på Lukes forskningscentrum avslutades med en förevisning av institutets tröskverk.
Vid tröskning kapas de långa humleväxterna från sina stödtrådar och förs sedan till hallen där tröskverket står. Där matas de in i maskinen där kottarnas separeras från växten som sedan körs ut i andra ändan av verket. De nytröskade kottarna avger starka aromer som kan skifta i olika nyanser.
Juha-Matti Pihlava, som är forskare på Luke förevisade den korrekta kottsnusningstekniken samt en vokabulär som en tysk firma utvecklat i syfte att beskriva de olika aromerna. Humlen kan exempelvis vara citrusaktig, blommig och kryddig eller påminna om gräddkarameller, mentol och röda bär.
– Kottarna skall prassla och kännas lite pappersaktiga. Man plockar upp några och gnuggar dem mot varandra för att snusa på dem. Sedan bedömer man doften och hur aromerna utvecklas.
För den villige fanns även ett extrakt – så kallat humlete – att smaka på. En sak verkar vara klar. Finsmakandet hör ihop med humlen redan långt innan denna hamnar i någon artisanöl.
