Vid årsskiftet träder EU:s mekanism för koldioxidjustering i kraft, vilket sannolikt medför dyrare gödsel. Enligt Max Schulman pekar dock både mekanismens syfte och tillämpning på problem inom EU som måste åtgärdas om unionens konkurrenskraft skall kunna upprätthållas.
I november beslöt Trump-administrationen att röja undan tullarna för alla gödselmedel utom ammoniak i syfte att underlätta situationen för de amerikanska bönderna. I EU går man nu i motsatt riktning. Från och med januari kommer nämligen unionens mekanism för koldioxidjustering vid gränserna (CBAM) att börja tillämpas, vilket innebär högre avgifter för import av gödsel och råvaror.
I ett Europa där gödselpriset redan är högt på grund av höga energipriser, importberoende, sanktioner och en splittrad marknad kommer mekanismen att ytterligare höja kostnaderna för jordbrukare. Enligt Max Schulman, som sitter i Fertilizer Market Observatory som odlarrepresentant, är mycket ännu öppet eftersom beredningen ännu är halvfärdig.
– Hur mekanismen skall fungera är oklart eftersom vi saknar riktlinjer. I fråga om kostnader har jag sett beräkningar på mellan 30 och 180 euro till per ton gödsel, men mycket handlar ju om hur importörerna ämnar vidareförmedla risken. Vad vi egentligen skulle behöva nu är ett uppskov, och på längre sikt en gemensam europeisk gödselstrategi.
Finland får Europas dyraste gödsel
CBAM- systemet fungerar som en beskattning av importvaror med högt kolavtryck. Avgiften skall ligga på samma nivå som de kolcertifikat som industrin måste använda inom EU. Problemet är att CBAM träder i kraft 1.1.2026 medan handeln med kolcertifikat kommer att ske först 2027, vilket skapar stor osäkerhet på bland importörerna.
– Först och främst måste det finnas information om produktens kolavtryck varefter vi i Europa måste veta vad kolcertifikatets värde egentligen är, vilket nu är omöjligt. Den som importerar vet därför egentligen inte vad CBAM kommer att kosta, utan lägger troligtvis till en riskpremie enligt egen bedömning.
Enligt Schulman kan prisökningen ligga på 30-80 euro per ton, men han har sätt uträkningar på upp till 180 euro.
I somras trädde dessutom en handelsmekanism i kraft som lägger till 40-47 euro per ton gödsel – ammoniak exkluderat – som importeras från Ryssland och Belarus. Tullavgiften stiger dock, och år 2028 kommer den att ligga på 400 euro per ton. Då CBAM träder i kraft drabbas även ammoniak.
I Finland har vi dessutom en nationell lagstiftning som kräver lägre kadmiumhalter i gödseln, vilket skapar en de facto monopolsituation på marknaden.
– För att vi ligger under kadmiumgränsen, sanktionerar Ryssland och nu introducerar CBAM så får vi 180 euro per ton dyrare gödsel i Finland än i resten av Europa. Då vi dessutom har mindre skördar och en handel som kan ta in billigare varor från Europa där de producerats med billigare gödsel under annorlunda regler märker vi att systemet inte fungerar.
Skapar problem i en snedvriden bransch
Enligt Schulman har CBAM-systemet uppkommit som en del av EU:s gröna politik och som ett uttryck för den förra kommissionens regleringsiver.
– Kommissionen tittade bara på förgröningen och tog inte ekonomin i beaktande. Eftersom Europa redan lider av höga marknadspriser och låga spannmålspriser är det här en olycklig vändning.
Den gröna given och taxonomin inverkar starkt på den ekonomiska riktningen inom unionen, och i kombination med en redan begränsad gödselindustri uppstår stora utmaningar.
– De stora aktörerna har nu passat på att importera och fylla sina lager. Samtidigt saknar de mellanstora denna kapacitet, och vågar inte heller ta in efter årsskiftet när de brukar. Det betyder att växtodlingssektorn kommer att få det svårt.
Gödselindustrin inom EU-området är beroende av råvaror från andra delar av världen, främst naturgas, vilket försvårar produktionen av kväve och ammoniak. Dessutom både importerar och exporterar Europa gödsel, vilket gör att industrin kan prissätta varan till sin egen fördel, vilket skapar ytterligare kostnader för jordbrukarna.
CBAM-mekanismen ökar därmed svårigheterna inom ett redan problemfyllt system.
– Konkurrenslagstiftningen har inte kunnat komma åt det här. Så vet vi att Yara är den penningmässigt största lobbaren i EU. Så varför tar vi till antidumpningstullar för att skydda en industri som i första hand inte är europeisk eller gagnar Europa?
Gemensam gödselstrategi behövs
Enligt Schulam behövs både mera marknadstänk och en helhetsstrategi för Europa för att lösa situationen. De finska gödselpriserna är endast ett exempel på dysfunktionaliteten på den europeiska gemensamma marknaden.
– Om vi höjde kadmiumgränsen till europeisk nivå och på så vis kunde köpa in gödsel från Mellaneuropa skulle priset sjunka med 70-100 euro per ton. Vi borde faktiskt nu se till att den omtalade interna marknaden faktiskt blir en enhetlig stark marknad som förstärker vår konkurrenskraft och fungerar för alla.
Den andra sidan av problematiken handlar om att åtgärda gödselproduktionen. Schulman påtalar att man från odlarhåll redan i många år talat för en europeisk gödselstrategi som skulle göra Europa mera autonomt genom att skapa en genuint europeisk gödselindustri, exempelvis genom satsningar på grönt kväve där även Finland kunde spela en avgörande roll.
– Vi producerar redan billig el, och i stället för att exportera den till Mellaneuropa borde vi använda elen för att producera produkter för export, exempelvis grönt kväve. Istället för att finansiera överstora EU-budgeter kunde vi använda intäkterna från CBAM-mekanismen för att finansiera satsningarna.
Enligt Schulman handlar satsningarna om att först kartlägga vilka råvaror som finns att tillgå inom EU idag samt vad som måste importeras. Produktionen av kväve kan utökas om det görs ett gemensamt beslut som alla är villiga att bekosta.
– Vi får förstås betala mera för europeisk produktion, och så måste vi hitta ett system för kompensation så att vi hålls konkurrenskraftiga ute på världsmarknaden.
EU måste reformeras
För att underlätta den akuta nöden ser Schulman att tillämpningen av CBAM borde skjutas upp tills systemet är uppbyggt och kostnaderna klarnat. På lång sikt behövs dock större reformer om EU skall kunna klara sig i konkurrensen och hålla ihop.
– Medan USA underlättar för sina bönder sitter vi fast i ett allt trögare ekorrhjul av reglering. Resten av världen tittar på oss och väntar på att vi skall sabotera vår konkurrenskraft eller driva ut industrin ur Europa varefter de kan sälja till oss till vilka priser som helst. Vi behöver lösgöra oss från det här hjulet.
Enligt Schulman kräver detta ändringar i hur kommissionen arbetar, hur övervakningen sker i trilogförhandlingarna samt att parlamentet tar sitt ansvar beträffande Europas bästa.
Geopolitiskt gäller det att få tillbaka den kritiska produktion som utlokaliserats och förstärka den kollektiva förhandlingsmakten gentemot länder som Kina.
– I slutändan handlar det om att Europa måste kunna försörja sig, det här är trots allt en av grundpelarna i suveränitetstanken.