EU:s omfattande reglering har enligt en ny rapport lett till betydande utmaningar för Europas utveckling. Rapporten ”The Constitution of Innovation: A New European Renaissance”, författad av den finske Nobelpristagaren i ekonomi Bengt Holmström tillsammans med Luis Garicano och Nicolas Petit, argumenterar för att den inre marknaden i praktiken har ersatts av ett omfattande regelverk och att omfattande reformer behövs för att förbättra situationen.
I rapporten varnar författarna för att Europa riskerar en utveckling liknande den som drabbade Argentina, som vid 1900-talets början hörde till världens rikaste länder men därefter förlorade sin ekonomiska position.
Enligt rapporten skulle ett motsvarande scenario i Europa kunna leda till minskat välstånd, ökande press på de offentliga finanserna och försämrade möjligheter att finansiera pensioner.
Man lyfter även fram risken för att kontraproduktiv politik och utflyttning av kompetens skulle förstärka utvecklingen.
Som alternativ föreslår författarna en strategisk kursändring. Snarare än att acceptera en utveckling där Europa förlorar sin roll som teknologisk drivkraft förespråkar de att unionen bör ta en aktiv roll i en ny industriell omvandling.
Stagnationen ett faktum
Rapporten framhåller att den nuvarande situationen har långa rötter och att ekonomiska indikatorer visar ett tydligt trendbrott. Europa växte snabbare än USA mellan 1950 och 1980, en period präglad av tekniska framsteg och ökad produktionskapacitet.
Sedan 1980-talet har Europa däremot tappat mark, och sedan 1990-talet beskriver författarna utvecklingen som stagnation. År 2022 låg den europeiska outputen per capita, som andel av den amerikanska, på ungefär samma nivå som 1970 (0,7).
Enligt rapporten har unionen i ökande grad tagit på sig en samhällsreglerande roll på områden som ”ett europeiskt levnadssätt”, ”integrationsmässig rättvisa” och ”sociala rättigheter”, samtidigt som den inre marknaden i praktiken försvagats.
Författarna hänvisar till en bedömning från Internationella valutafonden (IMF), enligt vilken de faktiska interna handelsbarriärerna inom EU motsvarar en tariff på 44 procent för varor och 110 procent för tjänster.
I den rapport om Europas konkurrenskraft som Mario Draghi publicerade i fjol konstateras att inget europeiskt företag med ett marknadsvärde över 100 miljarder euro har grundats under de senaste 50 åren.
Författarna menar att den ursprungliga idén om fred och ekonomisk integration har ersatts av ett alltmer omfattande regelarbete, där nya institutioner identifierar problem som löses genom ytterligare lagstiftning.
Den så kallade ”Brysseleffekten” — EU:s upplevda förmåga att genom reglering påverka globala marknader — beskrivs i rapporten som kostnadsdrivande för europeiska företag. Bland annat hänvisas till en studie som uppger att GDPR-regelverket minskat teknikinvesteringar med 26 procent, och att reglering på AI-området kan få liknande konsekvenser.
Marknaden har blivit en illusion
Rapporten beskriver den inre marknaden som en ”fiktion” och efterlyser i stället satsningar på att stärka kärnfunktionerna i marknaden. Enligt författarna bör den inre marknaden definieras genom fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och arbetskraft — och bedömas enbart utifrån dessa kriterier.
Övriga politiska frågor, från hushållsmaskiners energiförbrukning till arbetstidsregler, anges inte höra till kärnområdet för den inre marknaden.
Författarna menar att Europa under den industriella revolutionen lyckades tack vare konkurrensen mellan staterna och att denna variation borde ses som en styrka snarare än något att jämna ut genom centraliserad politik. De kritiserar också föreställningar om att klimat-, migrations- och handelspolitik skulle kunna genomföras utan ekonomiska kostnader.
I rapporten framhåller man att klimatlagstiftning ofta presenterats som en källa till både innovation och nya arbetstillfällen, trots att åtgärderna samtidigt innebär ekonomiska avvägningar.
Sex reformförslag
Rapporten avslutas med sex reformförslag:
1. Avskaffa EU-direktiv, då de enligt författarna tenderar att ge fragmenterade tillämpningar i medlemsstaterna. En enhetlig reglering förespråkas i stället.
2. Inrätta specialiserade domstolar som kan förhindra nationella regleringar som strider mot den inre marknaden.
3. Begränsa EU-lagstiftningen till ett snävt ekonomiskt område, där EU-normer ska gälla framför nationella regler.
4. Införa en ”28:e regim”, ett frivilligt europeiskt regelverk som företag kan välja som alternativ till nationell lagstiftning. Konkurrensen mellan regelverken skulle enligt författarna visa vilket som fungerar bäst.
5. Utnyttja befintliga institutioner i högre grad och undvika dubbla strukturer.
6. Reformera lagstiftningsprocessen så att äldre och potentiellt skadliga regler automatiskt upphör efter en viss tid, samt införa ett system för kostnadsanalys av nya regelverk.