Jonas Borup vid Pockar gård i Lappträsk förklarar varför man på gården satsar på att kontinuerligt kalka åkrarna enligt en plan och dessutom följer upp pH-värdet med markkartering.
Jonas Borup driver Pockar gård tillsammans med sin far och faster.
– Med kalkningen vill vi helt enkelt förebygga jordens försurning och göra det lättare för odlingsväxterna att ta till sig näringsämnen samt förbättra jordstrukturen, säger han.
På gården har man en plan för kalkningen av åkrarna.
– Vi följer kalkningsplanen och går systematiskt igenom gårdens skiften och så tar vi också markkartering, ett prov per två hektar, och kompletterar kalkningen enligt den vid behov, säger Borup.
Pockar gårds åkrar omfattar ungefär 530 hektar och det blir ungefär 400 ton kalk man applicerar på dem årligen. Åkrarna består huvudsakligen av lerjordar och på dem försöker man upprätthålla ett pH-värde på mellan 6 och 7.
– Resultatet av markkarteringen är förstås det som avgör kalkningsbehovet men för normal underhållskalknings del brukar det innebära en giva på 6-10 ton per hektar, säger Borup.
Anpassning till rådande marknadsläge
Också på Pockar gård försöker man anpassa sig till rådande marknadsläge.
– Det finns ett överutbud av spannmål och fortsättningsvis låga producentpriser på spannmål. Därför kommer vi att minska på spannmålsarealen till den kommande växtodlingssäsongen, säger Borup.
Och det i sin tur öppnar upp för grundförbättringar på åkerskiften i högre grad, till exempel strukturkalkning.
– Nästa sommar satsar vi på att förbättra svagare skiften, bland annat genom strukturkalkning och förbättring av vattenhushållningen.
Höga skördar
Senaste säsong tog man riktigt höga skördar på gården, i synnerhet av höstvete.
Men den sämsta hektarskörden av höstvete kom från det skifte som enligt markkarteringen har sämst pH-värde.
– Förstås är det andra faktorer som också inverkar, men nu tycker jag ändå att sambandet mellan lägre pH och lägre hektarskörd är rätt så tydligt. Kväveupptagningsförmågan har också en nyckelroll här, säger han.
Borup anser att man kontinuerligt borde budgetera en summa för kalkningen. Likaså borde man, om man tar nya skiften i odling, egna eller arrenden, snabbt göra markkartering och anpassa kalkningen därefter.
– Kalkningen är alltför lätt att spara in på, men i slutändan tenderar det att bli en ganska dyr inbesparing, säger han.