Finansministeriets tjänstemän föreslog för en tid sedan en rad åtgärder för att balansera den offentliga ekonomin. En förhöjd matmoms, från nuvarande 14 procent, är en sådan åtgärd som i någon mån lever vidare i valdebatten.
Man kan överlag fundera över hur klokt det är i ett läge där vi, i varje fall av miljö-, sysselsättnings- och försörjningsberedskapsrelaterade orsaker, borde få människor att äta mera inhemska livsmedel, inte mindre. Folk måste trots allt äta varje dag och med en hög matmoms är det lätt hänt att de väljer ett billigare utländskt alternativ, kanske en private label-produkt.
När vi dessutom har ett läge där matpriserna stiger till följd av en inflation men även i största allmänhet har ett högt kostnadstryck så drar jag slutsatsen att det här inte bara är ett dåligt läge utan helt fel läge för att höja matmomsen.
Tjänstemännen på Finansministeriet har alltid haft en förkärlek för att höja på de olika momsskattesatserna. Dels för att det med ett fåtal enkla beslut och justeringar kommer in verkligt stora summor till statskassan. Dels för att det då det gäller momsen är fråga om verkligt effektiv skatteuppbörd. Inga deklarationer och liknande.
Dessutom betalar ju de flesta med kort idag så det är hart när omöjligt för säljare och köpare att komma undan uppföljning och momsen. En förhöjd matmoms vill vi ändå inte ha. Skattebjörnen gör klokast i att hålla tassarna borta den här gången.