Hur påverkas marken av återkommande maskintrafik och vad händer om en vall tillfälligt utsätts för intensiv biltrafik under ett evenemang? Det undersökte Bondenyttan-projektet på Västankvarn gård under växtsäsongen 2026 tillsammans med agrologstuderande.
Penetrationsmotståndet mättes på ett sjuårigt vallfält som mellan höstens två mättillfällen användes som parkeringsområde för omkring 1.000 bilar under FM i stafettorientering.
Fältets jordart är mullhaltig till mullrik molera (MoL). Risken för packning påverkas mycket av markens fuktighet, eftersom våt jord har sämre bärighet.
Samtidigt vet vi att en långvarig vall med ett välutvecklat rotsystem kan bidra till att stabilisera markstrukturen.
Vallen har under flera år utsatts för regelbunden maskintrafik. Fältet gödslas med sväm på hösten och med salpeter på våren och skördats till ensilage tre gånger per växtsäsong.
Markpackning uppstår när belastningen från exempelvis en traktor med svämvagn överskrider markens hållfasthet. Risken är särskilt stor när jorden är fuktig.
Mätningarna visar tydligast packning vid infarten till fältet, framför allt i alven. Det är inte överraskande, eftersom maskinerna återkommande kört samma väg.
Belastningen koncentreras då till en liten yta, och resultaten visar hur körmönstret över tid har skapat betydande skillnader i markstruktur inom ett och samma fält.
Förvånansvärt små skillnader
Redan före orienteringstävlingen mättes högt penetrationsmotstånd vid infarten till fältet. Trots att omkring 1.000 bilar därefter parkerade på vallen förändrades penetrationsmotståndet förvånansvärt lite både på infarten men även på området där bilarna parkerade.
Skillnaderna mellan mätningarna är så små att de nog främst kan förklaras av naturlig variation. Resultaten tyder alltså inte på att den tillfälliga biltrafiken orsakade någon omfattande ytterligare packning som kunde påvisas med mätningarna.
Långvarig trafik med tunga lantbruksmaskiner är däremot viktig att förebygga och det kan man även se från våra mätningar där speciellt alven vid infarten har ett stort penetrationsmotstånd.
Packning i matjorden återhämtar sig, medan alvpackning blir ofta mycket långvarig.
Packad jord innebär inte bara risk för lägre skörd och sämre rottillväxt. Försämrad infiltration kan också öka ytavrinning och då ökar även risken för erosion och näringsförluster.
Djup packning är dessutom svår och dyr att åtgärda. Djupluckring ger inte alltid önskad effekt och en nyluckrad jord är känslig för återpackning. Därför är den bästa strategin att förebygga skadorna genom att minska onödig körning, undvika trafik när marken är för fuktig och planera körstråken.
Om djupluckring behövs föreslås ofta att mekanisk luckring kombineras med biologisk luckring med djuprotade växter.
Ett etablerat vall- eller gröngödslingsbestånd kan då hjälpa till att stabilisera marken efter behandlingen. Det viktigaste budskapet är enkelt: förebyggande åtgärder är betydligt lättare än att försöka reparera en redan packad alv.
Nina Sevelius
lektor i växtodling på Yrkeshögskolan Novia
Veronika Bäckman
lektor i ekonomi på Yrkeshögskolan Novia
FOTNOT: Ett varmt tack riktas till Finlandssvenska Jordfonden för deras värdefulla stöd som möjliggör arbetet inom Bondenyttan-projektet, samt till Nylands Svenska Lantbrukssällskap för tillgången till deras Penetrologger i våra mätningar.