Landets jordbrukare ska vara stolta över att producera världens mest kvalitativa och rena livsmedel. Men förmågan att upprätthålla produktionen och en hög beredskap är ingen självklarhet. Producentpriserna måste upp och lönsamheten förbättras snabbt om så ska ske.
– Flera varningsklockor ringer och det färskaste exemplet är bristen på utbudet av malet kött i butikshyllorna. Ett annat exempel är att jordbrukets oreglerade krediter har ökat anmärkningsvärt de senaste tio åren, säger Tomas Långgård, ordförande för ÖSP.
I sitt välkomsttal på förbundets vårmöte i Vörå konstaterade Långgård att landets bönder säkerställer en hög självförsörjning på livsmedel. Med tanke på läget i omvärlden har det stor betydelse för Finlands beredskap.
– Det är turbulenta tider globalt och den politiska situationen är instabil och handelskonflikter en del av vardagen. Utöver det påverkar extremväder skördar och djurhållning på flera håll i världen, säger han.
Finland är än så länge skonat från extremväder, men även här har försommartorka blivit en utmaning. Vårt land är också skonat från utbrott av olika sjukdomar – mycket tack vare den höga biosäkerheten.
– Finland rankas ofta som bäst i världen då livsmedlen bedöms ur kvalitets- och renhetssynpunkt. Vår produktion av griskött, kyckling och kalkon håller en mycket hög internationell standard, och tillsammans med äggproduktionen är det unikt att vi upprätthåller en salmonellafri kedja, konstaterar han.
Måste få betalt för arbetet
Den röda tråden i välkomsttalet var att producenter av världens renaste livsmedel också måste få betalt för det. Att hålla en hög nivå på djurens välbefinnande och i växtodlingen ta stor hänsyn till miljö kostar. Det är inte hållbart i längden om den långvariga lönsamhetskrisen som landets jordbrukare befinner sig i, inte får ett slut.
– Enligt Lukes preliminära prognos över lönsamhetsutvecklingen för år 2024 är lönsamheten fortsättningsvis på en mycket låg nivå i nästan alla produktionsinriktningar. Svagast är lönsamheten på växtodlingsgårdarna och bäst är den på gårdar med kycklingproduktion.
Sammantaget uppnår jordbruksföretagarna bara hälften av målet på timlön och avkastning på insatt kapital.
– Och så har situationen sett ut en längre tid, och många gårdar har det svårt att få sina räkningar betalda, och producenternas välmående är hotat, konstaterar han.
Sedan 2022 har livsmedelspriserna i Europa stigit med 26 procent i medeltal. I Finland har prisstegringen varit minst på 16 procent. Samtidigt är producentpriset på nötkött i Finland 30 procent lägre än EU:s medeltal.
– Därtill dras producenterna i Finland med högre produktionskostnader. Var och en förstår att det här är en ekvation som inte går ihop, och resultatet börjar nu synas i brist på bland annat malet kött i butikerna. Livsmedelsmarknaden i Finland fungerar inte, säger han.
Och fortsätter:
– Trots brist på en produkt, och stor efterfrågan stiger inte producentpriset. Den överlägset starkaste parten i livsmedelskedjan, detaljhandeln, dikterar villkoren och garanterar sin egen stora vinst och de smulor som blir över ska producenterna klara sig på.
Ett hot mot landets försörjningsberedskap
Lägger man ytterligare till att fördelningen av matens pris är orättvis inom livsmedelskedjan i Finland, då handeln år efter år uppvisar ökande vinster, förstår man den prekära situation som primärproducenterna befinner sig i, menar han.
– Vi producerar världens renaste och mest kvalitativa livsmedel, men den svaga lönsamheten i primärproduktionen är ett hot mot landets försörjningsberedskap på livsmedel i framtiden. Situationen är oroväckande.
Han konstaterade också att växtodlingen och köttproduktionen lever i symbios. Trots vissa trender i konsumtionen har kött, mjölk och ägg sin givna plats, men han betonar också vikten av en ökad produktion och förädling av växtproteiner.
– Grönsaksodlingen är stark både i Finland och speciellt i vårt landskap, och i takt med ändrade kostvanor kommer grönsaksodlingen att vara en mycket viktig kugge i den inhemska livsmedelsförsörjningen. Men för en överskådlig framtid kommer ändå husdjursproduktionen att utgöra grunden i vår livsmedelsproduktion, säger han.
Långgård lyfte upp några positiva saker ur lantbrukets perspektiv som regeringen har fått igenom sedan den tillträdde för snart två år sedan. Men han kräver mer resultat framöver.
– Vad har hänt på två år? Tyvärr är resultatet mycket magert hittills, och några snabba åtgärder har inte vidtagits. Nu är det hög tid för regeringen att öka på takten för att förverkliga regeringsprogrammets skrivningar – annars är det bara tomma löften, säger han.
Hoppas på konkreta förbättringar
Men han gläder sig över att politiken på EU-nivå gjort en kursändring. I dag ligger fokus på att stärka försvaret av Europa, men samtidigt betonas produktion av livsmedel och näringens lönsamhet tydligare.
– Jordbrukskommissionären Christophe Hansens visioner står mycket nära den syn på jordbrukspolitiken som ÖSP har. Vi får hoppas han lyckas implementera sin vision i det byråkratiska maskineriet i Bryssel, så att vi ser konkreta förbättringar i EU:s jordbrukspolitik.
Det positivaste ur ekonomisk synvinkel för lantbruket är skogsbruket. Marknadsläget är fortsättningsvis bra, men användningen av energivirke har minskat med närmare 20 procent det senaste året.
– En orsak är att stora värmeanläggningar investerar i elpannor och lager som används då elpriserna är låga. På sikt kan den minskade efterfrågan på energivirke börja inverka på virkespriserna, men det syns inte ännu.
För skogens del efterlyste Långgård gemensamma mätmetoder för koldioxidbindningen. Som det är nu är skogen i Finland en kolkälla medan den i Sverige är en kolsänka.
– Det är svårt att förstå att olika länder tillåts använda olika mätmetoder för koldioxidbindning, säger han.