Landets primärproducenter har en viktig roll i att garantera en hög beredskap. Men den svaga lönsamheten är en risk för livsmedelsförsörjningen. Det konstaterade Markus Lassheikki på ÖSP:s vårmöte.
– En verksamhet som inte är lönsam håller inte på länge. Ingen producerar något på talko. Därför har lönsamheten inom jordbruket en direkt koppling till självförsörjningen, säger Markus Lassheikki, direktör för strategi och försörjningsberedskap på MTK, som deltog på länk på ÖSP:s vårmöte i Vörå i måndags.
Finlands försörjningsberedskap har varit på agendan redan i flera år. I regeringsprogrammet nämns begreppet hela femtio gånger och statsrådet fattade i fjol beslut om mål för en hög beredskap. Det har också utarbetats strategier och något som genomsyrar samtliga är att livsmedelsförsörjningen måste tryggas.
– Ni matproducenter är i centrum för strategin som man på försörjningsberedskapscentralen gjort upp, konstaterar han.
Att producera livsmedel även under kriser är jordbrukets viktigaste uppgift och grunden för försörjningsberedskapen.
– I Finland har vi i dag en hög självförsörjningsgrad gällande de viktigaste varorna. Men i vi har inte beredskapslager för färdiga livsmedel och därmed baseras försörjningen på en fortsatt matproduktion i alla säkerhetssituationer. En hög självförsörjningsgrad är därmed en styrka och får därför inte användas mot näringen, säger Lassheikki.
Utbetalning av stöden måste garanteras
ÖSP:s ordförande Tomas Långgård betonade i sitt välkomsttal på vårmötet att den dåliga lönsamheten inom jordbruket är ett hot mot försörjningsberedskapen. Även riksdagsman Christoffer Ingo, som deltog i mötet, konstaterade att jordbruket måste vara lönsamt ur samma perspektiv.
Han tog också upp att jordbruket är beroende av stöd och undrade hur utbetalningarna av dem garanteras vid en eventuell krissituation eller undantagstillstånd. Lassheikki höll med om att den dåliga lönsamheten är oroväckande, och gjorde sitt bästa för att svara på frågan:
– Jag vet att man inom Livsmedelsverket arbetar för att tekniskt kunna sköta stödutbetalningarna även under undantagsförhållanden, säger han.
Enligt honom uppdateras också beredskapslagen om avvikelser för lagstadgade krav gällande stödutbetalningar.
– Men än så länge är det på diskussionsnivå. Men det borde finnas möjligheter att under allvarliga situationer kunna mjuka upp kraven för stöden som gäller under normala förhållanden.
Tillgången på torv bör tryggas
Niclas Sjöskog lyfta fram det faktum att det har blivit svårare för jordbrukare att få finansiering. Han tycker att även den biten borde kopplas till att bibehålla en hög självförsörjning på livsmedel. Han betonade också vikten av att öka torvproduktionen om det uppstår kristider.
Produktionen av bränntorv är också viktig för växtunderlag och strö.
– På grund av politiska beslut som minskat torvproduktionen är det svårt att säga hur det går. Energitorv ska finnas i lager och måste kunna förnyas, men läget är besvärligt och det tar många år att lösa den ekvationen.
– Jordbruket tappar också i konkurrenskraft om dagens torvproduktion är för dyr. Alternativen som behövs inom jordbruket får inte bli för dyra, säger Lassheikki.
I samband med frågorna lyftes det också upp att gårdarna måste få tillstånd att lagra betydande mängder bränsle på gårdarna.
– Jordbruket torde ha undantag gällande mängden bränsle som lagras, men andra saker som miljötillstånd och kommunala bestämmelser kan påverka, menar Lassheikki.
Till en hög självförsörjningsberedskap hör många olika delar. Finlands modell – som baseras på ett samarbete av hela samhället – kan på global nivå konstateras vara unik på många olika sätt. Men det finns mycket att jobba med.
Johan Bergqvist frågade hur det är med beredskapen för reservdelar, smörmedel och halvledare – saker som det uppstod brist på under pandemin för några år sedan.
– Jag har förstått att erfarenheterna av pandemin har väckt den här frågan. Men att att ha reservdelar och lager för sådant som behövs är också viktigt att gårdarna beaktar, säger Lassheikki.