Den viktigaste frågan för den framtida CAP-politiken och långtidsbudgeten inom EU är till vilka jordbrukare stöden främst skall riktas. Det säger Wolgang Burtscher som är generaldirektör för jordbruksavdelningen DG Agri inom kommissionen. Han uttalade sig kring frågan senaste vecka på ett seminarium i Bryssel.
Seminariet arrangerades med anledning av att det i år gått trettio år sedan Finland, Sverige och Österrike gick med i EU. Seminariet arrangerades gemensamt av lantbruksintresseorganisationerna i de tre länderna. Förutom Burtscher deltog bland annat också Finlands och Sveriges EU-kommissionärer Henna Virkkunen och Jessika Roswall i seminariet.
Wolgang Burtscher ansåg att kommissionen borde hitta bättre mätare för att kunna följa med hur jordbrukspolitiken lyckas, till exempel då det gäller miljöfrågor. Nu säger rapporterna att bara väldigt små framsteg sker på miljöfronten, men då Burtscher har besökt gårdar i Finland så har han med egna ögon sett hur mycket arbete som görs – det borde komma fram bättre.
Han påpekade att jordbrukssektorn måste göras attraktiv för att locka unga jordbrukare, annars står EU inför stora problem. Jordbrukspolitiken måste formas så att den möjliggör en konkurrenskraftig sektor som kan fungera också i framtiden.
Då handlar det bland annat om att se till att jordbrukarna får en tillräckligt bra inkomst från produkterna de säljer.
– Ingen skall vara tvungen att systematiskt sälja sina varor för pris under produktionskostnaderna. Vi måste skapa sådana ramar inom EU att producenterna får rättvisa priser för sina produkter.
Samtidigt konstaterade Burtscher att det även med rättvisare priser ändå finns ett behov av offentligt stöd. Det gäller speciellt för mindre gårdar. Den stora frågan är alltså hur stöden skall riktas i framtiden.
Det handlar också om att göra jordbrukssektorn mer konkurrenskraftig. Där är ett viktigt steg att göra regelverket för stödpolitiken mindre komplicerat.
– Digitaliseringen har en stor potential för att göra systemen enklare att använda. Men det är inte lätt att få med äldre jordbrukare i den processen.
Lika spelregler för alla
En annan viktig fråga enligt Burtscher handlar om att skapa jämlika spelregler för de europeiska bönderna i förhållande till omvärlden.
Det handlar om att produkter som importeras till EU i nuläget kan ha producerats med mindre strikta regler kring till exempel växtskydd eller djurvälfärd, än vad som gäller här.
– Men det är inte en enkel fråga. Donald Trump anser till exempel att de strikta reglerna för europeiska livsmedlen är ett handelshinder. Vi måste försöka samarbeta med WTO för att lösa frågorna.
Burtscher påpekar att jordbruk handlar också om mer än bara livsmedelsproduktion. Det handlar också om mångfalden i landskapet, hur denna kontinent ser ut.
– Jag känner ibland att det bara är de negativa konsekvenserna av jordbruket som beaktas medan de positiva konsekvenserna glöms bort, sade Burtscher.
Jordbruket viktig del av säkerheten
I sitt anförande på seminariet lyfte EU-kommissionär Henna Virkkunen upp säkerhetsfrågorna i EU.
– Det handlar inte bara om militära frågor, utan om säkerheten för hela samhället. Och där har livsmedelssäkerheten en viktig roll.
Som bäst håller ramarna för den nya långtidsbudgeten på att utarbetas. Prioriteringarna där kommer att vara försvar, säkerhet, konkurrenskraft och klimatneutralitet.
– De hör alla ihop med jord- och skogsbruket. Mycket är ännu oklart, men det är ändå klart att status quo inte är en möjlighet för den nya budgeten. Jordbrukarna måste beaktas och hur de utsätts för global konkurrens.
Hon behandlade också Ukrainas eventuella framtida EU-medlemskap och konstaterade att det är en möjlighet, men den medför också stora utmaningar, speciellt då det gäller jordbruket.
– Hittills då nya medlemsländer har anslutit sig så har det ändå alltid gett en positiv skjuts till ekonomin. Det har gällt både för EU och de nya medlemsländerna.
EU-kommissionär Jessika Roswall tog i sin tur upp vikten av samarbete mellan jord- och skogsbruk å ena sidan och miljöfrågor å andra sidan.
– Jord- och skogsbruk är beroende av naturen och fungerande ekosystem. Och vi kan inte klara klimatmålen utan era sektorer, de är en del av lösningen.
Roswall berättade att hon kommer att presentera en ny bioekonomisk strategi i år. Den kommer att ha som mål att ge fart till bioekonomin och skapa jobb nya jobb inom sektorn.
Jordbruket är det bästa yrket i världen
Efter att EU-kommissionens representanter hade hållit sina anföranden hölls det paneldebatter där bland andra ordförandena för de tre ländernas producentorganisationer och europarlamentariker deltog.
Seminariet avslutades med att unga jordbrukare i en debatt fick ge sin syn på hur EU borde utvecklas under de kommande trettio åren. Finland representerades av SLC:s Cecilia Nyholm.
Liksom för de övriga deltagarna i den debatten har Cecilia inte upplevt tiden innan EU och konstaterar att hon inte riktigt kan föreställa sig ett liv utan EU.
– På grund av det geopolitiska läget är det dessutom nu viktigare än någonsin att vi har ett starkt EU.
Hon konstaterar att det inte ändå alltid är så lätt att fungera inom jordbruksbranschen i EU i dagens läge – tongångarna i den offentliga debatten är ibland negativt inställda mot jordbruket.
Kritiken inom den offentliga debatten riktar sig kanske främst mot husdjursektorn, som anses vara ett klimatproblem.
– Jag tror ändå att produktionsdjur kommer att ses som en del av lösningen och inte som ett problem i det framtida Finland.
Hon påpekar att det måste göras arbete för att minska klyftan mellan konsumenter och producenter. Jordbrukarna måste visa upp vilka de är och få konsumenterna att tro på att jordbrukarna gör rätt saker.
Nyholm sade att den unga generationen jordbrukare är duktiga på att samarbeta. Den nya generationen jordbrukare måste se framåt, men samtidigt måste de också komma ihåg att samarbeta med den äldre generationen som ger över sina gårdar.
– För att få det bästa ut av gårdsbruket så måste vi kombinera den tidigare generationens kunskap med det vi kan i nuläget och så måste vi blicka framåt. Det är en hel del som måste utvecklas, men vi måste komma ihåg att vara stolta över vårt yrkesval.
Cecilia Nyholm fick möjligheten att avsluta paneldebatten och därmed hela seminariet med orden:
– Jag tycker att jordbruket är det bästa yrket i världen.
Det gäller att skapa nätverk
Med bland åhörarna på seminariet fanns också Marcus H. Borgström och Bo Linde som var engagerade i Bryssel under den första tiden av EU-medlemskapet.
Borgström var bland annat i början av 2000-talet ordförande i Cocega, kooperationernas centralorganisation i EU.
– Jag har aldrig tyckt att de europeiska organisationerna har varit så stora att man inte kan handskas med de frågor som behandlas. Det är ändå alltid vanliga människor bakom allting. Det gäller att försöka nätverka och träffa människor.
Bo Linde har i sin tur lång erfarenhet av att lobba för trädgårdsfrågor i EU. På ett av de första mötena fick Linde rådet av en italienare: kolla vad holländarna gör och följ i deras spår.
– Det gällde att skapa kontakter och umgås med de som förde utvecklingen framåt.