Under KoneAgria-mässans inledande dag träffades ekobranschens aktörer för att diskutera ekoodlingen framtid. I ett uttalande ger branschens aktörer två förslag: att sänka mervärdeskatten på ekoprodukter till noll, samt att få upp användningen av ekologiska produkter till 25 procent inom den offentliga upphandlingen.
– Vi har samlats här idag för att vi befinner oss i en situation där ekoodlare faller bort och konsumtionen av ekologiska livsmedel minskar. Priset på ekologiskt korn har idag nästan samma pris som konventionellt odlat korn, vilket illustrerar problematiken.
Med dessa ord inledde SLC:s ekoutskotts ordförande Steve Nyholm mötet för ekoaktörer under torsdagseftermiddagen. Ekobranschens aktörer från hela landet hade inbjudits till samarbetsmöte av SLC och projektet Eko+ för att diskutera branschens utvecklingsmöjligheter.
Närvarande var representanter från olika organisationer och projekt, bland annat Luomuliitto och ProLuomu, men också enskilda odlare och intresserade.
Moms och offentlig upphandling
Nyholm och de andra närvarande redogjorde för den allvarliga situationen inom ekobranschen. Åkerarealen i ekologisk produktion förväntas sjunka i år från 15 till 13,7 procent. Det är främst växtodlingsgårdar som faller bort, vilket orsakas av en för omfattande byråkrati samt en försvagad konsumtion som försvårar lönsamheten.
Som botemedel presenterade mötet ett uttalande med två förslag. Det första handlar om att sänka mervärdeskatten på ekologiska produkter till noll för att öka konsumtionen.
Under mötet framkom att utredningar pekar på att finländarnas intresse för att köpa ekologiska produkter har hållits på samma nivå sedan 2019, men att köpbeteendet förändrats antingen på grund av inflationen eller debatten kring inflationen. Skattefrihet skulle hålla ekoprodukterna attraktiva och hjälpa konsumtionen att nå den nationella målsättningen.
Det andra förslaget går ut på att uppnå en nivå där 25 procent av livsmedlen inom den offentliga upphandlingen skulle utgöras av ekologiska produkter – ett mål som ingår även i det nationella ekoprogrammet Eko 2.0.
I mötets förslag uppmanar man därför landets beslutfattare att inför nästa års budgetbehandlingar i städer och kommuner ge extra anslag för inhemska ekologiska produkter.
Förslagen är ämnade att hjälpa verkställandet av programmet Eko 2.0 som eftersträvar 25 procent ekologisk produktion i Finland. I mötets uttalande hänvisar man även till andra fördelar som finns i att verkställa förslagen. Ekoproduktion stärker den biologiska mångfalden, medan cirkulationen av näringsämnen inom ekoproduktionen förbättrar självförsörjningsgraden. Om livsmedelsproduktionens negativa inverkan på miljön beräknas ekonomiskt kan den ekologiska produktionen även uppfattas spara på samhällets kostnader.
Bättre förädlingsgrad
Under mötet diskuterades även andra åtgärder som kunde förbättra konsumtionen. Dels poängterades behovet av att nå ut med information och påverka den offentliga debatten. Exempelvis uppfattades den felaktiga idén om att skräpmat är billigare än goda råvaror som en stötesten. Det framfördes också att ekoråvarornas överlägsna näringsvärde borde framhävas på ett bättre sätt.
Under mötet dryftades även andra frågor gällande ekoproduktion. Exporten uppfattades som en stor möjlighet speciellt då det finns skrivningar om livsmedelsexport i regeringsprogrammet. Finland är redan nu en stormakt gällande export av ekologisk havre.
Problemet är att havren exporteras som flingor vilket betyder att det egentliga mervärdet uppstår inom den centraleuropeiska livsmedelsindustrin.
Vidare poängterades behovet av att få till stånd en bättre förädlingsgrad på ekologiska produkter också på hemmaplan. Detta kräver dock en ökad primärproduktionen i syfte att öka livsmedelsindustrins intresse för ekologiskt odlande. En annan lösning kunde vara livsmedelsföretag med fokus på förädling av ekologiska råvaror.
Därmed stod det under mötet klart att det existerar olika marknadsmässiga konstellationer som ekoaktörerna på olika sätt kan påverka. SLC:s ekoutskotts sekreterare Christoffer Ingo sammanfattade problematiken.
– Den ekologiska produktionens överlevnad hänger på att marknaden drar även i fortsättningen. Här finns två sidor, den privata marknaden och den offentliga marknaden. Med vårt uttalandet försöker vi nu nå ut till aktörer och köpare och försöka få till stånd en förändring.