Bättre lönsamhet krävs
om kolavtrycket ska minska

Markanvändningssektorn ska minska kolavtrycket. Redan nu görs mycket – men det finns mer att göra. Det konstaterades på konferensen tre miljoner (CO2e) i Seinäjoki. Men för att målen ska nås krävs bättre lönsamhet inom jordbruket.

– Det handlar om lönsamhet. Alla vet att producentens ställning är svag och utan lönsamhet kan inte jordbruket göra klimatvänliga investeringar. Alla vi som jobbar som jordbrukare vill komma vidare från exempelvis beroendet av fossilt bränsle, men det kräver dyra investeringar, säger Tero Lahti, jordbrukare och andra viceordförande för MTK.

Lahti representerade jordbrukarkåren i en av flera paneldiskussioner i samband med konferensen tre miljoner koldioxidekvivalenter (CO2e), som ordnades förra veckan i Seinäjoki. Namnet hänvisar till målet inom markanvändningssektorn som är att uppnå en total årlig klimatpåverkan på minst tre miljoner ton koldioxidekvivalenter senast 2035.

Förutom Lahti deltog Anna Salminen, ledande sakkunnig på jord- och skogsbruksministeriet, i paneldebatten. Även Harri Hakala, klimatexpert och samordnare för det nationella projektet ”Fånga kolet” medverkade.

Utsläppen måste ner på alla plan

Alla i panelen arbetar på olika sätt för att minska kolavtrycket. Salminen arbetar med att kanalisera statliga resurser, medan Hakala funderar inom ramen för sitt arbete på hur kolbindningen kan öka genom olika metoder.

– Vi måste få ner utsläppen på alla plan inom samhället. Men eftersom andra sektorer inte kan få ner utsläppen till noll måste vi säkerställa att våra marker och skogar binder mer kol än de släpper ut, säger Salminen.

Och fortsätter:

– Vi vet att situationen inte är bra. Skogen har varit en utsläppskälla av koldioxid och det är avgörande att vi utvecklar ett mera klimatvänligt jord- och skogsbruk.

Upplägget för diskussionen var således klar. Lantbruket måste vidta åtgärder för att binda mer kol och Finlands styrka, enligt Salminen och Hakala, är att den samlade kunskapen om läget och vad som bör göras är stor eftersom den tillgängliga faktan är omfattande.

Men Liisa-Maija Hurme, projektchef för Klimatresilient inom Södra Österbottens förbund inflikade att det inte alltid finns tillförlitlig regional fakta.

– Förutsättningarna i regionerna är inte lika. Det finns inte heltäckande regional data och alla områden är annorlunda, till exempel områden med mycket torvmarker. Förutsättningarna varierar till och med från gård till gård. Åtgärder som krävs måste därför vara rättvisa, säger hon.

Lahti var den enda i panelen som motsatte sig påståendet om att lantbruket de senaste åren släpper ut mer koldioxid än det binder. Han betonade att det inte går att ha ett för kort perspektiv när det till exempel gäller skogen när man utför olika räkneexempel.

– Hur mycket kol har vi bundit genom åren tack vare att vi sköter våra skogar i Finland? Det kommer sällan fram. Och tack vare vår skogsskötsel minskar också risken för bränder, vilket Kanada är ett exempel på, säger han.

Jordbruket gör redan mycket

Han konstaterade vidare att han personligen och många andra jordbrukare redan gör mycket. Det finns en strävan mot att minska beroendet av fossila bränslen och sådd av växter med djupa rötter, som binder mer kol, är vardag för de flesta.

– Vi jordbrukare tänker inte alltid på att vi redan gör många klimatvänliga åtgärder. MTK och SLC har också tagit fram biodiversitetsfärdplan där vårt perspektiv kommer fram. Grunden för arbetet kan inte enbart vara ideologiska eftersom vårt huvuduppdrag är att ta fram livsmedel för vår befolkning, säger han.

Kontentan är att man från EU och statligt håll genom stöd kan styra markanvändningen i önskad riktning. Men kortfattat från paneldiskussionen är det avgörande att jordbrukarna kan och vill vara med.

En annan sak som lyftes fram var att marknaden för produkter kring kolbindning inte fungerar i praktiken, det vill säga att exempelvis lantbrukarna kan tjäna pengar på att binda mer koldioxid genom att implementera olika åtgärder.

– Det tragiska är också att finansiärerna inte längre tror på jordbruket, vars kreditvärdighet har försämrats. Samtidigt minskar självförsörjningsgraden som håller på att förstöras i grunden. Därför måste vi hitta nya vägar om bankerna inte står på vår sida. Men alternativen är få i dagens läge, säger Lahti.

Sammanfattningsvis betonade alla deltagare i paneldiskussionen vikten av samarbete för att på sikt nå målen med kolbindningen.

Under dagen ordnades också andra diskussioner med företrädare från utbildning, forskning, projektvärlden och rådgivningen.