Under tisdagen samlades västnyländska lantbrukare till en Oss bönder emellan-träff i Svartå. Under tillfället diskuterades problematiken kring marknader, överutbud, export och stöd. Även SLC:s interna förnyelseprocess och vikten av bättre intressebevakning dryftades.
Under tisdagskvällen samlades lokala bönder i Svartå för att diskutera egna angelägenheter inom branschen. Kvällen drogs igång av SLC Nylands ordförande Thomas Antas och SLC:s ordförande Mats Nylund.
Efter Antas välkomstord inledde Nylund med en politisk översikt. På EU-nivå går man i strid för att få ut möjligast mycket ur den sjunkande stödpotten för jordbruket, och på nationell nivå görs framsteg inom lagstiftningsarbetet, främst genom den nya livsmedelsmarkandslagen som fått ett starkt SLC-avtryck.
Nylund kommenterade också krismötet i Somero (se LF 44/2025), som han beskrev som lyckat i fråga om omfattning och diskussioner.
– Den åtgärdslista som presenterades avspeglade ändå inte det som lyftes fram på mötet, och är dessutom svår att genomföra.
Det viktigaste ärendet för kvällen gällde ändå marknaden, och detta tema kom att sätta tonen för mötets inledande skede.
– Kort sagt är det så att om vi skapar ett överutbud på spannmål så kommer marknadspriset att ligga under matifen, och producerar vi mindre går det på plus. Det här kan endast vi själva påverka, exempelvis genom producentorganisationer.
Export kräver vilja och professionalitet
Christian Nyholm hakade genast på Nylunds tankegångar. Han poängterade dock att producentorganisationer och kontraktsodling endast utgör dellösningar eftersom den totala skörden är svår att förutse.
– I viss mån är det även emot mina principer att begränsa produktionen. Utvecklingen av exporten är det viktiga här. Det gäller att skapa incitament och med statens hjälp få igång ett kontinuerligt exportsystem.
SLC Nylands ordförande Thomas Antas poängterade att en fungerande export inte kan bli en efterhandstanke som gör att man tidvis och orytmiskt försöker göra sig av med ett eventuellt överskott.
– Det gäller att få till stånd ett bolag som exporterar kontinuerligt. Men så länge man odlar vad det råkar sig och hoppas på att hitta en köpare så blir det inga bättre priser.
– Ja, det handlar om att på förhand på marknaden skapa en oro om att spannmålet kanske inte räcker till – ett tryck som signalerar att det alltid finns en möjlighet att exportera, preciserade Peter Österman, som är aktiv inom andelslaget A-spannmål.
Otto von Frenckell, ordförande för Skogsreviret, förde skogssektorns talan under träffen. Han poängterade att skogsvårdsföreningarna så gott som alltid bedrivit en aktiv marknadsintressebevakning genom sin fullmaktshandel, och att professionalitet är A och O för att nå framgång inom exporten.
– Vi exporterar virke kontinuerligt, och det ökar genast intresset hos de normala köparna. Det går inte att vara med på exportmarknaden halvdant och tro att man hittar köpare, man måste vara en seriös aktör som hela tiden är med och skapar kontakter. Detta innefattar risktagande, och även förluster.
Gödselmarknaden kan utmanas
Under mötet dryftades även kostnadssidan, och då främst gödselmarknaden. Antas lyfte fram problematiken i att Yara säljer 40 procent av sin årsproduktion på ett par dagar eftersom bönderna själva skapar en massiv efterfrågan utan att fråga efter pris.
– Delvis är det ju självförvållat när det blir en rush, men Yara upprätthåller ju gärna också systemet. Därför skulle det vara bra att testa alternativ från utlandet, kommenterade Österman.
Nylund och Erik Perklén poängterade att kadmiumbegränsningen borde åtgärdas för att underlätta tillgången på gödsel.
Perklén underströk dessutom att marknadsekonomin endast förstås genom att se konstellationerna från motpartens sida.
– Yara gör ett fantastiskt jobb ur sin egen synvinkel, så det är helt onödigt att skälla på dem. Vi måste vara medvetna om vad vi gör när vi köper gödsel i juni utan att veta vad vi borde betala, och åtgärda problemen i vår ända.
– I Europa köper man gödsel först när priset på gödsel och spannmål är i balans. Då gödselpriserna sjunker eller spannmålspriserna stiger sår man, kommenterade Mats Wikner.
Under mötet hördes även åsikter om att gödselpriset bättre borde reflektera produktionspriset för gödsel, vilket SLC:s ombudsman Rikard Korkman avfärdade som önsketänkande.
– Det är alltid efterfrågan som bestämmer priset – inte har det något med produktionskostnader att göra. Det är så marknaden fungerar.
Korkman framförde dock att man från EU-håll påtalat att även finska odlare borde fråga efter offerter på Yaras gödsel från andra länder.
– Om det här sedan skapar problem borde vi få veta om det på SLC eftersom det är mot lagen att vägra ge offert.
Stöden bör stöda produktionen
Bengt Nyman lyfte därefter fram problematiken kring odlandet, stöden och det ständigt krympande jordbrukarkåren. Antas betonade att gamla icke-produktiva åkrar som producerar varken mat eller miljövärden utgör ett slöseri.
– Som skattebetalare kan man nog krasst sagt fråga sig varför man skall betala för sådant.
Christian Nyholm utvecklade tankegången:
– Helt seriöst, ska vi som odlare tillåta ett system där man har åkrarna i träda och sedan är på jobb någon annanstans. Det är inte rätt. Stöden måste kanaliseras så att de påverkar lönsamheten på åkrarna.
– Är det här vårt fel eller är det systemets fel? Vem kom först? replikerade Wikner.
– Borde vårt nuvarande stödsystem helt enkelt kastas i roskis, frågade sig Peter Österman.
– Jag har all åkermark i effektiv produktion och stöden per hektar blir ändå ganska låga. Det borde helt enkelt finnas ett hektarstöd som tillåter odlaren att agera fritt på åkern.
Förändringsarbetet inom SLC ses som viktigt
Under mötet dryftades avslutningsvis även SLC:s 80-åriga organisationsstruktur och det förändringsarbete som nu pågår för att åtgärda den arkaiska konstruktionen.
– Om vi skall förbli relevanta måste vi precis som på våra gårdar se över hur vi jobbar. Nu har förändringsgruppens utkast till handlingsplan varit på remissrunda, och till näst behandlas den av fullmäktige, kommenterade Nylund.
Nylund lyfte också fram möjligheten av att skapa en finlandssvensk agroforsthandelskammare där intressebevakningen för lantbruk, rådgivning, andelslag, 4H och landsbygdsutveckling skulle kunna finnas under samma tak.
Otto von Frenckell kommenterade å sin sida strävandena att få skogsvårdsföreningarna representerade i SLC:s styrelse.
– Det är ett litet steg i rätt riktning, men en stor principiell sak att ge skogsägarna representation i styrelsen i form av en riktig medlem.
Förändringsarbetet väckte bifall hos mötet. Perklén lyfte slutligen fram vikten av att påverka genom politiken och ställa upp i val.
Antas kommenterade:
– Intressebevakning är förstås viktig, men det är väldigt viktigt att våra tentakler också finns annanstans än i den egna organisationen.