Hur klassificeras en torvåker? Vilka åtgärder ska göras? Och vem betalar för att Finland ska uppfylla målen i restaureringsförordningen? Frågorna var många när Jord- och skogsbruksministeriet inledde en informationskampanj i Parkano förra veckan.
– Jag är mycket oroad för vad restaureringsförordningen kommer att innebära i praktiken för oss jordbrukare. Den största orsaken till det är att vi vet så lite om vad som gäller. Men därför är det bra att vi samlas här och får information och möjlighet att diskutera tillsammans, säger Mikko Uusitalo, nötkötts- och mjölkproducent, i Kankaanpää, Satakunta.
Med de orden sammanfattar Uusitalo rätt bra den informationskampanj om EU:s restaureringsförordning, som Jord- och skogsbruksministeriet (JSM) nu ordnar. Det första tillfället gick av stapeln i Parkano förra veckans tisdag och samlade drygt hundra deltagare.
– Syftet med den här informationsturnén är att lyssna på er. Det här är något som vi måste komma överens om själva för annars gör någon annan det för oss. Mycket är oklart, men det vi vet är att vi står inför en enorm utmaning, säger Pekka Pesonen, kanslichef på JSM, som deltog i Parkano.
EU:s restaureringsförordning trädde ikraft för ungefär ett år sedan. I september 2026 ska medlemsländerna lämna in sina nationella planer till kommissionen, vilket är anledningen till att ministeriet nu vill inkludera berörda parter för att delge information och ta del av synpunkter.
Står inför en enorm uppgift
JSM förtjänar en eloge för upplägget. I stället för att på traditionellt finskt manér informera och säga vad som gäller för jordbrukarna, eftersträvas i stället en dialog med aktörer på fältet.
Under dagen ordnades diskussioner i smågrupper där jordbrukare, tjänstemän och olika typer av experter diskuterade utmaningar med förordningen.
– Vi tjänstemän är mycket tacksamma för responsen som vi fått i dag och ni har lyft många viktiga frågor som vi tar med oss. Jag måste säga att jag är mer optimistisk nu och det känns fint att vi kan utbyta idéer och tankar på det här viset, konstaterade Pesonen.
Att input från fältet behövs är inte konstigt. Faktum är att tjänstemännen på berörda ministerium fortfarande famlar lite i mörkret på grund av att många detaljer är oklara. Det som däremot står klart är förordningen kan få enorma konsekvenser för jordbruk som bedrivs på torvjordar.
Fram till 2030 ska 30 procent av torvåkrar, områden med torvtäkter och delvis också myrskogar återställas genom så kallad återvätning. År 2050 ska andelen vara 50 procent. Enligt de egna utkasten betyder restaurering inte alltid man måste avstå från jordbruket på dessa marker.
En preliminär tolkning, enligt ministeriets utkast av restaureringsåtgärderna, kan vara träda, naturvårdsvallar, mångfaldsväxter, ekologisk produktion, permanenta gräsmarker och reglerbar dränering och hantering av avrinningsvatten. Torvåkrar med dålig skörd kan frivilligt tas ur produktion utan åtgärder.
Enligt ministeriets utgångsförslag handlar det om drygt 230.000 hektar torvåkrar, områden för torvproduktion och torvmarksskogar för vilka det krävs åtgärder. Av dessa ska drygt 38.000 hektar återvätas, vilket i praktiken innebär att grundvattnet höjs.
– Vi har 25 år på oss att lösa det här. Vi har i Finland cirka 2,3 miljoner hektar jordbruksmark och det är alltså en procent av det som ska återvätas. Och det här ska genomföras med frivilliga åtgärder i samarbete med markägarna, förklarar Pesonen.
Mycket är ännu oklart
Det är alltså utgångsläget. Men vägen mot en färdig plan är lång. Inte minst när det ännu är oklart vad som exakt ska klassas som en torvåker. Enligt ministeriets förslag är det en torvmark som har minst 40 centimeters torvtäcke och får jordbruksstöd.
När definitionerna presenterades på informationstillfället av Tuuli Orasmaa, expert på JSM, var det här en sak som fick frågor direkt.
– Hur ska de här jordarna klassificeras? Varifrån kan jag få den här information? frågade en jordbrukare i publiken.
Orasmaa svarade:
– I dag vet vi inte exakt. Ingen kan ge exakt information i dagens läge.Vi har ett förberedande grundförslag om 40 centimeter torvskikt för en torvåker men inget är klart.
Just den här utgångspunkten är problematisk. Många uttryckte oro över att jordbrukarna inte vet exakt vad som gäller. En del tyckte att jordbrukarna själva – eftersom hela projektet ska baseras på frivillighet – själva ska få besluta om de har torvjordar eller inte.
– Förekomsten av torvjordar är olika mellan olika områden, så innerbär det att områden kommer att behandlas jämbördigt eller på olika sätt? frågade en annan i publiken.
Utgångspunkten för JSM är att konsekvenserna för produktionen av mat på torvjordar ska minimeras. Några förbud mot användning av torvåkrar och -täkter planeras inte heller. Åtgärderna ska vara frivilliga. Det tycker Mikko Uusitalo låter positivt.
– För mig är det av yttersta vikt att restaureringen bygger på frivillighet. Men vi vet också hur det är med EU, det mesta som kommer därifrån för med sig en djungel av regler, konstaterar han.
Vad oroar dig mest?
– Som nötköttsproducent använder jag mycket torv som strö och hur blir tillgången av det materialet i framtiden? En annan sak som oroar är hur ekonomin för oss företagare påverkas och om vi även i framtiden kan odla på marker som generationerna före oss har ställt i ordning så att vi nu kan bruka marken. Finns den möjligheten kvar i framtiden? frågar sig Uusitalo.
Finansiering saknas
Den största frågan – hur hela projektet ska finansieras – saknar också svar. Initialt har det från EU-kommissionen uppskattats att restaureringen för Finlands del uppgår till 900 miljoner euro – per år.
Pekka Pesonen medger finansieringsbiten skapar stort huvudbry för tjänstemännen.
– Enligt våra egna uppskattningar handlar det inte om 900 miljoner euro per år, men däremot om flera hundra miljoner per år. Problemet är att vi saknar pengar i statskassan för att genomföra restaureringen, konstaterar han.
Många uttryckte också oro för att finansieringen inte kan ske genom den gemensamma jordbrukspolitiken CAP.
Det som framkom under mötet i flera diskussionsinlägg är att restaureringen måste ske från andra ministerier än JSM.
– För att det här ska bli möjligt måste EU delta i finansieringen. Det behövs också pengar från miljöministeriet för det får inte bli så att restaureringen går ut över vårt redan tuffa läge som jordbrukare, säger Uusitalo.
Förutom JSM var också nationella NTM-centralens klimatenhet och landsbygdsnätverket med och ordnar informationstillfällena. Tillfället i Parkano var det enda som var tvåspråkigt, men på grund av ytterst få svenskspråkiga deltagare gick det också helt på finska.