Höstens budgetmangling och veckorna före den blev en slags arena för diskussioner om bränntorven och torvbrytningens framtid i Finland. Och att diskutera torven går ju, få ämnen väcker så starka känslor som just torv. De flesta har en åsikt om torven och rätt så ofta baserar den sig på ideologi och en ”jag-tror-nog-att”-logik snarare än på fakta.
Arbetskrafts- och näringsministeriet har beställt en utredning om energianvändningen i Finland av AFRY Management Consulting. Enligt den finns det 260 värmeverk som använder torv i landet, merparten med utvecklad teknologi. Ministeriet har också tillsatt en arbetsgrupp för att jobba med de här frågorna.
Aktörerna inom branschen meddelar dock redan nu att nedkörningen av torvanvändningen sker mer eller mindre automatiskt, enligt marknadens mekanismer. De allt dyrare utsläppsrätterna för koldioxid har nämligen gjort att användarna föredrar att välja i det här hänseendet förmånligare bränslen. Det här redan före den nu aviserade skattehöjningen med 2,70 euro per megawattimme. I dag är skatten 3 euro per megawattimme, det är alltså nästan fråga om en fördubbling.
Målsättningen i regeringsprogrammet var satt till att minska torvförbränningen med hälften till 2030 och det blir knappast några problem med att uppnå den, nu når man den rejält i förtid. Skattehöjningen, i kombination med den påtalade prismekanismen enligt brittisk modell, garanterar närmast det.
Det finns ändå de som har mer bråttom än så. Enligt diskussionerna de senaste veckorna verkar det finnas krafter, främst inom De gröna, som skulle vilja lagstifta om ett förbud mot bränntorven, på samma sätt som med stenkolen och det fort. Och visst, vill man prompt göra det, så börjar det ju nästan bli komiskt bråttom.
Låter man nämligen tiden ha sin gång, prissättningen av utsläppsrätterna göra den verkan den är tänkt att göra samt användarna ersätta sin teknologi med annan på ett naturligt sätt så kanske man plötsligt står där utan någonting att lagstifta om. Det var kanske nu i själva verket i sista minuten för De gröna och Maria Ohisalo för att kungöra det här som en betydelsefull politisk seger.
Den årsproduktion av torv på femton terawattimmar som vi hade i Finland ännu 2018 lär minska till tre redan 2025. Det här enligt samma utredning av AFRY Management Consulting. Alla inser att om årsproduktionen ligger på tre terawattimmar så kan inte utsläppen längre vara ett problem av särskilt stor magnitud. Med en så pass liten omfattning blir också branschen i sig oattraktiv för företagare.
Vapo har börjat satsa allt mer på odlingsunderlag och strö. Torven är ett bra odlingsunderlag och det bästa med den är att när man odlat klart, det vill säga använt den till slut, så står man där med en naturlig och återvinningsbar vara. Vapo ska dessutom bygga Nordens första aktivkolfabrik i Ilomants.
Det finns en förnuftig framtida användning av torven, men mätt i volym och sysselsättning handlar det om någonting mycket mindre än vad bränntorven inneburit. Därför krävs det så småningom sysselsättnings- och omställningsåtgärder för företagarna inom branschen.