Jan Lönnroth och Peter Lindström från Kimito hör till de 800 som deltog i krismötet i Somero. Enligt dem var det höga deltagarantalet en stor positiv överraskning, men resultaten lär nog vänta på sig. Dessutom bör odlarna inse att överproduktionen är ett problem.
– Läget är ju ganska besvärligt, därför intresserar det att komma hit och lyssna. Många bra anföranden och tankar om hur man skulle kunna greja till det. Bra publicitet fast det nu inte skulle leda till något på kort sikt, kommenterar Jan Lönnroth lugnt då mötet tagit slut och folkmassan börjat strömma mot utgångarna.
Lönnroth är spannmålsodlare i Kimito där han säger att de flesta gårdar redan har en väldigt bra produktionsspridning och därmed inte nödvändigtvis är lika illa ute som på andra håll.
– Vi har redan tagit med många olika växter i växtföljden som proteingrödor, oljeväxter, sockerbetor, kummin och koriander. Men många väntar väl att de andra odlarna ska minska på spannmålsodlandet, och det måste ju minska.
Enligt Lönnroth är det visserligen ett faktum att stödnivåerna sjunkit, men samtidigt frågar han sig hur mycket en tidigareläggning av stödutbetalningen verkligen hjälper så länge produktionen och konsumtionen inte är i balans.
– Men visst framfördes många bra förbättringsförslag idag. Jag tror ändå de är mera på lång sikt – någon snabbhjälp kommer nog inte. Tankesättet måste lite ändra, och säkert tar det några år förrän vi börja känna av effekterna av åtgärderna.
Växtodling, inte spannmålsodling
Peter Lindström är likaså från Kimito där han enligt egen utsago uttryckligen inte bedriver spannmålsodling, utan växtodling.
– Jag brukar försöka ha drygt en tredjedel proteingrödor. För tillfället odlar jag bondböna och oljeväxter samt maltkorn, vete och havre.
Lindström är nöjd över mötet och att så många kommit på plats.
– Åtgärdslistan är säkert också riktigt bra, men huruvida den hämtar med sig något återstår att se. Hoppeligen blir åtminstone nästa CAP-plan bättre än den nuvarande.
Han hoppas också på en förändring inom branschen.
– Man borde få odlingskåren att inse att man måste minska på spannmålsarealen, skeppa ut eller helt enkelt lägga en del i grönträda för att åstadkomma en förändring.
Själv anser han sig ha gjort det som göras kan på den egna gården – och det har även de flesta andra i grannskapet.
– Lite stolthet får man väl därför känna över Kimitoön.