Krismöte i Somero samlade 800 bönder

Under måndagen ordnades ett krismöte i Somero. Under knappa fem timmar dryftades växtodlingens trängda situation av de 800 närvarande som omfattade främst bönder, men även politiker, tjänstemän och branschfolk. Talturerna böljade mellan skarpsynta analyser, stickande polemik och jovialiskt berättande, men budskapet stod klart: måttet börjar vara rågat.

Redan vid infarten till parkeringsplatsen i Somero skvallrade antalet bilar om att böndernas krismöte dragit till sig en stor mängd intresserade och oroade från olika delar av landet. Antalet närvarande kom under dagen att uppgå till över 800 och stolarna i salen tog snabbt slut.

– Vi befinner oss i en verklig växtodlingskris, vilket det här tillfället visar klart och tydligt. Marknaden beter sig väldigt obehagligt, kostnaderna springer iväg och stödnivån sjunker.

Så inledde jordbrukare Mikko Lindberg växtodlarnas krismöte i Somero under måndagen. Lindberg fungerade som mötets ordförande och önskade sig en god debatt av de närvarande – vilken infriades i form av både passionerade tal, diskussion och polemik.

Växtodlarna ignoreras

– De hotbilder som diskuterades för 30 år sedan har besannats till 100 procent, fortsatte Juha Raininko, som är växtodlare i Lundo.

Han pekade på att rekordskörden, ändringar i stödutbetalningarna och bankernas striktare kreditgivning skapar en giftig treenighet för växtodlingssektorn. Samt att jord- och skogsbruksministeriet och MTK är inkapabla att tackla situationen, medan Atria, HK och Valio sätter tonen för jordbrukspolitiken.

– Jag undrar varifrån MTK:s och ministerns hat mot växtodlare kommer, det kan redan kallas rasism. Om ingenting ändras kan den yngre generationen omöjligt fortsätta med växtodling i Finland. Enligt den uppfostran jag fått är man är rättvis, ärlig mot sig själv och leker inte med maten.

En synbart förargad Mikko Pyhälä tog därefter sin talartur i akt genom att ge MTK än mera bitter kritik.

– Maaseudun Tulevaisuus har inte på åratal behandlat växtodlingens utmaningar. När problematiken sedan lyfts fram i en ledare är det den dumma odlaren som beskylls för att odla för mycket spannmål.

Pyhäläs replik väckte stort bifall hos de närvarande.

– Stöden kan och bör betalas ut tidigare. Alla förstår att när man inte behöver sälja spannmål direkt vid tröskningen så måste uppköparna betala bättre vilket stabiliserar spannmålsmarknaden.

Ytterligare applåder följde.

Följande talare föreslog att problemen med handelns private label-produkter kunde lösas genom att ta inspiration från musikbranschen, vilket likaledes bemöttes med handklappning.

– Inom den sektorn finns Teosto-licensavgifter som betalas vid användning av någon annans musik. Inom vår sektor får vi inga innovationer eftersom de som skapar innovationerna inte gagnas av dem. Handeln bör betala dem som har gjort produktutvecklingen, inte erövra deras arbete.

Politikerna fick sig en känga

Under de fria talturer som följde därefter kom Sami Yli-Rahnasto från Södra Österbotten att inleda med att kritisera den förra regeringen för fatala misstag som nu syns i stödpolitiken.

– Marins regering och de dåvarande jord- och skogsbruksministrarna misslyckades totalt i CAP-förhandlingarna. Det här får inte hända på nytt.

Yli-Rahnasto fick stöd för sin analys, men riktade även kritik mot den egna kåren.

– Vi är ett för lätt gäng, vi är flitiga och plikttrogna och gör som vi blir tillsagda. Det här måste få ett slut. Vi måste organisera oss på nytt.

En äldre växtodlare uttryckte sitt missnöje med att den nuvarande regeringen inte lyckats ändra kursen. Han krävde att jord- och skogsbruksministern borde få sparken, vilket bemöttes med rungande applåder.

Kalle Mikkola poängterade för sin del att det behövs allt större inkomster för att driva de växande jordbruksföretagen.

– Om pengarna inte kommer från marknaden så är det onödigt att tro att de kommer från stöden. Försök att vakna upp – marknaden måste korrigera sig, annars är det slut med det finska jordbruket senast om 15 år.

En annan kommentar följde i samma spår.

– Här talas det om att få stöden någon månad tidigare. Om det här faktiskt är avgörande så är vi nog helt luspanka.

Branschorganisationerna gav sin syn

Även branschens organisationer kom till tals under mötet. Sari Peltonen från ProAgria höll ett anförande där hon beskrev den ekonomiska situationen inom växtodlingen som ”tröstlös”.

– Med de här priserna går företagarinkomsten på minus för växtodlarna. Samtidigt ser vi stora skillnader mellan den fjärdedel av gårdarna som klarar sig bäst och de som klarar sig sämst. Nu behöver vi kloka beslut både ute på gårdarna och inom hela kedjan.

Minna Oravuo ansvarar för spannmålsuppköp på Raisio. Hon poängterade att både odlare och uppköpare gagnas av en stabil och förutsägbar marknad. Enligt henne är 80 procent av det spannmål som Raisio använder kontraktspannmål.

– Vi gör endast kontrakt enligt vad vi behöver under ett år och efter det gör vi inga fler kontrakt. Det är det enda sättet att få spannmålsbalansen i ordning, att endast odla enligt efterfrågan.

Jyrki Lepistö som är verkställande direktör på Hankkija tog sig därefter an frågan om de låga priserna, och pekade på världsmarknaden som den mekanism som fastställer priset även i Finland.

– Hankkija kan inte köpa spannmål bara för att ha i förråd. Det vi ser nu är ett globalt problem. Det man kan göra på gården är att fundera på vad man odlar och binda sina priser.

Även banksektorns representanter hade inbjudits till mötet för att belysa de kreditgivningsproblem som blivit märkbara inom jordbruket.

– När banken bedömer gårdens situation kollar vi i första hand kassaflödet, och om kostnaderna inte kan täckas uppstår det problem. Jag råder er även att kontakta banken möjligast fort om ni märker att ekonomin börjar svikta, framförde Anu Pirttilä, som är finansieringschef för lantbrukskunder i Somero Sparbank.

Inne på samma linje var även POP Pankkis verkställande direktör Timo Kalliomäki.

– Vi kollar helt kallt på lönsamheten, likviditeten och betalningsförmågan. Vi kan inte komma runt detta eftersom den allt striktare regleringen förpliktigar oss.

Regeringens hälsning – och SLC:s

Även statsmaktens representanter fanns på plats. Riksdagsledamöterna Ritva ”Kike” Elomaa och Arto Satonen representerade regeringen.

Elomaa har sedan juni varit ordförande för riksdagens jord- och skogsbruksutskott där även Satonen sitter som ersättare. Elomaa intygade att utskottet tar problemen på väldigt stort allvar, och att jordbrukets framtid är något både politiker och branschen i sig måste strida för inför nästa CAP-plan.

Den bortresta jord- och skogsbruksministern representerades av sin statssekreterare Päivi Nerg, som erkände en viss olust med att stiga upp i talarstolen. Därmed satte hon ord på den känsla av vanmakt som myndigheternas representanter utstrålade under mötets gång.

– Jag uppskattar att ni talar klarspråk och ni har rätt i mycket. Samtidigt måste jag säga att vi jobbar hårt för jordbruket och uppskattar växtodlarna. Den nuvarande regeringen har dock i sin famn fått en CAP-plan som begränsar vårt spelrum avsevärt.

Även jord- och skogsbruksministeriets kanslichef Pekka Pesonen poängterade att den byråkratiska bördan och arrangemangen på EU-nivå är betungande, medan den ansträngda offentliga ekonomin sätter begränsningar på hemmaplan.

Pesonen lovade dock att samarbetet med Livsmedelsverket görs enligt bästa förmåga och för jordbrukets väl.

Också MTK och SLC framförde sina hälsningar till mötet. SLC:s ordförande Mats Nylund lyfte fram behovet av producentorganisationer inom spannmålssektorn, samt uppmanade odlarna att följa med marknaden och nyttja de pengar som trots allt finns inom stödsystemet.

– Det här mötet visar att vi har kollektiv makt. Här har också SLC och MTK ett ansvar, och vi kan påverka när vi agerar tillsammans.

Mötet ställer åtta krav för jordbrukets väl – annars bör ministern avgå

Som en avslutning på böndernas krismöte i Somero presenterades en lista med åtta krav på åtgärder för att förbättra situationen inom branschen. I november kommer även ett mera ingående dokument bestående av 12 punkter att presenteras för jord- och skogsbruksministeriet.

Kravlistan ser ut så här:

1. Förskotten på åker-, produktions- och miljöstöd (75 %) ska i fortsättningen betalas till jordbrukarna senast i början av augusti. Även i år måste utbetalningarna tidigareläggas.

2. Det åkerstöd på cirka 100 €/ha som flyttats från AB-området skall omedelbart återföras till jordbrukarna i området.

3. För att balansera marknaden skall ersättningen för specialgrödor fördubblas.

4. Ändringen av stödberättigandet för nyröjningar skall omedelbart upphävas, om de nödvändiga medlen inte permanent läggs utanför jordbruksbudgeten.

5. Alla säkerhetsundersökningar och andra analyser av importerad spannmål och importerad mat skall bekostas av importörerna i stället för skattebetalarna. Samtidigt skall mängden undersökningar mångdubblas.

6. För produkter som använder märkningen Gott från Finland skall ett krav på 95 procent inhemskt innehåll införas för växtbaserade produkter och djurfoder.

7. Gårdar skall beviljas långfristiga statligt garanterade lån med ränteunderstöd för grundförbättring av åkrar samt för ny- och ombyggnadsinvesteringar i byggnader.

8.  Stöden under den kommande programperioden skall i större grad riktas via åkermark och produktion av åkerprodukter. Det grundläggande inkomststödet måste höjas avsevärt, även på bekostnad av åtgärdsstöden. Detta stöder i hög grad husdjursproduktionen och möjliggör lönsam växtodling på lång sikt.

9. Om jord- och skogsbruksministern inte omedelbart kan inleda de föreslagna korrigeringarna, måste ministern avgå.

Läs också: ”Glädjande med så många på plats – men spannmålsarealen måste minska”