Under sommaren och hösten har det skett flera vargattacker på får i Närpes. Den senaste i raden för två veckor sedan är den värsta hittills, då Mathias Antfolk förlorade nästan fyrtio djur. Hur kan det få fortsätta på det här viset? frågar han sig.
För nästan exakt två veckor sedan fick fårproducenten Mathias Antfolk ett samtal. Ett samtal ingen husdjursproducent vill få. En fiskare ute i Rangsby skärgård hade sett ett får stå paralyserad på en sten och stirra rakt ut över havet.
– Det är inte ett normalt beteende, så jag åkte direkt ut till holmen och när vi närmade oss såg jag att det hade blod på nosen. Det hade blivit rivet och lite längre in mot strandkanten såg vi flera döda får, och ett som vandrade omkring med inälvorna hängandes utanför.
– Då förstod vi direkt att det var frågan om en vargattack och det var bara att åka tillbaka och hämta transportbåten och geväret för att avliva de som var värst skadade, berättar Antfolk.
Av de cirka sextio fåren som betat på holmen är 23 vid liv. 28 djur dödades av vargen och några av dem tvingades han själv avliva på grund av för svåra skador. Tio av dem är försvunna.
– Jag har pratat med kolleger som drabbats av vargattacker och var beredd på hur det det kan gå. Vi vill att fåren ska få beta på holmarna och det medför en risk, men jag tänkte att vi klarar oss ändå. Men nu var det min tur och jag kan säga att det var flera gånger värre än jag trodde det skulle vara, säger han.
Hemsk syn på holmen
Hur menar du?
– En attack påverkar en på så många olika sätt. För det första var det en hemsk syn att se alla skadade och svårt rivna får som plågas. Mitt i den chocken väntar också otroligt mycket jobb med att först ta hem alla djuren och sedan reda ut vilka som kan klara sig.
– Medicineringen medför också mycket jobb och det administrativa arbetet har jag inte ens kommit igång med. Det är mycket blanketter som ska ifyllas för att få ersättning för skadorna. Sedan återstår det att se hur många som klarar sig för en del har mycket svåra sår och risken finns att de blir infekterade, svarar han.
Fåren som betade på andra holmar i närheten hade inte drabbats. Men på grund av attacken tvingades han nu ta hem alla övriga får som varit på bete i sommar. Nu är alla hemma vid driftcentrum i Fagerö i Närpes.
– Jag hade kunnat ha dem ute på bete en stund ännu, men nu får jag i stället börja utfodra med balar.
Antfolk odlar också spannmål och att han hade hunnit bli klar med tröskandet ser han som tur i oturen.
– Den värsta arbetstoppen var förbi, men de senaste veckorna har jag inte hunnit med mycket annat än att reda upp det här. De skadade fåren ska hållas skilt så jag har bättre uppsikt, så en stor del av arbetstiden går åt det här nu.
Systemet är för krångligt
Det som Antfolk funderar mycket på sedan attacken är hur situationen får fortgå år efter år.
– Med nuvarande system är det nästan omöjligt att åtgärda problemvargar trots att dispens för skyddsjakt beviljas. Det är för krångligt att hitta rätt varg och därför misslyckas oftast jakten. Det är huvudlöst att vi trots upprepade vargattacker runt om i landet fortfarande har samma problem, säger han.
Vilka tankar har du om det blir möjligt med licensjakt på varg redan under nästa år?
– Det är ett steg i rätt riktning och jag vet vi har politiker som jobbar för vår sak. Men jag tror ändå vi behöver bättre verktyg för att få bort problemvargar snabbt. Sedan är ju frågan om hybrider en skild sak för sig.
Har du någon hälsning till politikerna?
– Det måste bli en ändring snabbt så att det blir lättare att åtgärda problemvargar som rör sig i byar. Jag förstår faktiskt inte varför det är så invecklat. Jag vet inte vem jag ska beskylla situationen för. Är det en organisation, EU eller politiken i allmänheten? Men tydligen ska det ännu bli mycket död innan vi löst problemet. Blir följande steg att ett barn skadas eller får sätta livet till? frågar han sig.
Hotfulla situationer har förekommit
Sannolikheten för vargattacker på människor är liten. Men han förnekar inte att det som småbarnsförälder medför en känsla av otrygghet att veta att det bevisligen finns flera vargar som rör sig i byarna i Närpes och på andra håll i landet.
– Speciellt när det blir mörkare på höstarna så vet man aldrig om och när en varg hoppar upp på vägen när ett barn står och väntar på skolbussen. Börjar barnet springa finns risken för att jaktinstinkten slår till. Det kan mycket väl uppstå hotfulla situationer, säger han.
Antfolk nämner att det på senare tid förekommit hotfulla situationer i Närpes.
– I somras var det en varg som uppträdde hotfullt mot en cyklist vid ett part gånger och nyligen har människor med hund förföljts av orädda vargar. Det kan inte få vara så här.
Trots att han och sambon försökt undvika att diskutera vargen med barnen Livia och Lias, har vargattacken av naturliga skäl inte undgått dem.
– Vi har inte berättat så mycket om attacken, men de vet att vi har drabbats. De frågar om vi lagt in fåren till natten och låst dörren så att vargen inte kan komma in i ladugården. De har ständigt en känsla av otrygghet på grund av det som skett, berättar han.