När Ryssland inledde fullskaligt krig mot Ukraina den 24 februari behövde jordbrukaren Karl ”Kalle” Åberg i Ingå inte fundera länge. På stående fot erbjöd han husrum åt alla de ukrainare som någonsin jobbat hos honom. Också deras barn och familjemedlemmar var välkomna.
Bakom Kalle Åbergs spannmålstork i Flyth i Ingå finns två radhuslängor. Vid trappan trängs en hel rad med cyklar i olika storlekar och på gården finns en trampolin för barnen att hoppa på.
Det ena huset är kamouflagefärgat och påminner mest om en militärbas. Tanken är inte långsökt: radhuslängorna är hopmonterade baracker som tidigare tjänstgjort på militärområdet i Obbnäs. Dem skaffade Kalle Åberg för tre år sedan för att inhysa arbetare för jordgubbssäsongen.
Åberg har omfattande jordgubbsodlingar som kräver gott om arbetsfolk under den några veckor långa säsongen. I över tio år har han anlitat bland annat ukrainska arbetare av vilka en del återvänder flera år i rad. Nu såg situationen plötsligt helt annorlunda ut.
– Det tog nog hårt att se vad som hände, säger Åberg om februarimorgonen då invasionen inleddes.
Han satte sig ner och skrev meddelanden till dem han hade kontaktuppgifter till. Genom sociala medier spreds informationen om att tidigare och nuvarande arbetare kunde få husrum hos Åberg i Ingå.
I dag bor 42 personer i radhuslängorna på Flyth. En stor del kommer från trakten kring Uman i centrala Ukraina. Flera av dem är kvinnor som tidigare jobbat på gården, men skillnaden är att deras män är hemma i Ukraina och försvarar sitt land eller odlar mat för sina landsmän i krig.
Bland familjerna finns barn i olika åldrar och en del av dem har redan lärt sig behjälplig finska. De har gått i finskspråkig skola i Ingå och har också möjlighet att delta i dagsläger i anslutning till skolan så här i början av sommarlovet.
Säljer bär på torget
En del av de vuxna har redan på olika sätt deltagit i arbetet på gården, men eftersom jordgubbsäsongen är kort har det hittills varit frågan om mer eller mindre konstgjorda jobb för att hitta sysselsättning och få annat att tänka på än kriget i hemknutarna.
Kateryna Chevchuk möter i radhusdörren och även om vi inte har ett gemensamt språk erbjuder hon sig genast att koka kaffe. Hon var en av de första ukrainarna som kom till Åberg efter invasionen. Hon körde från Ukraina med egen bil.
Ett av hennes barn saknade identitetsbevis och det var oklart hur de kunde ta sig med färja över till Finland. Åberg befann sig då i Estland och kontaktade rederiet som fick bakgrundsinformation och visade upp en sällan skådad välvillighet.
– När de kom till gränskontrollen möttes de av en tjänsteman som välkomnade dem ombord och erbjöd gratis middag på båten.
Hon ska strax iväg till Ingå kyrkby för att sälja bär och t-skjortor med ukrainatryck. Åberg betalar lön för hennes arbete, men intäkterna från t-skjortorna går direkt till de ukrainska familjerna.
Att ordna uppehälle för tiotals personer är givetvis inte gratis och tanken är att så snart jordgubbssäsongen kör igång på allvar ska var och en stå för sitt uppehälle bäst de kan.
– Det är nog meningen att vi återgår till business as usual sen, säger Åberg och hänvisar till kostnader för mat, elektricitet och avlopp som arbetarna vanligen står för själva.
Åberg lyfter ändå på hatten för all den hjälpanda som finländarna visat i den här krisen. När han själv på sociala medier meddelade vad folk eventuellt kunde ställa upp med var välviljan överväldigande.
– Det kom folk med saker hela tiden. Det var nästan för mycket. Nu är frysen fylld av kött och alla har vad de behöver. Folk ringer mig och frågar om de kan stå för räkningen för slambrunnstömningen, säger Kalle Åberg.
Han blev själv överraskad över hur mycket medkänsla finländarna har visat i den här situationen.
– Det förvånade mig faktiskt hur hjälpsamma folk är. Jag hade tänkt att det skulle vara på samma sätt som förra gången det kom flyktingar, men nu har folk verkligen bjudit till, säger Åberg.
Minskad jordgubbsodling
Ukrainare har nu under kriget rätt till tillfälligt skydd i Finland. Tillfälligt skydd är snabbare och enklare än asylprocessen och ger tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster. Personer som ansöker om tillfälligt skydd har rätt att börja arbeta direkt.
Av finska staten erhåller de 300 euro per månad. Pengarna räcker bra så länge det endast är färskvaror som behöver införskaffas. I radhusköket i Flyth tillreder de ukrainska kvinnorna stora omgångar av mat som räcker åt alla.
Det är ändå en hel del mat som går åt i ett hushåll på drygt 40 personer. Dessutom ligger Flyth inte direkt centralt nära butiker utan Åberg har också försett gänget med en gammal bil som de kan använda för att ta sig till butik och torgstånd.
Själv har Åberg bantat ner sin jordgubbsodling från 28 till 12 hektar. Orsaken är inte enbart Ukrainakriget. Han har dessutom händerna fulla med spannmålsodling både i Finland och Estland.
– Jag hinner inte med allt. Det är ganska dålig lönsamhet på jordgubbarna och man kan inte höja priset hur mycket som helst även om insatserna blir dyrare, säger Åberg.
Beträffande årets jordgubbssäsong ser han tiden an och verkar inte oroa sig för att jordgubbarna blir oplockade. Vilka av ukrainarna som kommer att delta i arbetet är ännu oklart. Inom kort väntar Åberg tio nya arbetare från Belarus.
– Vi talar inte politik sen, har jag tidigare sagt när jag haft ukrainare och vitryssar här tillsammans.
Om inte annat så kan språket vara ett hinder. Ukrainarna talar inte mycket engelska.
– Alla utländska tv-program i Ukraina är dubbade så de kommer inte naturligt i kontakt med engelskan, säger Åberg.
Däremot är han mycket nöjd med deras arbetsvilja och förmåga och kommunikationen sköts i regel av Åbergs heltidsanställda Ruslan Klymyk som fungerar som arbetsledare för sina landsmän.
Ingen vågar tänka på framtiden
Åberg har själv slutat att följa med detaljerna kring kriget i Ukraina. Bilderna av de sönderbombade städerna lägger sig som tunga bördor på hornhinnorna.
Han försöker i stället erbjuda en någorlunda normal vardag med arbete och sysselsättning i lämpliga proportioner. Hur det ska gå om kriget drar ut på tiden vet han inte. I höst har han inget arbete att erbjuda.
– Nog finns det plats på flyktingförläggningen i Esbo men inte tror jag att någon vill dit, säger han fundersamt.
Han vill inte bli hjälteförklarad på grund av att han ställt upp så välvillig, men han tillstår att han redan i många år haft ett intresse för bistånd och hjälparbete inom just jordbrukssektorn. Från studietiden och senare har han erfarenhet av diverse biståndsprojekt i olika delar av världen.
– Jag gör bara det jag kan. Jag blev så upprörd över attacken mot Ukraina att jag tänkte att om jag kan hjälpa 42 personer så betyder det redan något. De fungerar ju inte om alla bara säger att vi inget kan göra.
När han funderar ett steg vidare tänker han sig att det i framtiden, när det någon dag blir fred igen, kommer att vara svårt att locka ukrainare att komma och jobba till Finland.
– Det kommer att skuffas otroliga mängder pengar till återuppbyggnaden av landet och finnas jobb där åt alla som vill ha ett, gissar Åberg.
