Växtförädling med gensaxen borde godkännas inom den ekologiska odlingen i EU. Uthållighetsmålen i kommissionens jord- till bord-strategi och den gröna given är inte möjliga att nå utan modern bioteknik, understryker tyska forskare.
Ett internationell forskarteam med anknytning till de tyska universiteten i Göttingen och Bayreuth har fördjupat sig i problematiken. Forskarna hänvisar till EU-kommissionens nya strategier för jordbruket.
Kommissionen förutsätter att det ekologiska jordbruket ska utvidgas till 25 procent av odlingsytan fram till 2030. Detta kommer inte att vara möjligt utan resistenta grödor som förädlas med hjälp av grön genteknik, d.v.s. gensaxen, invänder forskarna.
Enligt forskarna är produktiviteten inte tillräckligt hög inom den ekologiska odlingen. Utan gensaxen skulle ett utvidgat ekologiskt jordbruk bli ett steg bakåt med avseende på hållbar odling. Det beror på att utbytet av ekologisk odling är mindre.
EU-lagstiftningen begränsar ramarna
I dag begränsar och förbjuder EU-lagstiftningen tillämpningen av nya biotekniska processer inom växtodlingen. Detta gäller i synnerhet den så kallade genredigeringen, där gensaxen kommer till användning. Detta är problematiskt.
Ett försök att utvidga det ekologiska jordbruket med dagens restriktioner kan minska den hållbara odlingen i stället för att generera en ökning, varnar forskaren Kai Purnhagen, som är professor i livsmedelsrätt vid universitetet i Bayreuth.
Forskarna föreslår att EU ändrar sin lagstiftning så att gensaxen kan tillåtas inom den ekologiska odlingen. Detta skulle samtidigt främja den ekologiska odlingen i största allmänhet, också på en global nivå.
Ekologiskt jordbruk på lokal nivå främjar miljö- och artskyddet. Nackdelen är en lägre avkastning i jämförelse med konventionellt jordbruk, konstaterar forskarna. Det krävs mer mark för att producera samma mängd livsmedel med likvärdig kvalitet.
Eftersom den globala efterfrågan på mat ökar, skulle ett utvidgat ekologiskt jordbruk i EU samtidigt förutsätta en motsvarande utvidgning av odlingsarealen annorstädes i världen. I så fall kan miljökostnaderna allt som allt bli större än motsvarande miljöfördelar i EU.
Detta beror på att omvandling av naturområden till åkermark är en av de viktigaste drivkrafterna för global klimatförändring och artförlust, framhåller rapportens medförfattare Matin Quaim, som är professor i agrarekologi vid universitetet i Göttingen.
En kombination av ekologiskt jordbruk och nya bioteknologiska processer kan ge en chans att lösa detta dilemma. Gensaxen ger unika möjligheter att gestalta en mer hållbar produktion av livsmedel och förbättra både kvalitet och livsmedelssäkerhet.
Med hjälp av gensaxen är det dessutom möjligt att utveckla robusta växter som levererar en högre avkastning med mindre gödselgivor, framhåller rapportens andra medförfattare Stephan Clemens, som är professor i växtfysiologi vid universitetet i Bayreuth.
Giftig koppar i ekojordbruket
Det går också att utveckla och odla ekologiska svampresistenta växter som växer och trivs utan tillsats av koppar. Koppar är giftigt för organismer i jord och vatten, men får trots detta användas i ekojordbruket.
Matin Quaim är övertygad om att ekologiskt jordbruk och gensaxen skulle komplettera varandra. En sådan kombination kan i hög grad bidra till både lokal och global hållbarhet. Men detta skulle förutsätta lagändringar på EU-nivå.
För närvarande saknas en politisk majoritet för detta inom EU eftersom många ser kritiskt på gentekniken, konstaterar Purnhagen. Han hoppas emellertid på en bättre kommunikation om gensaxen framöver.
Purnhagen är den ledande författaren av studien ”Europe´s Farm-to-Fork Strategy and its commitment to Biotechnology and Organic Farming: Conflicting or Complementary Goals?”. Studien har publicerats i tidskriften ”Trends in Plant Science”.