Torv används allmänt som strö, men inom fem år förväntas försäljningen av torvströ halveras. Om prognosen förverkligas behövs ersättande strömaterial akut. Situationen försvåras av att det är brist på två andra vanliga strömaterial, kutter- och sågspån, vars användning styrs mot energiproduktion.
Naturresursinstitutet har nyligen publicerat en utredning om olika strömaterial. Utgångsläget var tillgången och användningen av strömaterial i dag och framtidsperspektivet fem år.
I utredningen konstateras att förutom att trygga tillgången av strömaterial bör också kostnadsinverkningarna beaktas. Ströet har en betydande roll för djurets välmående och hälsa och delvis även för livsmedelshygienen, så det går inte att ge avkall på tillräcklig och fungerade ströning. Därför är det i diskussionerna om ströförsörjningen ytterst viktigt att också beakta ströningens kostnader.
För att säkerställa ströförsörjningen i alla lägen måste man enligt undersökningen i första hand trygga tillgången av dagens strömaterial, åtminstone tills det finns fungerande och prismässigt konkurrenskraftiga alternativ. Det tar år att få ut nya strömaterial på marknaden, och detta får inte leda till en situation där djurens välmående lider eller där husdjursproduktion och i förlängning livsmedelsproduktion läggs ner som en följd av sämre tillgång och högre priser på strömaterial.
Utredningen baserar sig på litteratur, officiell statistik, expertbedömningar och två enkäter. Den ena enkäten besvarades av husdjursproducenter och aktörer inom hästsektorn, den andra av aktörer som tillverkar, säljer eller förmedlar strö.
Svårt hitta alternativ till torv
Valet av strömaterial är alltid gårdsvist, och det är fråga om en helhetslösning som påverkas bland annat av de egenskaper som krävs av ströet i olika situationer.
Torv är det mest kritiska strömaterialet vid broileruppfödning. Enligt utredningen är det svårt att hitta ett ersättande strömaterial som skulle trygga fjäderfänas goda fothälsa och en antibiotikafri produktion. För nöt, häst, får och svin finns strömaterial som kompletterar eller ersätter torv. För dessa är ändå tillgången en kritisk fråga, eftersom det redan nu är brist på en del material.
I dagsläget används cirka 1,32 miljoner kubikmeter torv som strö i djurstall, om fem år förväntas användningen ha sjunkit till 0,71 miljoner kubikmeter. Det finns just inga strötorvslager, i praktiken säljs torven som bärgats föregående sommar innan följande torvsäsong. Situationen är särskilt kritisk om det blir en regnig sommar som begränsar torvupptagningen och produktionen blir under det genomsnittliga.
Strötorv bärgas från torvmossens ytligare lager, och skiljer sig till konsistensen från den mörkare bränntorven, som finns djupare i torvmossen. Därför leder minskad användning av bränntorv inte till ett ökat utbud av förmånlig strötorv på marknaden, tvärtom. Forskarna har nämligen beräknat att torvbrytningens lönsamhet kommer främst från försäljning av bränntorven. Om man enbart bryter torvmossens ytskikt, alltså torv som lämpar sig som strö, fördubblas produktionskostnaden för den ljusa torven.
Halm kunde utnyttjas mångsidigare
Av åkerbiomassorna är halm det mest kända och allmänt använda strömaterialet, men dess potential är ännu delvis outnyttjad i Finland. På basen av spannmålsarealen och medelskördarna 2012-2022 finns det potential att producera i medelsnitt 2,4 miljarder kilo halm per år i vårt land.
Att öka användningen av halm för ströändamål innebär större bärgningsarealer än i dag och också längre transporter.
Växtsäsongens väderleksförhållanden inverkar stort på tillgången av halm, då vädret påverkar spannmålsskördens storlek och halmbärgningen. Dessutom behöver spannmålsgårdarna halm för att tillföra organiskt material i åkermarken, så det är inte en långsiktig och hållbar lösning att bärga all halm, i fall halmen inte återförs i åkern till exempel i form av strögödsel.
Det är med andra ord bara en del av den potentiella halmskörden som kan användas som strö.
Användningen av halm som strö kunde ändå ökas både genom samarbete mellan gårdar och genom storskalig kommersiell verksamhet. Som exempel på halm i kommersiell skala är halmpellets, av vilket nästan all pellets för ströändamål i dag importeras. Halmpellets används mest som strö för hästar, och pelletsen importeras främst från de baltiska länderna men även från Mellaneuropa.
Den ökade konkurrensen om material för energiproduktion har på senare tid höjt priset på halmpellets, och på vissa håll rådet pelletsbrist. Forskarna anser därför att det kunde finnas en marknad för inhemsk halmpelletsproduktion.
Gödsel som strö
Sväm- och torrgödselns potential som strömaterial är i flera avseenden outnyttjad. Att separera gödseln som produceras på gården till strö är efter startinvesteringen förmånligt. Att utnyttja gödsel som strö kan också främja gårdens självförsörjning.
I dag används från svämgödsel separerad torrsubstans som strö endast för nöt. Att utnyttja separerad gödsel för andra djurslag än nöt skulle kräva forskning.
Om användningen av gödsel som strö utvidgas, är förutsättningen att en tillräcklig kvalitet upprätthålls i alla förhållanden. Forskarna anser att det finns skäl att göra upp tydliga anvisningar för användningen av gödsel som strö för att minimera livsmedelshygieniska risker och djurhälsorisker. Här hänvisar man till Storbritannien, där sådana anvisningar gjorts.
Den hygieniska kvalitetens betydelse betonas särskilt i fall där separerad gödsel förmedlas mellan gårdarna.
Biomassa från skog och våtmarker
Sidoflöden från virkes- och sågindustrin, särskilt kutter och sågspån, är betydande strömaterial, och tillgången på dessa som strömaterial bör tryggas. Det här har framhävs särskilt under det senaste året, när konkurrensen om dessa material ökat.
Användningen av också andra som strö lämpade sidoströmmar från industrin borde främjas, vilket även skulle stödja den cirkulära ekonomin. Exempel på sådana sidoströmmar är skogsindustrins slamprodukter.
Naturliga material som sand, vass, rörflen och kaveldun kunde också utnyttjas i högre grad som strö. I utredningen föreslår man ströodling som ett sätt att öka produktionen av strömaterial.
Växter som lämpar sig för ströodling är till exempel rörflen och vide. Ökad våtmarksodling möjliggör också produktion av kaveldun, även rörflen passar på våtmarker. En ökad ströodling skulle dock kräva incitament och en fungerande marknad.
Sammanfattningsvis konstateras att alternativ som i dag utvecklas och testas kan vara lösningar för framtidens ströförsörjning, men det krävs både forskning, modiga investeringar och tid innan dessa lösningar kommer ut på marknaden. Därför är det viktigt att trygga tillgången av nuvarande strömaterial, särskilt strötorv.
I utredningen föreslås en gemensam vägkarta för ströbranschens aktörer, där man gör konkreta planer på kort och lång sikt för hur man tryggar en hållbar ströförsörjning.