Naturresursinstitutet Luke följer upp granbarkborren på olika håll i landet – men inte i Österbotten. Därför placerar skogsvårdsföreningen ut egna fällor på tre områden i landskapet för att få en bild av förekomsten.
– Se där, det har redan fångats in granbarkborrar. De ligger där på botten av kärlet, säger Jami Pirttimäki, fältchef för Skogsvårdsföreningen Österbotten.
Vi befinner oss i Kristinestad på en yta som nyligen har avverkats. På ytan har skogsvårdsföreningen placerat ut tre fällor i en triangel med syfte att följa upp förekomsten av granbarkborre under sommaren. Fällor har också placerats ut i Petalax och i Nykarleby.
– Den här undersökningen är ett komplement till Naturresursinstitutet Lukes uppföljning. Luke har cirka fyrtio fällor i de mellersta och södra delarna av landet, men inga i Österbotten. På fullmäktiges initiativ gör vi nu en egen uppföljning eftersom Luke saknar resurser att ha fällor här, förklarar Pirttimäki.
Granbarkborren, en skalbagge, är inte ännu ett stort problem på de här breddgraderna. Men i takt med att det blir längre varmare och torra somrar ökar risken för stora angrepp också i Österbotten.
– Tidigare kunde det vara massförekomst av granbarkborre två år i rad, men nu räknar Luke med att massförekomst kan pågå i tre till fem år. Så förekomsten ökar hela tiden och i Tyskland och i södra Sverige är insekten redan ett stort problem, berättar han.
Massförekomst blir vanligare
Med massförekomst menas att värmesumman är tillräckligt hög för att granbarkborren ska föröka sig två gånger under samma sommar. Vid 700 daggrader kommer den första generationen och vid värmesumman 1.150 kommer den andra, enligt Lukes beräkningar.
– Vi förväntar oss att risken för angrepp av granbarkborre kommer att öka mycket fram till 2070. Dit är det 45 år, och det är ett ganska kort perspektiv inom skogsbruket. Plantskogarna i dag kommer att vara utsatta i framtiden, konstaterar Pirttimäki.
Granbarkborren förökar sig särskilt i vindfällen, i torra eller skadade granar och på ytor som nyligen har förnyelseavverkats. Därför sker uppföljningen med fällor på just kalhyggen med grandominerad skog i närheten.
– Om stammen blir stor kan de angripa levande och friska granar i närheten. Speciellt känsliga är granar invid ett kalhygge som försvagas av att de får en ljuschock. Därför är fällorna utplacerade just här, förklarar han.
Hur går ett angrepp till i praktiken? Pirttimäki förklarar att granbarkborren borrar sig in i barken och lägger en larv. Den bildar i sin tur kanaler under barken som bryter trädets näringstillförsel, vilket leder till att granen slutligen torkar ut.
– I värsta fall kan en gran som angrips torka ut på en sommar, säger han.
Kan man se tecken på ett eventuellt angrepp?
– Man kan se hål där de borrat in sig och små spån vid roten. Granen kan också bekämpa på egen hand med kåda, så om det rinner kåda längs stammen kan det också vara tecken på angrepp. Slutligen syns det på att granen byter färg i toppen när de börjar torka, svarar Pirttimäki.
Mörkertalet kan vara stort
Det finns ingen anmälningsplikt av granbarkborre. Men enligt statistik från Finlands skogscentral avverkades förra året i Finland cirka 300 hektar till följd av insektsskador.
– Men mörkertalet är troligen mycket högre eftersom många som gör anmälan om användning av skog inte är medvetna om att de kan fylla i orsaken till avverkningen, säger Philip Wissander, skogsvårdsinstruktör i Kristinestad, som kommer att följa upp förekomsten med kollegan Victor Åstrand.
Fångsten mäts i milliliter. En milliliter motsvarar 40 granbarkborrar och riskgränsen är 15.000 granbarkborrar per uppsamlingsplats. Fällorna har inte som syfte att motverka massförekomst utan fungerar enbart som uppföljning.
– Fällorna ger oss en bild av läget. I fällorna finns själva lockmedlet som är feromoner. Granbarkborren utsöndrar feromoner när en gran angrips och det lockar andra att angripa samma träd, säger Pirttimäki.
Skogsägare kan förebygga massförekomst genom aktiv skogsvård och uppföljning i den egna skogen. Att åtgärda vindfällen snabbt är också ett bra sätt att inte skapa rätt förutsättningar för skalbaggen.
– Det är också viktigt att plantera gran på rätt mark så att man inte planterar på för karga marker, vilket kan leda till att granen torkar ut. Att plantera blandskog är också ett sätt att minska risken för angrepp, och att vi enligt skogsskadelagen måste transportera bort virke som avverkats före midsommar är också en positiv sak, förklarar han.
Ett annat sätt att försämra förutsättningarna för massförekomst är att öka mängden död torr ved i skogarna.
– Har man torra stammar som legat länge i skogen är det en fördel eftersom det där kan finnas naturliga fiender till granbarkborren, säger Pirttimäki.