PTT: Privatsektorn får en
allt större roll i tryggandet av
biodiversiteten i ekonomiskogar

Offentliga och privata aktörer har under de senaste decennierna byggt upp ett omfattande system för att trygga den biologiska mångfalden i ekonomiskogar. Åtgärder för att stödja biodiversiteten har blivit en etablerad del av skogsbruket, som ett resultat både av utbildning och en förändrad attityd inom sektorn. Särskilt under de senaste åren har den privata sektorn tagit en allt starkare roll i detta arbete, visar en utredning från Pellervo ekonomiska forskningsinstitut PTT.
 

– Den här utvecklingen har möjliggjort en övergång från ett reaktivt naturskydd till principer som bygger på skogarnas mångsidiga användning, ekologisk återhämtning och ett helhetsperspektiv på ekosystem, där ekonomiskogar ses som en del av lösningen för att trygga den biologiska mångfalden – inte som en del av problemet, säger skogsekonom Matti Valonen.

I utredningen – som finansierats av Finlands Skogsstiftelse – beskrivs de regelverk och självreglerande strukturer som har införts i Finland sedan 1990-talet i syfte att ta hänsyn till naturens mångfald i ekonomiskogar. Rapporten bygger på forskningslitteratur och expertintervjuer.

– Utredningen illustrerar den stora förändring som skett inom branschen under de senaste årtiondena, då man gått från enskilda åtgärder till ett mer heltäckande beaktande av biologisk mångfald. Det krävs ännu mer arbete för biodiversiteten, och förhoppningsvis uppmuntrar detta skogssektorn att fortsätta sitt arbete för mångfalden, säger Finlands Skogsstiftelses verkställande direktör Martta Fredrikson.

Skogsägarnas och skogssektorns roll har stärkts över tid

Beaktandet av den biologiska mångfalden i skogsbruket i Finland har ökat gradvis sedan slutet av 1980-talet. Detta har påverkats både av ökad kunskap och miljömedvetenhet samt av att principerna för hållbar utveckling fått starkare genomslag internationellt och nationellt.

På 1990-talet blev biologisk mångfald en del av den offentliga regleringen och riktlinjerna inom skogsbruket samt av de åtgärder som skogssektorn själv vidtog, bland annat genom utveckling av skogscertifiering och skogsvårdsanvisningar.

Under 2000-talet representerades ett nytt tänkesätt genom frivillighet bland skogsägare och ekonomiska incitament. Kompetensen hos skogsproffs och skogsägare stärktes genom utbildning och rådgivning.

Under 2010-talet gav en ändring i skogslagen skogsägare ökade möjligheter att ta hänsyn till den biologiska mångfalden i sin användning av skog, samtidigt som certifieringskriterierna skärptes.

På 2020-talet kännetecknas utvecklingen i allt högre grad av den privata sektorns förstärkta roll i arbetet med att trygga mångfalden.

Offentliga sektorn både reglerare och möjliggörare

Den offentliga sektorn har haft en tudelad roll, både som reglerande myndighet och som möjliggörare. Reglering har fastställt ramarna för skogsbruk och tryggat bevarandet av ekologiskt värdefulla områden.

Samtidigt har myndigheternas uppgift varit att förse skogsägare och andra aktörer med information, stöd och finansiering för att möjliggöra naturvård i privatskogarna.

– METSO-programmet är ett exempel på hur man vid sidan av reglering har utvecklat en modell som bygger på incitament och samarbete, och där flera förvaltningsområden är involverade i genomförandet. Programmet har haft starkt stöd från skogssektorn, säger skogsekonom Olli Korhonen.

Ökad kunskap och en attitydförändring har påskyndat naturvården.

Aktörer har tagit fram egna färdplaner

Utvecklingen under de senaste åren har särskilt kännetecknats av den privata sektorns ökade engagemang i att trygga biodiversiteten. Flera aktörer inom skogssektorn har tagit fram egna färdplaner för biologisk mångfald, och fokus ligger nu på att förverkliga dessa.

En viktig del i denna förändring har varit yrkesutbildningen inom skogsbruket, utbildningen för skogsfackmän och rådgivningen till skogsägare. Den ökade kunskapen och förändrade attityder inom sektorn har gjort naturvården till en integrerad del av hållbart skogsbruk. Skogslagens valfrihet har samtidigt gjort det lättare för skogsägare att agera enligt sina egna mål när det gäller att trygga mångfalden.

Skogscertifiering har haft ett betydande inflytande på praxisen inom skogsbruket. Den har skapat gemensamma standarder, vars efterlevnad är en förutsättning för att skogsindustrins produkter ska accepteras på den internationella marknaden.

Certifieringsåtgärderna har i stor utsträckning integrerats i branschens arbete och utgör idag en vanlig del av skogsvården.

– Företagens åtgärder för biodiversitet har också fått stöd från kunder, som har allt högre förväntningar på miljöansvar. Kunder, investerare och medborgarorganisationer kräver öppenhet och bevis på ansvarstagande, säger Valonen.