Strukturkalkning
Bäst effekt hade strukturkalkningen på jordar med hög ler- och mullhalt samt lågt start-pH. ARKIVFOTO
Jordbruk

Strukturkalkning bäst på
jordar med hög ler- och mullhalt
samt lågt start-pH

Strukturkalkning är en metod för att få leraggregat att hålla ihop bättre och därmed minska risken för fosforförluster. Men hur effektivt är det? Det har Jens Blomquist utvärderat i sin doktorsavhandling vid SLU. Bäst effekt hade strukturkalkningen på jordar med hög ler- och mullhalt samt lågt start-pH.

Fosfor från svensk jordbruksmark läcker ut och kan bidra till övergödning i många ytvatten i Sverige och i Östersjön. Därför behövs motåtgärder.

Förluster av fosfor från lerjord domineras av så kallad partikulär fosfor (PP). Det är fosfor som binds till jordens lerpartiklar. För att motverka förluster av partikulär fosfor sprids strukturkalk – blandningar av 80-85 procent kalkstensmjöl och 15-20 procent släckt kalk på lerjordar.

– När ler och kalciumjoner i strukturkalken reagerar sker olika processer som resulterar i aggregatstabilisering. Stabiliserade leraggregat bryts inte ner av till exempel regn och blir mindre benägna att förlora den partikulära fosforn. Under åren 2010 till 2021 strukturkalkades ungefär 65.000 hektar lerjordar i Sverige, berättar Jens Blomquist.

Effekten av strukturkalk utvärderad

Jens har i sin doktorsavhandling utvärderat effekten av strukturkalk på aggregatstabilitet. Dessutom har han undersökt effekten på avkastning samt på viktiga agronomiska egenskaper som aggregatstorleksfördelning och dragkraftsbehov.

– Leraggregat med en diameter på 2-5 mm provtogs 1-2,5 år efter kalkspridningen, och aggregaten utsattes för bevattningar i en regnsimulator, säger Jens.

För att kvantifiera aggregatstabiliteten mättes grumligheten i lakvattnet från aggregaten. Hög grumlighet innebär att aggregat brutits ner, medan låg grumlighet innebär att aggregat behållits intakta. Grumlighet är därför en uppskattning av aggregatstabiliteten och därmed risken för PP-förluster.

– Aggregatstabiliteten ökade med 15-35 procent med en normalgiva av åtta ton strukturkalk per hektar. I genomsnitt för alla lerjordar visade sig alltså strukturkalkning vara en effektiv åtgärd för att minska risken för förluster av partikulär fosfor.

De olika jordarna reagerade dock olika.

– Bäst aggregatstabiliserande effekt hade strukturkalkningen på jordar med hög ler- och mullhalt, lågt start-pH och med låg andel svällande lermineral. En uppföljande studie sex år efter strukturkalkning visade minskande aggregatstabilitet med tiden, vilket leder till en preliminär rekommendation att lerjord med ett pH under 7 och ett lerinnehåll över 25 procent bör prioriteras för åtgärderna, berättar Jens.

Minskar bränsleåtgången

Strukturkalk gav bättre aggregatstabilitet när den utfördes i augusti jämfört med september, eftersom jorden i augusti var mer finbrukad. Fler små aggregat tillät en större kontaktyta mellan jord och kalk.

Det visar att själva utförandet (tidpunkt och nedbrukning) av strukturkalkningen är av stor betydelse för slutresultatet.

Strukturkalk behövde inte bara en finbrukad jord för att öka aggregatstabiliteten. Strukturkalken gjorde också att jorden fick en högre andel fina och en lägre andel grova aggregat. Dessutom minskade strukturkalk dragkraftsbehovet med 7 procent för en traktor som drog en 4 meter bred kultivator genom en lerjord på 12 cm arbetsdjup.

– På gårdsnivå innebär effekten av strukturkalk färre överfarter för att skapa en såbädd med gynnsamt bruk. Det innebär också lägre dieselförbrukning. Ur miljösynpunkt innebär lägre dragkraftsbehov minskade koldioxidutsläpp, säger Jens.

Grödans svar på strukturkalk var motsägelsefullt, vilket visade sig som både ökade och minskade vårkornsskördar med 10 procent. Minskad tillgänglighet av mikronäring på grund av strukturkalkningens pH-höjning kan möjligen förklara skördesänkningarna.

– Skördeökningarna å andra sidan kan hänga samman med ett finare bruk, eller andra egenskaper som förändras vid strukturkalkning som till exempel pH, växtnäringstillgång och vattenhållande egenskaper, avslutar Jens.