Nötköttsuppfödaren och travtränaren Barbro Carlsson från Haddnäs gård i Lemland såg genast affärsmöjligheter när köttexperten Maiju Pesonen från Naturresursinstitutet Luke visade hur man med ultraljud kan fastställa köttets fetthalt och marmorering på levande djur.
– Vi som säljer nästan allt vårt kött direkt till kunder kan ju anpassa priset efter marmorering och köttets kvalitet, säger Barbro.
Däremot betalar slakterier i Finland och Europa inget högre pris för fint marmorerat kött av bättre kvalitet.
– Det är bara i Nordamerika och Australien som producenterna får bättre betalt beroende på köttets kvalitet, förklarar Maiju Pesonen.
Hon har 25 års erfarenhet som uppfödare av dikor och är nu också anställd som forskare vid Luke. I dag jobbar hon mycket med djurens välfärd och har också stor kunskap om köttraser, utfodring och betesdrift.
Dessutom jobbar Pesonen med ultraljudsmätning, som mäter ryggmusklernas storlek och andelen fett (marmorering) i musklerna. Det är enda sättet att få information om mängden fett hos levande djur och metoden används därför i avelsarbetet för att få fram nötbesättningar som växer snabbare och har kött av bra kvalitet.
Ultraljudet avslöjar kvigornas potential
När den mobila ultraljudsmätningen förra veckan demonstrerades i Finström Svartsmara som en del i en del av det åländska naturbetesprojektet påpekade Barbro Carlsson att marmoreringen brukar framträda först när djuren är ca 24 månader och Maija Pesonen höll med:
– Men ultraljudsmätning av musklerna visar ändå vilka djur som har potential att producera kött av bra kvalitet, förklarade hon.
– Resten handlar om utfodring och djurens välmående, betonade agrolog Johanna Jahkola, som enligt det åländska naturbetesprojektets koordinator Patricia Wiklund hör till föregångarna inom betesdrift i Finland.
Johanna föder upp kor av rasen Hereford på sin familjegård i Urjala (Urdiala) och jobbar dessutom rådgivare och föreläsare inom djurhantering och betesdrift.
Enbart genom att låta sina djur flytta mellan beten två gånger i dygnet har hon exempelvis fått tillväxten att öka med 200 gram per dygn.
Patricia påpekar att man i Finland mestadels gör ultraljudstester på ca 1-åriga kvigor för att avgöra vilka som har de bästa anlagen med tanke på aveln.
– Och då önskar man ett värde på minst 3,5 procent marmorering.
Inte bara en kostnad utan bra investering
Hos Dan-Anders ”Dasse” Jansson och Karola Lundström-Jansson på gården Backas/Matts-Ers i Svartsmara testades nio kvigor. Särskilt en ung Hereford-tjur fick höga värden.
– Man ser att djuren på den här gården har blivit bra omskötta och är lätta att hantera, berömde Johanna.
”Dasse” Jansson tycker att ultraljudsmätningen verkar väldigt intressant som en möjlighet att förbättra köttproduktionens lönsamhet.
– Sen beror det förstås på hur mycket Ålands Hushållningssällskap och andra är beredda att sponsorera för att regelbundet göra mätningar här på Åland, säger han.
Maiju Personens bedömning är att testningen kunde kosta 20-30 euro per djur om hon kommer tillbaka på kommersiell basis.
– Men jag ser inte alls ultraljudsmätningen som en kostnad. Det är en ren investering som på sikt betalar sig i form av bättre produktivitet, säger Johanna Jahkola.
Satsar mera på nötkött och minskar på fåren
Dasse och Karola har redan bestämt sig för att utöka antalet dikor från dagens 31 till ca 40.
– I stället ska vi minska på fåren Det är för mycket jobb med dem när man blir äldre, tycker Dasse.
Det faktum att många åländska fåruppfödare och även nötköttsproducenter verkar vara på väg att minska eller helt sluta oroar det snart avslutade betesprojektets koordinator.
– Vad betyder det för framtidens landskap när de betande djuren minskar? undrar Patricia Wiklund med tanke på landskapets 6.900 hektar naturbeten.
Skotska korsningar fick bästa testvärden
Ultraljudet testades också hos Barbro Carlsson på Haddnäs gård i Lemland och betesexpertisen gjorde dessutom gårdsbesök hos köttproducenterna Alfons Boström på Föglö och Johan Eriksson på Hammarudda gård i Jomala.
Hos Barbro testades sex ungdjur varav fyra skulle sändas till slakt. De två kvigor som fick extra fina värden på 13 och över 9 sparades naturligtvis som avelsdjur.
– Intressant att de två kvigor som fick de bästa värdena var blandningar av Highland och Aberdeen Angus. Tidigare har vi nämligen mest satsat på korsningar mellan Angus och Simmental, säger Barbro.
Både Highland och Angus-djuren är skotska raser och särskilt Angus anses ha kött av hög kvalitet med fettet insprängt till fin marmorering.
Skördefesten lockade för många besökare
Vanligtvis slaktar Haddnäs sina djur vid cirka 24 månaders ålder när marmoreringen har kommit fram. Men två av de kvigor som nu gick till slakt var bara ca 18 månader.
– Lite tidigt kanske, men vi måste få fram tillräckligt med kött inför Skördefesten, förklarade Barbro Carlsson medan hon skötte gårdens köttleveranser till Reko-ringarna i Godby och Mariehamn.
I år liksom de senaste åren deltar Haddnäs i Skördefesten via Amalias b&b som de också driver.
– Det är hanterbart med Åland Grönskar när det kommer 700-800 besökare. Men när vi som Öppen gård deltog i Skördefesten kom det 7.000-8.000 så vi behövde en paus från det ett tag. Därför är Amalias ett passande alternativ för oss just nu, säger Barbro som själv brukade guida safarirundor bland sina betesdjur.