Både Ålands Skogsvårdsförening och landskapsregeringens skogsbruksbyrå har många och även kritiska kommentarer om miljöbyråns strategi för naturskydd på Åland enligt EU:s krav. Båda påpekar att det behövs en gemensam strategi med riket och betonar att det också inom skyddade områden måste finnas rätt till jakt och kustnära fiske.
Landskapsforstmästare Mikael Sandvik som är skogsbruksbyråns chef kallar det välkommet och nödvändigt med en strategi för naturskyddet på Åland. Det känns dock orealistiskt att inom den snäva tidsramen till 2030 uppnå målsättningen att skydda 30 procent av Europeiska unionens alla mark- och vattenområden. 10 procent av dessa områden ska vara strikt skyddade, och resten omfattas av mindre strikta bestämmelser.
Han är kritisk till att EU-strategin enbart fokuserar på skydd och därmed undergräver den växande bioekonomin samt klimatfrämjande åtgärder som byggande i trä och optimal kolbindning samt att få slut på beroendet av fossila bränslen.
– En fredning av omfattande arealer kommer ofrånkomligen att påverka dessa möjligheter negativt, skriver Sandvik och betecknar procentuella målsättningar och hot om tvingande åtgärder som ”fel väg att vandra”.
Mänsklig aktivitet skapar biodiversitet
En stor del av dagens biodiversitet har enligt Sandvik skapats eller upprätthålls av mänsklig aktivitet, som i dessa fall kan vara bättre än ett strikt skydd.
– Möjligheter att bruka sin mark på ett lönsamt sätt ökar privata skogsägares vilja att bevara områden som är viktiga för den biologiska mångfalden.
Skogsvårdsföreningen tycker att kravet på strikt skydd för ”urskogar” och ”gamla skogar” inte i någon större grad kan gälla Åland, eftersom de åländska kulturskogarna är relativt unga.
Sandvik anser däremot att skyddet av dessa biotoper är motiverat och hänvisar till att åländska skogar i naturliknande tillstånd redan är klassade som särskilt skyddsvärda biotoper enligt landskapsförordningen om naturvård.
Sandvik påtalar också den stora begreppsförvirringen när man talar om urskogar och naturskogar och efterlyser närmare definitioner och specifika inventeringar för att veta vad som egentligen avses.
Både landskapsforstmästaren och skogsvårdsföreningen ser det som ”mycket viktigt” att det strikta skyddet inte får hindra jakt och småskaligt fiske eller skötselåtgärder som krävs för att behålla eller utveckla skyddsvärden. Skogsvårdsföreningen poängterar också betesdriften.
Lyfta fram unika Åland
Det blir förstås dyrt att lösa in alla områden som krävs för EU:s strategi om 10/30 procent skydd. Redan kraven på restaurering av naturtyper förutsätter enligt Sandvik stora anslag i landskapets budget.
Liksom skogsvårdsföreningen betonar han att landskapsregeringen specifikt ska rikta in sig på skydd och restaurering av livsmiljöer som är unika eller typiska för Åland.
– Lövängar, skogsbeten och ädellövskog samt arter och biotoper som är specifika för Åland, nämner Ålands skogsvårdsförenings ordförande Johan Mörn och verksamhetsledaren Torbjörn Björkman som exempel.
Som landskapsforstmästare ifrågasätter Sandvik miljöbyråns förslag att den strikt skyddade arealen för skog på skogsmark ska vara minst 10 procent.
– Vad är motivet till ett eget krav på skogar? Dessa ska ingå i totalen för skyddad mark och inte skiljas ut från andra värdefulla naturtyper, tycker Sandvik och menar att avsikten ingalunda kan vara att strikt skydda 10 procent av Ålands produktiva skogsmark.
– De strikt skyddade skogarna ska i huvudsak bestå av urskog/gamla skogar och miljöer med mycket höga naturvärden och inte av normal produktionsskog, framhåller Sandvik.
Stora skogsarealer redan skyddade
Skogsbruksbyråns chef hänvisar också till att det på Åland redan finns betydande arealer våtmarksbiotoper, trädbestånd på bergsimpediment och stränder samt andra biotoper som är fredade genom naturvårds- eller skogslagstiftningen.
– Dessa bör rimligtvis inkluderas i den skyddade arealen, tycker Mikael Sandvik men påpekar att exempelvis stränder och träd på bergsimpediment endast är skyddade från skogsbruk, men inte från övriga aktiviteter.
Liksom skogsvårdsföreningen lyfter landskapsforstmästaren också fram det stora intresset för Ålands frivilliga biotopskydd, som ger skogsägarna möjlighet att freda skyddsvärda skogspartier för tio år framåt.
Sandvik hoppas på en sammanställning av den totala åländska skogsarealen som redan omfattas av något skydd samt en redogörelse för hur alla dessa områden kan beaktas i 10/30-målet.
Alfrida-utredning ”fullständigt slöseri”
Enligt Sandvik är det mycket svårt att bedöma naturskyddsstrategins ekonomiska konsekvenser och dessutom tillkommer kostnader för fredning/inlösen och restaurering av natur samt ett ”omfattande” inventeringsbehov.
– Skogsbruksbyrån ser ingen möjlighet att genomföra inventeringsstrategin för 325.000 euro som det kalkylerats i färdplanen, skriver Sandvik och tillfogar att restaureringsförordningen ställer ytterligare krav på fortlöpande inventeringar.
Han är också kritisk till miljöbyråns förslag att undersöka vilka naturvärden som gått förlorade på grund av stormen Alfrida och efterföljande ”granbarkborreavverkningar”.
– Vad är meningen och nyttan med detta? Skogsägarnas förnyelseplaner har redan godkänts av landskapsregeringen. Alfrida var på alla sätt en extraordinär händelse (force majeure) där både natur- och kulturvärden påverkades, men där alla gjorde sitt bästa för att minimera skadan.
Att inventera det som varit betecknar landskapsforstmästaren som ”fullständigt slöseri” i ett läge där alla resurser behövs för att inventera och skydda det som framledes behöver skyddas.
Hållbart skogsbruk gammal ledstjärna
Avslutningsvis poängterar Mikael Sandvik att de naturvärden och fina skogsmarker som landskapet Åland besitter är resultatet av ett hundraårigt planmässigt skogsbruk där inriktningen varit både ekonomi, försöksverksamhet, naturvård och friluftsliv och där ett hållbart skogsbruk länge har varit en ledstjärna. Skogsbruket har därför skötts med större hänsyn till samhällets intressen vilket medfört högre skötselkostnader och lägre avkastning per hektar.
– Om större arealer helt ska fredas från skogsbruk och inrättas som naturreservat innebär det att nya skötselanslag måste upptas under miljöbyråns budgetmoment vilket ytterligare ökar kostnaderna för naturskyddsstrategin, skriver Sandvik.
Skogsbruksbyrån har förståelse för argumenten att skydda landskapets egna fastigheter, men Sandvik vill i dagsläget inte kommentera miljöbyråns lista med exempel på landskapsägda fastigheter som kunde inrättas som naturreservat. Han konstaterar att det behövs noggrannare utredningar och diskussioner innan det tas beslut tas om listning, avgränsningar och regelverk.
Trots att remisstiden gick ut redan den 15 oktober lämnar Landskapets fastighetsverk in sitt remissyttrande om naturskyddsstrategin först efter att styrelsen behandlat frågan vid sitt möte i månadsskiftet.
– Jag frågade miljöbyrån och fick svaret att vårt utlåtande skulle beaktas. Jag tror de har lång tid att bereda denna fråga, kommenterar Fastighetsverkets vd Stefan Rumander.