Rotvältor och liggande trädstammar täckta av grön mossa, murknande torra stubbar som gömmer feta larver och andra insekter står högt i kurs när två fackmän från landskapets skogsbruksbyrå vandrar runt i en åländsk blandskog. Deras uppgift är nämligen att hjälpa miljöbyråns naturvårdsintendent Linnea Nordström att hitta skogsskiften med sådan artrikedom att de förtjänar plats i det åländska programmet för frivilligt biotopskydd.
Linnea Nordström gläder sig åt att det i år har lämnats in hela 34 ansökningar med totalt 66 objekt som skogsägare vill få med i det åländska skogsskyddet, som är en motsvarighet till Metso-programmet på fastlandet.
– Man måste absolut ut i skogen för att värdera och jämföra objekten. Vissa skogsskiften som inte ser så bra ut på kartan kan vara överraskande fina, medan skiften som verkar lovande inte lever upp till förväntningarna, säger Linnea.
Från september i år är hon vikarie för pappaledige naturvårdsintendenten David Abrahamsson och är därmed den tjänsteman som handlägger årets ansökningar inom det åländska biotopskyddet.
”Holmgångar” väntar
I fjol som var det första året med möjlighet till biotopskydd på Åland fick 17 av 22 ansökningar stöd för totalt 103 hektar.
Då liksom i år finns 100.000 euro att fördela. Beslut om vilka skogsskiften som får stöd tas före årsskiftet och alla som lämnat in ansökningar får ett personligt meddelande.
– Nu har vi besökt nästan alla aktuella områden på fasta Åland. Det är mestadels skogsskiften på holmar som återstår och för det måste vi ordna båttransporter, förklarade Linnea när LF:s reporter en dag i slutet av oktober följde med henne på ett fältbesök tillsammans med skogsbruksingenjörerna Henrik Pettersson och Mats-Johan Flinck.
Som utbildad biolog från Helsingfors universitet trivs hon bra ute i friska luften i stället för att sitta instängd på ett kontor.
– Men sedan har man i alla fall kvar kontorsjobbet som också måste göras, påpekar hon utan att låta särskilt missnöjd.
Metso-programmet kan ge längre skydd
Efter utbildningen till biolog jobbade hon från 2011 till 2018 vid arktiska rådets sekretariat i Tromsö i Nord-Norge i nära samarbete med arbetsgruppen CAFF som arbetar med naturskydd och biologisk mångfald ur ett arktiskt perspektiv. I samband med det arbetet kom hon bland annat i kontakt med det finländska Metso-programmet för skydd av värdefulla skogsmiljöer.
– Kanada har också ett liknande program för skogsskydd, The Ecological Gifts Program, men där är naturskyddet permanent. Med finländska Metso kan man också göra skyddsavtal för 20 år, medan det åländska programmet enbart har tioåriga avtal, förklarar Linnea.
Fältbesök för att gradera de mest skyddsvärda objekten i årets ansökningar har under hösten genomförts med varierande sammansättning av tjänstemän från landskapets miljö- och skogsbruksbyråer.
Trion Linnea, Henrik och Mats-Johan säger sig ändå kunna lova att alla ansökningar får en jämbördig och rättvis värdering, trots att riktlinjerna för vilka skogsskiften som ska prioriteras ibland behöver vägas mot varandra.
– Jämlik behandling säkras via noggranna fältanteckningar och bilddokumentation samt att arbetsgrupperna efter besöken värderar objekten i samråd med varandra, förklarar Linnea.
Dyrare skydda ”bättre” skogar
Eftersom ersättningens storlek fastställs utgående från det skyddade områdets virkesvolym skulle det blir dyrare för landskapet att skydda skogar som har en hög andel virke och kanske rent av är avverkningsmogna när biotopskyddets avtalsperiod tar slut.
I så fall skulle pengarna i landskapsbudgeten bara räcka till för att skydda mindre arealer.
– Men just i den här blandskogen där virkesförrådet är litet blir ersättningen mindre, vilket ger möjlighet att skydda större områden. Här skulle det också bli dyrt för markägaren att avverka och plantera ny skog, konstaterar skogsbruksbyråns Mats-Johan Flinck och Henrik Pettersson.
Specificerade krav för skyddsvärd skog
I det åländska regelverket nämns följande skogstyper som kan beviljas stöd enligt lagen om frivilligt biotopskydd ifall området är större än 0,5 hektar och ersättningen blir minst 500 euro för hela tioårsperioden:
• Sanka skogsområden (trädbevuxna myrar och kärr samt sumpskogar).
• Gamla skogar i ett sent successionsskede (barr- och lövnaturskog).
• Områden i skyddade biotopers och arters närhet som behövs för det ekologiska sammanhanget eller för att bibehålla ett områdes särdrag.
Den ersättning som markägaren får baseras på ett medelrotpris som Naturresursinstitutet Luke räknar fram utgående från de tre senaste årens medeltal för Åland. Priset kan inte förhandlas, men däremot kan man justera gränserna för det skyddade området.
