Ett tjugotal jordbrukare och fruktodlare medverkade den 26 oktober i två vattenvandringar som ordnades i trakterna kring Ålands två viktigaste råvattentäkter.
– Vi försöker hitta win-win-lösningar både för jordbrukare och Ålands Vatten Ab, förklarar vattenbolagets projektledare Ann Nedergård.
Som expert medverkade Line Strand, som är växtodlingsrådgivare och seniorkonsult på Hushållningssällskapet i Uppsala. Redan dagen före vandringarna hade Line en välbesökt föreläsning om minskade näringsförluster från jordbruksmark. Där låg fokus särskilt på gödsling och strukturkalkning.
Bland vattenvandrarna fanns Lasse Löfman, som odlar potatis, spannmål och hästhö på drygt 140 hektar runt om på fasta Åland.
– Vattenhushållningen är mitt stora intresse, förklarar Löfman och berättar att han har sju pumpstationer för bevattning och avvattning.
– Var har du lärt dig allt det där, undrar hon.
En förklaring är att Lasse ärvt vattenintresset av sin far Sven Löfman, som i likhet med sonen också jobbade som täckdikningsentreprenör.
Högre vattennivå hjälper och stjälper
I en lågt liggande sänka mellan byarna Markusböle och Åttböle i Finström har Lasse Löfman gjort en invallning som gör ca 10 hektar åkermark odlingsbar. Vattnet som pumpas ut samlas i en damm och används som bevattning.
Också grönsaksodlaren Bo-Erik Sandell har nytta av invallningen och betalar hälften av investeringen och de löpande kostnaderna. Sandell bevattnar sina odlingar också från Markusbölefjärden, som vid sidan om Långsjön är den viktigaste råvattentäkten för Ålands Vatten Ab, som förser ca 75 procent av ålänningarna med dricksvatten.
– Sedan vattenbolaget med hjälp av en dammlucka höjde Markusbölefjärdens vattennivå med ca 20 centimeter är det inga problem för min del att kunna vattna tillräckligt. Men samtidigt gör detta en del av åkrarna här omöjliga att odla, säger Sandell.
Fruktodlaren Dan-Erik Daniels som odlar äpplen på den västra sluttningen av sänkan mellan Åttböle och Markusböle påpekar att det nog finns tillräckligt med vatten på Åland bara man hushåller på rätt sätt.
Ett hot mot jordbrukets bevattningsmöjligheter är avdunstningen, som odlarna tycks anse vara extra stor på Åland.
– Många vet inte att den vattenmängd som används för bevattning bara är en bråkdel av allt vatten som avdunstar från sjöar, träsk och även bevattningsdammar påpekar Daniels.
Han odlar också äpplen och päron i hembyn Vestanträsk. Tillsammans med grannbyn Tjudö har man löst bevattningsproblematiken genom att höja vattennivån i Tjudö träsk. Nästan alla som bor runt sjön odlar äpplen så det var inget problem att få byborna med på nivåhöjningen.
Sedimentering och bevattningsdamm
Oscar Sandén, som i fjol på den åländska Landsbygdsgalan fick pris som Årets unga entreprenör, har tagit över Åttböle Gård av föräldrarna Sven-Anders och Tuija Danielsson. Oscar har också tagit sin farmors flicknamn och expanderat gårdens päronodling till 5 hektar. Dessutom odlar han 1,5 hektar buskblåbär på friland och har 0,5 hektar tunnelodling av hallon och jordgubbar.
Bevattningsvattnet får han från Storträsk som ligger några kilometer från odlingarna i Åttböle. Men systemets sårbarhet avslöjades den rekordtorra sommaren 2018, när vattennivån sjönk så lågt att det krävdes specialtillstånd från Ålands miljö- och hälsomyndighets för att få ta vatten från träsket.
Därför funderar Oscar nu på att som ”nödlösning” anlägga en bevattningsbassäng i anslutning till en eller flera sedimenteringsgropar i det lågt liggande utfallsdiket.
– Kanske man rent av också kan ta bevattningsvatten direkt från sedimenteringsgroparna, funderar Oscar.
Växande risk för extremväder
Dan-Erik Daniels påpekar att det nedanom utfallsdiket i sänkan mellan Åttböle och Markusböle finns en ”perfekt naturlig våtmark” som redan filtrerar vatten som ”sipprar ut” innan det rinner vidare mot vattentäkten Markusbölefjärden.
Bo-Erik Sandell kastar i stället fram möjligheten att med tanke på extremt våta perioder bygga ett dike som leder vatten förbi våtmarken.
– Men då rinner ju det näringsrika dikesvattnet direkt ut mot vattentäkten, kommenterar Line Strand.
– Ja, men med en reglering i diket skulle det bara utnyttjas vid nödsituationer. Det är väl bättre att tillfälligt leda överskottsvatten längs diket än att vatten från översvämmade gödslade åkrar rinner mot sjön, påpekar Sandell.
Risken för skyfall och annat ”extremväder” blir nämligen enligt Line Strand dubbelt större redan när medeltemperaturen globalt stiger med 1 grad.
Söker samarbete med jordbrukare
På flygfoton kan man få en bra uppfattning om näringsläckage när man ser var det står vatten på åkrar eller med Lines ord rinner ”chokladbrunt” vatten.
Ålands Vattens projektledare Ann Nedergård berättar att vattenbolaget redan har många foton kan användas som utgångspunkt för att identifiera områden där det finns risk för näringsläckage. Bolaget har också försökt få kontakt med så många markägare som möjligt för att diskutera möjligheter att minska näringsförlusterna.
Men hon har också märkt att det bland markägare kan finnas en rädsla för att vattenbolaget kommer att ställa kostsamma krav.
– Jag har full förståelse för att det fortfarande kan finnas en viss misstro med tanke på vad som hände på 80-talet när skyddet för råvattentäkterna fastställdes av vattendomstolen i Åbo. Men efterhand som nya generationer tar över verkar det bli lättare att hitta samarbetsmöjligheter. Nu vill vi hitta lösningar som gynnar båda parterna, säger Ann Nedergård.
Hon påpekar att den som vill veta mer om Ålands Vattens projekt ”Minskade näringsförluster från jordbruksmark” hittar information under rubriken ”Lantbruk och vattenskydd” - på webbsidan vattenskydd.ax.